Knyttet - kort men tjock

Ok, jag skriver igen direkt efter att jag skrev att jag inte kommer skriva så mycket... men sån är jag. Måste bara få ur mig min frustration när jag ser kommentarerna som skrivits om att det där att Pippi skall klippas om så att man tar bort lite av det rasistiska i dem.

Skitbra! tänker jag som tycker om Pippi och har en son som älskar Pippi men får lite ont i magen varje gång det kommer scener när man använder n-ordet eller "härmar kineser", och inte vet hur jag på ett bra sätt skall förklara för en fyraåring att även om Pippi gör så, så är det fel.

 

Men nej, idioterna tycker till som alltid och den ena kommentaren är sjukare än den andra. Mycket som vanligt om att det snart kommer förbjudas att man säger ord som innehåller "mörk" eller "svart", och andra typer av absurda och helt orelevanta jämförelser.... och man undrar lite om dessa människor på allvar är så dumma...? Andra pustar ut av lättnad att tack och lov att de köpt originalet innan det ändrades... och man funderar vad exakt de känner är så viktigt med att en till generation får ta del av att man hånar andra kulturer och etniciteter.... Visst är Pippi underbar men var det just den där "tjing tjong kines"-scenen som gjorde dem nostalgivarma i magen? Känns det viktigt för dem att Pippis pappa inte bara är sjörövare, och inte bara kung, utan måste vara kung över människor med mörk hy som han kallar för n-ordet i värsta kolonialstil?

 

Till alla er som vrålar Hujedamig och att det är så himla hemskt och att det på något sätt befläckar Astrid Lindgrens arv så skulle jag bara vilja säga (förutom att jag anser er vara dumma i huvudet rent ut sagt) att visst, när Astrid skrev detta så användes sådana ord och man tänkte inte ens på att det var kränkande, och man kan inte ändra historien, men man kan lära av sina misstag och om det var någon som tog till sig saker, värnade om de utsatta och verkligen inte skulle haft något emot att hennes verk ändrades (utan antagligen hade uppmuntrat det) så är det Astrid Lindgren. Inte skulle kära Astrid velat att barn av andra etniciteter läste hennes böcker och kände utanförskap.

 

Som sagt var.. jag tycker det är toppen att de klipper om dem så att fler generationer kan ta del av dessa underbara historier utan att man fortsätter sprida gamla stereotyper och kulturförakt.

 

Jag lever fortfarande men har inget bloggsug alls för tillfället.

Känner att jag vill fokusera dels på mitt bokskrivande men också på att få in rutiner i vardagen. Jag har svårt för det och internet rubbar definitvt det hela.

Dessutom känner jag just nu att jag inte har så mycket jag vill skriva om. Mitt jobb är inget jag bloggar om, delar av mitt privatliv skall förbli privat (allt bra dock= och sonen börjar bli såpass stor att jag inte vill skriva för detaljerat om honom heller. Svårt det där, var man skall sätta gränsen.

 

Var i alla fall på bio i lördags med brorsan och såg Guardians of the galaxy igen eftersom den är så superbra. Det är kul när jag och brorsan hittar på saker själva ibland. Nico blev dessutom inte ens ledsen att jag åkte utan han hade myskväll med film och popcorn hemma med maken så plötsligt var det som en ny värld öppnade sig då jag faktiskt kan dra iväg ibland.

 

Men jag är inte helt försvunnen... återkommer då och då och kanske ofta ibland... men just nu lägger jag min energi på annat.

Hade sådan tur att stängt på dagis sammanföll med bokmässan i år. Tillsammans med mamma och pappa så for jag och Nico dit och hade en mycket trevlig, men mycket utmattande, dag.

 

Fann Inte allt jag sökte, men fann en del i alla fall.

 

Förutom sammanlagt nio pysselböcker till Nico så köpta jag fortsättningen på en bok jag köpte förra året:

 

Ingen har väl missat att jag ser en hel del på YouTube... vilket till viss del kan förklaras med att vi inte har TV (eller ju vi har TV men liksom ingen digitalbox eller antenn eller så, utan man kan bara se DVD-filmer på den) och till viss del med att jag gillar det breda utbudet och att leta upp mina egna favoriter.

