Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Skratt och tårar

Publicerad 2016-04-24 22:20:34 i Allmänt,

Denna helgen har varit omtumlande och har inte riktigt fattat vad som hänt ännu, men kan ju börja med trevliga saker.
Igår då solen sken bestämde jag mig för att ta med Nico till Sundsby och promenera och titta på grottor. Var riktigt trevligt, men efteråt trodde jag att jag förvärrat min ishias, men visade sig vara träningsvärk i sätesmusklerna. Så går det då man suttit stilla i  nio månader.
Avslutade med fika på säteriet och sonen var mycket nöjd.
 
 
 
 
Och idag tog jag med sonen och hans bästis Elin på bio och såg Zootropolis. Jag tyckte den var riktigt underhållande men Nico tyckte att den var lite för läskig även om han tyckte att den var rolig ibland.
 
 
Men det som kunde varit en riktigt trevlig helg var en helg som skuggades av sorg. I fredags tog maken med en av våra älskade katter, Norpan 15 år, till veterinären då hon plötsligt magrat av något enormt och vägrade att äta. Där fick vi beskedet att hennes lever slutat fungera och inget fanns att göra. Så vi fick hem henne för att säga hej då och idag fick maken ta med henne för att somna in.
 
I 15 år har jag haft denna underbara, konstiga och irriterande katt, full av egenheter men mest av allt full av kärlek... och det kommer vara så tomt utan henne. Både jag och maken har gråtit som små barn. 
Ingen som försöker sig smyga sig upp för att lägga sig i mitt ansikte och tugga på mitt hår på natten, ingen som välter ut alla vattenglas hon kan hitta, ingen som bryter sig in i garderoberna för att sova på mina kläder så de blir fulla av hår, ingen som gnager på hörnen på alla möbler, ingen som slickar på alla mina anteckningar så jag inte kan se vad jag skrivit.... och jag kommer sakna alltihop. För mest av allt så innebär det ingen som älskar oss helt villkorslöst och bara vill bli älskad tillbaka. 
 
 
Och svårast var att förklara för Nico, som sedan berättade för mig att "han inte vetat att katter kan dö". Han var först mest upprörd över att hon skulle begravas då hon "inte kan andas" och "kan få ont" under jorden. Men han fick se henne när hon somnat in och då förstod han verkar det som... att hon inte kommer vakna igen. 
Då sa han inget mer utan spelade på sin telefon tills det var dags att sova, då kröp han snyftandes upp i min famn och sa "Mitt hjärta är krossat för min katt är död, och jag tror aldrig jag kommer tycka att något är roligt igen". Älskade unge, vad jag önskar att du hade sluppit få uppleva det svarta hål som dödens slutgiltighet skapar. 

Härlig dag med sonen

Publicerad 2016-04-16 17:00:16 i Allmänt,

Morgonen spenderade jag med att ta hand om den söta lilla prinsessa. 
 
 
Men efter det var det dags för mig och sonen att ha lite kvalitetestid så Linnéa fick stanna med sin pappa medan jag och Nico åkte på teater och såg Petter och hans fyra getter. Precis lagom tempo och lagom lång (en halvtimma) så Nico tyckte att den var jätterolig. Han kunde inte sitta still utan hoppade upp och ner och klappade händerna av förtjusning.
 
 
Efter det åkte vi till öppnandet av Akademibokhandeln här för att Nico skulle få träffa sin favorit boktigern Acke. Han fick också köpa en bok och var väldigt nöjd.
 
 
Sedan blev det McDonalds och efter det hem igen. Nu är han ute i trädgården och eldar tillsammans med maken, vilket också är som ett litet äventyr för honom, så jag tror han haft en bra dag med ensamtid med både mig och hans pappa. 
Jag passar på att ta det lite lugnt då Linnéa sover. 
 
 
 

Vardagslunk

Publicerad 2016-04-14 19:45:22 i Allmänt,

Den första veckan med bebis är alltid lite magisk tycker jag. När hela familjen är hemma och man bara myser tillsammans och allt känns fantastiskt, och sömnbristen knappt stör en. Nu har dock vardagslunket satt in. Maken har fått börja jobba igen, sonen går på förskolan och jag försöker ta de tillfällen som ges att ta igen förlorad nattsömn. 
 
Linnéa är ju egentligen väldigt snäll. På dagarna mest äter och sover hon, även om hon nu har fler stunder då hon sitter vaken och bara betraktar omvärlden. Problemet är främst att hon har helt keff dygnsrytm och vill ha vakentid länge mitt i natten, samt att hon helst blir nattad av maken (som helst skall få sova på natten för att kunna orka med att jobba). Vet inte ens om det går att vända dygnsrytm för en bebis. Hon gör ju liksom som hon behagar. 
 
 
Dessutom är det problematisk då sonen sover i samma rum som oss, och han får panik av att väckas av henne på natten - så jag sover främst på soffan. Dock får han lika mycket panik om han vaknar och jag inte är i rummet så nu har han fått sova med stora hörselkåpor de senaste nätterna, vilket han själv tycker fungerar bra. 
 