Eftersom kvinnor bör lyfta andra kvinnor och det behövs mer kvinnliga förebilder så tänkte jag lista mina favoriter (just nu) på YouTube, varav flera av dem är personer jag skrivit om, och tipsat om, tidigare.

 

Jag listar dem inte i någon speciell ordning...

 

Lindsay aka Nostalgia Chick (som numera finns på kanalen League of Super Critics). Hon talar om film på ett underhållande och analyserande sätt... ofta äldre film, därav namnet.

Igår var jag alltså och såg Guardians och the Galaxy, och var väldigt positivt överraskad. Trots att jag kände ett extremt behov av att se den eftersom det är Marvel som gjort den, så var jag faktiskt väldigt skeptisk innan. Jag kan vara lite sådär avig när jag tycker att det är "orealistiskt"... Jag vet att det kan tyckas konstigt då jag älskar Zombies och Superhjältar och så, men det finns en gräns.... och den går vid Transformers typ. Eller så är det inte Transformers i sig utan Michael Bays hjärna som stannat på en 16årings nivå som stör mig (?)... De är maskiner... som hostar... bara det... oh well det var ju inte dem jag skulle tala om.

I alla fall så tänkte jag mycket innan på hur de skulle få en film där huvudpersonerna inkluderar ett talande träd och en talande tvättbjörn att inte bli bara löjligt.... men de fixade det galant!

 

Jag älskade filmen, som hade bra flyt, bra story (även om skurkens motiv var liite oklara), härlig humor, även lite allvar (jag är känslig så började nästan lipa vid två tillfällen), bra karaktärer, bra musik och snygga färger och effekter. Fanns egentligen inget att bli besviken på alls.

Filmen hade dessutom klarat Bechdel-testet då det finns tre kvinnliga karaktärer som spelar stor roll för handlingen. Sedan är det ju som det är när det kommer till denna typ av filmer, att kvinnorna måste kläs i tighta utmanande kläder men de är i alla fall handlingskraftiga och relativt självständiga. Marvel har ju också de senaste åren adderat till många kvinnliga karaktärer till sitt universum (samt homosexuella och fler etniciteter etc) så förhoppningsvis blir det ännu fler kvinnor framöver, då filmerna fortfarande är lite på origin-stadie.

 

Trots de väldigt underliga karaktärerna så lyckades Marvel få allt att verka trovärdigt. Jag som inte är en Star Wars-fantast tycker ofta att det är där Star Wars-filmerna misslyckas. Deras huvudkaraktärer är främst "vanliga" människor och de som inte är det har en tendens att kännas ytliga, fåniga eller helt orealistiska... medan detta talande träd, denna talande tvättbjörn och alla dessa figurer med grön, blå och rosa hudfärg på något sätt smälter in, har djup och karaktär och känns helt realistiska i sitt sammanhang.

 

Jag älskar ju också humorn i Marvels filmer och denna var nog den roligaste hittills. Rocket var helt underbar med sina kommentarer och skulle kunna citera skämt efter skämt från filmen som jag älskade.

De lyckades också engagera tittarna genom att man faktiskt bryr sig om vad som händer med karaktärerna och känner med dem, och de lyckades utan att blå långdragna få med karaktärernas bakgrundshistorier på ett bra sätt vilket också gjorde dem mer levande.

 

Om jag skulle ha någon kritik är egentligen det enda just att skurkens motiv är lite oklara. Man fattar inte riktigt varför han vill förgöra allt och alla. Visst serveras man något av en förklaring men den känns inte tillräckligt för att motivera hans ondska och han blir lite platt i jämförelse med alla andra karaktärer. Coolt utformad dock.

 

Jag ser verkligen fram emot en till film i samma serie och jag ser dessutom fram emot att se denna igen. Det var min första känsla när jag kom ut från biografen - jag vill se den igen! Så den rekommenderas om man tycker om denna typ av filmer.

 

And I love tiny Groot

 

Nästa vecka är det.... Bokmässan!!

 

Nico har varit på bokmässan varje år sedan han föddes och jag har varit där varje år i mååånga år nu. Älskar det, och sitter redan och gör listor på böcker jag vill köpa.

 

Mitt största dilemma just nu är om jag skall köpa Game of Thrones-serien på svenska eller engelska. Jag föredrar egentligen alltid originalspråk då så mycket går förlorat i översättningen men å andra sidan så orkar jag inte så ofta läsa på engelska numer då det ändå tar lite längre tid. Får se hur jag gör.

 

Har kommit lite nya deckare jag vill ha också och hade gärna fyllt på min The Walking Dead-samling och kanske hittat nån annan kul serie.

 

Dock har det ju sina nackdelar att ha med ett litet barn dit och det är att jag inte har lika stor möjlighet att titta på böcker som tidigare år eftersom en del av tiden går åt att jaga rätt på barnet som ständigt rymmer, men får planera väl.

Ni som läst bloggen ett tag eller som känner mig vet kanske vid detta laget att jag sällan "bara gillar något" utan att jag när jag hittar något jag gillar blir mer eller mindre besatt under en period. Battlestar Galactica-fasen var nog värst... Mina besattheter stannar ju kvar i det avseende att jag fortsätter älska dessa saker, men de lugnar ner sig något när jag hittar något nytt.

 

Just nu är det då YouTube-kanalen Comicbookgirl19... och detta av flera skäl.

1. Hur cool är hon inte? Nördtjej med rosa hår... Hade jag varit ung och modig hade jag velat vara henne.

2. Det är kul att hitta en YouTube-kanal med en kvinna som inspirerar

3. Hon pratar om massa andra saker som jag redan är besatt av, som Game of Thrones, StarTrek, sci fi-filmer etc. Via hennes kanal kan jag verkligen nörda ner mig i olika saker.

 

Nu på morgonen såg jag avsnittet nedan då hon talar om originalmanus till Prometheus, och drabbades först av ångest och ilska över att de inte gjorde filmen enligt det manuset då det lät mycket mycket mer som en film i min smak och som den Aliens-filmen man faktiskt hade väntat på och ville se.... och nu kommer den aldrig göras. Deppigt.

Sedan fick jag helt enkelt bestämma mig för att se Prometheus som en fristående film som inte alls är kopplad till Alien, för varje gång jag kopplar ihop den så vaknar min besvikelse.

Dock anser jag att Damon Lindelof aaaaldrig bör få skriva manus...ever again. Jag verkligen hatar den där Lost-grejen men mystiska saker som aldrig får någon förklaring. Va fan, vem som helst kan väl komma på skumma grejer om man aldrig behöver knyta ihop säcken och få saker att gå ihop?? Buuu för honom.

 

Jag kan förstå att om man har ett barn så vill man skydda det barnet från allt ont i världen. Det är naturligt. Det jag har svårt att förstå är att så många, även bland de jag känner som i övrigt har feministiska värderingar, som använder sig av det nu gammalmodiga tankesättet att "när min dotter börjar dejta skall jag köpa ett gevär" och bla bla bla.

Min man fällde en sådan kommentar häromdagen när vi kom in på ämnet "tänk om vi en dag får en dotter", och jag blev skitsne och sa att jag inte vill höra sådant snack.

 

Varför?

 

Det är ju inte för att man som ung kvinna inte löper risken att råka illa ut i sin kontakt med män.. för den risken finns ju alltid... utan det beror på följande skäl:

 

1. Det befäster gamla könsroller som säger att kvinnor är de som blir kära och sedan blir sårade, medan män bara vill ha sex. Iidotiskt. Det finns mängder av unga pojkar som blir dödskära och hjärtekrossade också, men för dem finns ingen överbeskyddande pappa med basebollträ utan de skall bara "ta det som en man", och det finns unga tjejer som bara vill ha sex.

 

2. Det är farligt nära hederskultur när man börjar tänka på sin dotter och hennes kropp som något man "äger" och skall skydda. Speciellt om det är sex man vill skydda henne ifrån (bevara hennes oskuld). En ung kvinnas kropp och sexualitet skall vara hennes egen att bestämma över.

 

Över huvudtaget tankesättet att en kvinna måste ha en man,  i form av en far eller bror, som beskyddar henne och skall godkänna hennes eventuella partners tycker jag är rent osmakligt.