Han är en mycket stolt storebror men det är klart att han försöker få uppmärksamhet på olika sätt och att han påverkas av det hela. Försöker se till att avsätta lite tid varje dag för att göra något med bara honom och på lördag får Linnéa vara med maken medan jag och sonen går på teater. 
Är också en väldigt tur att han har sin mormor och morfar som grannar och att älskar att vara hos dem, och att de är villiga att vara så mycket med honom. 
 
 
Tycker ändå vi gjort vårt bästa för att utökningen av familjen inte skulle bli något negativt för honom. Är mest städning som blir lidande just nu. 
Men att hindras från att städa av bebismys är liksom inget jag vill klaga på.
 
(ok, jag har inte haft tid att tvätta håret heller....)
 
Imorgon skall jag för första gången på egen hand ta med Linnéa ut, då jag skall till BVC för att väga henne och måste åka till Henån och hämta ut teaterbiljetterna. 
 
 

Spending my time

Publicerad 2016-04-09 21:29:35 i Allmänt,

Väntar på att sonen skall se klart på ett videoklipp så jag kan natta honom och fyller i en snodd lista så länge så jag har något att göra. 
 

HAR DU?
Folköl i kylen: Ja maken har nog det
Något husdjur: 2 katter och 2 kaniner
Någon favoriträtt: Broccoligratäng kanske, finns mycket gott... Löksås älskar jag
Puder på dig: Nope
Några framtidsplaner: Vara lika lycklig som nu? :) ooostigt
Någon sjukdom: Livmoderinfektion just nu, men den är på g att ge sig
Gymkort: Ja..haha.. men har väl inte nyttjat det på över ett år
Några MVG:n: Hade väl en hel del... hälften av ämnena ungefär... men var ju hundra år sedan
Något beroende: Snus
Fikat idag: Nej.
Nagellack: Inte det heller
Någon vän som bor i ett annat land: Nej jag tror inte det, men maken har familj utomlands

VEM?
Avskyr du: Finns en del. Marcus Birro t.ex. :p
Delar du mest minnen med: Min familj tror jag... och Karin. 
Längtar du mest efter: Alla jag kan länga efter är liksom här
Stör du dig på: Rasister, sexister och homofober med flera
Gosar du med: bebis
Lagar mat: Lite olika, mest jag
Diskar: Diskmaskinen 

VILKEN?
Tidning läser du: Läser inte direkt tidningar, men Vi Föräldrar har jag läst nåt nummer av det senaste
Buss åker du oftast: Åker ytterst sällan buss numer
Dag fyller du år: 23 maj 
Årstid föredrar du: Sen vår, när man kan ha t-shirt utan att frysa men utan att svettas
Stad är du uppväxt i: Inte i nån stad alls.. är lantis

VAD?
Gör du nu: Skall strax natta barn
Gör dig till en bra människa: Jag bryr mig om andra och har bra värderingar
Gör dig till en dålig människa: Jag kan vara lite lat och ego ibland
Vill du arbeta med: Det jag gör tror jag nog... eller skriva böcker... om jag fått tummen ur
Är roligast just nu: Att Linnea är här
Har du på dig nu: En lång rosa glittrig tröja
Äger du för skor: En del
Har du för storlek i skor: 35-36
Läser du för bok: Just nu ingen men skall börja läsa Den femte vågen
Ska du göra nu: Ja det var ju det där med att natta barn då... så snart börjar fighten

Familjedag

Publicerad 2016-04-09 21:16:54 i Allmänt,

Fördelen med flaskmatning av bebis är att barnet kan knyta an lika mycket till mamma som till pappa eftersom båda kan turas om att mata. Nackdelen är när barnet knyter an mycket mer till pappan och den (stackars) mamman får känna sig helt ratad när bebis gråter men slutar och får en salig min i ansiktet när hon lämnas över till pappan och får ligga och mysa på hans bröstkorg.
Hehe, nej det är faktiskt mest härligt att se hur mysiga de är tillsammans och då och då får jag lite mys jag med.
 
 
Nicholas har tagit det relativt bra att få ett syskon. Han älskar verkligen sin lilla syster, är så stolt och vill gärna pussa på henne hela tiden. Dock är det klart att det är svårt för honom ibland när han är van vid all uppmärksamhet och han dessutom inte kan få lov att pussa på lillasyster hela tiden.
 
Vi har därför försökt att vi båda har stunder då vi kan ge Nico odelad uppmärksamhet. Allt från lite större aktiviteter då en av oss åker hemifrån med bara honom till mindre saker som att gå en promenad med bara honom eller sitta och spela ett spel tillsammans medan den andre har Linnéa. 
Idag ville vi dock hitta på något som familj och Nico fick välja och valde (det av oss hatade) Lek- och buslandet. Då ljudvolymen i den lokalen är outhärdlig så fick maken mest sitta i restaurangen på andra våningen där det är tystare med Linnéa medan jag ibland var med dem och ibland var nere med Nico. han lekte dock en del på egen hand också då jag inte kan hänga med i hans tempo.
Han var mycket nöjd och glad efteråt, och Linnéa hade nog fått overload av intryck för hon sov i timmar.
 