Idag har jag pysslat med sonen och vart på föräldramöte. Inget av bloggvärde egentligen så bjussar på en av mina nya YouTube-favvisar - Comicbookgirl. Kolla in hennes videos om du gillar nerdkultur... and I love her hair! Önskar jag var modig nog att ha den frisyren!

 

Jag tycker att 4 är en helt underbar ålder. Nico är verkligen sin egen invivid och visar sin egen personlighet, är nyfiken och vill lära sig, suger åt sig kunskap och har frågor och funderingar om allt.

Det kan vara energikrävande, både för oss och honom (idag somnade han redan vid 17!), men framför allt roligt. Men man får tänka på vad man säger för allt minns han och säger man något dumt får man äta upp det sedan.

 

Nu har jag beställt massa nytt pysselmaterial från Gula Katten så vi kan ta och pyssla. Glitterlim, paljetter, pennor, ansiktsmasker av papp att måla, skumgummibokstäver och vattenfärger bland annat. Skall bli roligt. För att uppmuntra hans språkträning och hans förmåga till kommunikation så använder jag ofta pysselböcker etc för det är bra på så många sätt. Man använder bokstäver och former konkret, man kan tala kring det man gör och skapar och även konst är ju en form av kommunikation där man delar med sig av sig själv.

Är en spännande valvaka vi har att se fram emot ikväll, men är lite deppad samtidigt.

 

Hade hoppats på att dels kunna vara med och hjälpa partiet nu under valspurten samt kunna vara med dem på deras lokala valvaka, men har ju legat dundersjuk och är fortfarande inte tillräckligt pigg för att kunna vara uppe några längre stunder så får bli att valvaka hemma. De andra i partiet har dock jobbat på superbra och är fantastiska människor!

 

Har köpt hem godis och blir att hålla tummarna ikväll. Hur spännande som helst, men samtidigt kanske lite bittersweet då det känns som om risken finns att SD får en hel del röster vilket känns jobbigt.

 

Imorgon är det sista chansen att rösta så har du inte röstat än så gör det! Jag tycker att alla måste fundera på vad det är för typ av samhälle vi vill ha och rösta på det som stämmer överens med sin egen uppfattning. Själv är jag ju vänster, och hoppas att människor röstar utifrån en helhetsbild som omfattar hela samhället och alla människor, och inte bara sin egen plånbok, men det är en demokrati och jag anser att det viktigaste är ATT man röstar - men att man bemödar sig att ta reda på VAD det är man röstar på.

 

Jag ogillar alla statusuppdateringar som går ut på att idiotförklara de som inte röstar som en själv (även om det ibland kan vara lockande) och jag gillar inte "hot" om att "unfrienda" folk som röstar på SD. Jag avskyr vad SD står på vad gäller synen på andra människors värde, både hur de ser på invandrare och på HBTQ-personer, men jag vill att människor skall låta bli att rösta på dem för att de inser hur förkastliga dessa åsikter är, hur fel de tänker och hur inkompenta många av deras politiker är - inte för att de är rädda att förlora vänner eller frysas ut i fikarummet. Nu har samhället försökt ignorera SD och sedan förklara alla som lyssnar på dem för rasister eller idioter och avfärda dem - och hur långt har det tagit oss? Jag tror det är dags att alla tar diskussionen och förklarar VARFÖR de tycker att SD har fel. Att det inte skall spela någon roll vart man är född utan att man skall veta att de finns de som hjälper när man måste fly för sitt liv, att studier visar att alla länder som tagit emot invandrare på sikt har tjänat ekonomiskt på det, att även när livet är skit och man inte får ett jobb så kan inte allt skyllas på ett anonymt "de" för det är helt enkelt inte sant, att SD helt enkelt ljuger med sin statistik, att många "invandringsrelaterade problem" (som de kallar det) inte beror på att vi tar emot invandrare utan hur de behandlas när de väl är här osv osv.

 

Men ta del av information. Var källkritiska! Fundera på hur ditt idealsamhälle ser ut. Fundera på hur du vill att vägen mot det målet skall se ut. Betänk vilka som skall betala priset - de som redan inget har eller de som har mycket. Läs. Lyssna. Gör ett informerat och noga genomtänkt val.

Jag skall (o)villigt erkänna att jag kan ha förutfattade meningar om tv-serier och filmer. Jag kan få för mig saker och vägra titta. Bland annat tog det ju mer än tio år för mig att se Harry Potter (vilket var en extrem miss från min sida då jag nu äälskar Harry Potter... men det är ju inte det jag skall skriva om nu). Vad gäller OITNB så hade jag fått för mig att det var någon slags fjantserie, kanske på grund av namnet, och var inte speciellt intresserad, Dock kunde jag ju inte missa snacket så bestämde mig för att se ett avsnitt. Första avsnittet imponerade dock inte alls på mig. Tyckte det verkade lite trist faktiskt. Men jag lyssnade på de bloggläsare som bestämt sa åt mig att fortsätta se - och nu har jag sett två säsonger och får erkänna att det är en av de bästa serier jag sett. Helt underbar!

 

Varför? Det känns som om skälen är oändliga. Men skall försöka få ner i ord några av dem.

 

1. Detta är en serie som klarar Bechdel-testet med råge. Majoriteten av karaktärerna är kvinnor. Trots detta är det inte en "kvinnoserie" och.. jag kan inte uttrycka detta på ett bra sätt... men man tänker inte på karaktärerna som "bara" kvinnor. Det är människor. Komplexa karaktärer som båda könen kan identifiera sig med. Som inte fastnar i några stereotypa kvinnoskildringar utan skapar kompletta individer.

 

2. Detta är, som sagt var, en serie där alla kan hitta någon att identifiera sig med - oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning. Alla finns med och alla porträtteras med samma djup och värme.

 

3. Jag tycker också att den på ett så himla bra sätt lyfter relationer, både känslomässiga och sexuella, på alla plan. Man får följa en transkvinnas resa, homosexuell kärlek, heterosexuell kärlek, kärlek som hamnar däremellan och kanske inte kan sättas etikett på. Behovet av närhet. Vänskap. Serien visar hur allt detta är så väldigt komplext samtidigt som det är så väldigt enkelt, hur man väljer att se på det.

 

4. Jag älskar att man får tillbakablickar som berättar om de olika karaktärernas förflutna vilket ger en helhetsbild och en förståelse, och att även de mindre karaktärerna i serien har ett djup och en betydelse.

 

5. Alla karaktärer är också väldigt väl spelade av mycket duktiga skådespelare och tillsammans med punkt nummer 4 så gör detta att man inte riktigt kan varken älska eller hata någon då man får ta del av både deras goda och onda sidor.

 

Så jag är väldigt tacksam att jag såg den och ser fram emot kommande säsong/er.

Efter att ha legat nästan medvetslös hela dagen så fick maken i princip leda mig in på vårdcentralen och snabbt ordna en brits till mig.

Visade sig vara en megahalsfluss och läkarens kommentar när han tittade i min hals var: Oj det där måste göra ont!

Och ja det gör det!

 

Antibiotika och smärtstillande och febernedsättande och hoppas vara på benen snart igen.... men kan fortfarande bara sitta upp i några minuter.

Har vart sjuk i några dagar och passat på att se lite fler avsnitt av Orange is the new black - och jag är fast. Ni hade rätt, den blev bättre och nu kan jag inte sluta titta. Jag skulle städa och skriva idag men har bara sett avsnitt efter avsnitt som en galen människa. Fan

Jag deltar ibland i diskussioner på en ateistisk sida. Jag har nämnt detta innan, att jag tagit mer och mer avstånd då tyvärr en hel del av dessa människor sitter på åsikter som jag anser är sexistiska och ibland farligt nära rasism. I alla fall kunde jag inte låta bli nu i dagarna och i denna diskussion framträdde ett tydligt mönster.

 

- Svenska män blir galna av ilska om man ens närmar sig formuleringar som hävdar att alla män på ett eller annat sätt förtrycker kvinnor (det spelar ingen roll om man skriver "de flesta", "majoriteten av" eller ens "många" eller "en del").... Genast skall det hållas försvarstal om att alla män inte alls är så... Ett uppskattat försvar från deras sida är att hävda att det är värre i andra länder...

 

- När det kommer till andra länder så har samma svenska män inget emot att man klumpar ihop alla män. Då helt plötsligt så är alla muslimska män kvinnoförtryckare. Då krävs inga bevis i form av källor eller statistisk (som de så gärna vill ha vanligtvis för kvinnornas egna upplevelser är bannemig inget att hänga i julgranen).

 

Lustigt det där.. att man så gärna vill dela upp i vi och dom när det handlar om att själv framstå i bättre dager, men när det visar sig att det finns en hel del att klaga på inom det där "vi-et", då skall varje man plötsligt vara en egen jävla ö.

Idag passade vi att måla fasad på förmiddagen så att det hann torka innan regnet kom. Vi är i alla fall klara med den del av huset som är vid altanen - alltid något.

Har också spenderat tid med att spela in små musikvideos på mobilen med sonen. Han tycker det är mycket kul att se sig själv sjunga.

 

Speciellt pigg har jag dock inte varit då han släpade upp mig ur sängen vid halv 6. Men lyxade till det lite med hämtmat så jag slapp vi slapp matlagningsbiten i alla fall. Pizza åt maken och McDonalds åt sonen. Jag skulle äta thai men de hade stängt för renovering och jag nästan dog av besvikelse innan jag insåg att det låg en sushi-restaurang bredvid pizzerian. Nico satt utanför medan jag beställde och vrålade att det luktade illa.

 

Fick också en ny leverans från Linas matkasse, men tror det får bli den sista med tanke på hur dyrt det är och att maten inte riktigt var i vår smak.

Ja det kanske ni undrar eftersom jag inte finns så mycket på bloggen längre... Känner bara inte att jag har så myket tid att lägga längre. Den tid jag brukade lägga på bloggen lägger jag på att skriva på min bok just nu. Det går sakta men säkert... eller ja, sakta i alla fall.

 

Förutom det jobbar jag ju, aktiverar mig politiskt och försöker hinna med här hemma.

 

Igår efter jobbet spenderade jag en timme tillsammans med de andra i det lokala Västerpartiet och delade ut information utanför ICA här i närheten. Var trevligt. Har också spenderat en hel del tid med att titta på valdebatter och ha magont i nervositet inför valet.

 

Idag har jag och maken målat lite på huset. Får passa på de sista soldagarna vi kanske har nu. Nico hjälpte också till. Gick väl sådär, men han var glad :)

 

Coolaste lilla Spiderman

 

Jobbat, myst med sonen, skrivit en halv sida på boken och sedan orkade jag inte mer. Imorgon blir jag nog hemma från jobbet för mår verkligen inte bra och känner att jag måste ge mig själv tid att vila för att inte gå in i väggen.

 

Men då jag skriver då dåligt så får ni läsa detta istället:

 

 

 

Och om man inte vill vara så allvarlig utan ha kul kan man läsa detta underbara inlägg där politiker svarat på frågor om zombies. Underbart!

 

Nico var för övrigt lycklig idag då han äntligen fick ett par rosa prinsesshandskar.... som han nu har med i sängen när han sover <3

Idag har jag haft världens stressiga dag på jobbet med samtal non-stop. Efter jobbet var det direkt till dagis för möte. Sedan handla. Jag åt för första gången klockan 17.30 idag. Det var min frukost/middag/kvällsmat.

 

Så idag orkar jag varken blogga eller skriva på bok. Jag vill bara sova.... Fast först skall jag natta sonen och se på lite tv-serie med maken. Vi ser just nu den engelsk-franska versionen av Bron - The tunnel. Faktiskt riktigt bra fast man vet hur den slutar. Och Saga som i denna version heter Elise spelas av kvinnan som spelade Fleur i harry Potter... bara det liksom.

 

Annars har jag absolut inget spännande att berätta. Imorgon är det ännu mer stress på jobbet samt att jag skall sätta mig och schemalägga mitt liv. Enda chansen jag har att inte stressa söner och få gjort allt som behöver göras.

Hur lyckas alla andra människor få plats och tid och ork med både jobb, leka med barn, träna, städa, umgås och slappna av?? Jag fattar det verkligen inte.