 
 

Kul i trädgården

Publicerad 2016-04-06 00:50:49 i Allmänt,

Jag är ju inte mycket för trädgårdsarbete trots att vi har en trädgård. Finns dock en del jag vill göra med den... framför allt skapa en rolig lekplats för barnen. 
Såg dessa bilder på nätet och tyckte att det var en kul grej. Kanske man skulle pröva sig på någon gång.
 
 

Livmoderinfektion - igen

Publicerad 2016-04-06 00:48:15 i Allmänt,

En sak som folk sällan pratar om är hur vanligt det är med livmoderinfektion efter förlossningar och kejsarsnitt. Eller, om det inte är vanligt så råkar just jag känna väldigt många som råkat ut för det inklusive jag själv.
 
Eftersom jag hade det efter min förra förlossning kände jag igen tecknen tidigare denna gång, även om jag först misstänkte urinvägsinfektion. 
Då smärtat från snittet minskat kunde jag känna hur jag hade en konstant magvärk och dessutom en allmän sjukdomskänsla med stunder då jag kallsvettades något enormt. 
Uppsökte läkare idag och efter allehanda tester och konsultationer med förlossningsvården så fick jag utskrivet två sorters antibiotika som vi får hoppas gör susen snabbt. 
 
Annars har dagen varit bra. Så skönt med den första tiden då båda är hemma och man kan turas om. Känner bara en sådan där känsla av familjeidyll och kärlek. 
 
 
Hur mysigt är inte detta <3 

Flaskmatning och mina råd kring detta

Publicerad 2016-04-04 20:27:25 i Allmänt,

I denna del av världen klarar sig barn som växer upp på ersättning utmärkt, men ändå är amningshysterin så stor att det knappt går att hitta information om flaskmatning överhuvudtaget. Trots att jag sagt till all personal jag talat med inom förlossningsvården att jag med största sannolikhet kommer flaskmata så har jag inte fått några råd eller instruktioner, förutom en och annan skeptisk blick och förmaning om hur bra amning är. Inte ens tillverkarna av ersättningen får lov att informera ordentligt. På sjukvårdsupplysningens sidor får man leta sig fram genom små underubriker för att hitta en sida som tar upp saken. 
Jag kan känna att när man förvägrar människor information DÅ skulle ju flaskmatning kunna bli skadligt. Om ingen vill berätta om det. 
 
Varför jag flaskmatar finns flera skäl till men jag kommer inte gå in på eftersom jag inte anser att man skall behöva förklara och försvara det valet (trots att stor del av omvärlden kräver det). Jag har mina skäl. 
 
Nico hade mycket ont i magen som liten och kanske berodde det en hel del på att vi inte fick den informationen vi behövde. Linnéa hade några dagar nu med mycket gråt innan jag hittade lite tips och info via nätet och fick prova mig fram till en bra strategi. Vill därför dela med mig om någon annan som flaskmatar behöver detta.
 
1. En sak som jag faktiskt vill betona som är något (kanske det enda) jag delar åsikt om med amningsförespråkarna är vikten av anknytning. Flaskmata i lugn och ro med ditt barn i en bra ställning i knät, ha ögonkontakt stor del av tiden, småprata gärna med barnet och om möjligt sitt hud mot hud. Matningen skall vara en stund av närhet.
 
2. Hitta rätt flaska. Med Nico hade vi MAM men jag har nu insett att den inte är optimal för små bebisar då ersättningen droppar ur flaskan alldeles för fort. Barnet sätter lätt i halsen och har en tendens att hinna få i sig för mycket innan de känner att de är mätta. Testade sedan DrBrowns antikolik-flaska som jag tyckte var bra, men fastnade slutligen för NUKs flaska då den hade bäst nappdel som ger ett mer naturligt sugande för barnet. 
Sedan är ju alla barn olika och trivs med olika typer av flaskor, men min rekommendation är NUK. 
 
3. Låt barnet äta tills det själv känner att det inte vill ha mer. Vi följde tidigare instruktionerna på paketet slaviskt. Om det stod att en tvådagars bebis skall äta 20 ml per gång så var det så vi gjorde = ledsen bebis. Nu låter vi Linnéa själv avgöra när hon är mätt och det är så mycket bättre. Hon är gladare, nöjdare och sover bättre. 
 
4. Det kan behövas pauser för rapar. Det hände att Linnéa började spotta ut maten eller gråta mitt i maten vilket vi först tolkade som att hon var mätt. Nu vet vi att vi i sådana lägen skall ta upp henne mot axeln och gunga henne försiktigt tills hon rapar och efter det kolla igen om hon vill äta mer. Ofta är det en rap som behöver komma ut innan hon kan fortsätta.
 
För att se om det bara var en rap eller om hon är mätt så "petar" vi försiktigt med flasknappen bredvid hennes mun, om hon då uppvisar sugreflex, dvs vänder sig mot nappen och gapar så vill hon äta mer. Om hon är ointresserad är hon mätt. Och så klart inte glömma att rapa efter maten också, även om barnet somnat så ta upp det försiktigt mot axeln och ofta kommer rapen bara av att kroppen hamnar i upprätt läge. 
 
Efter att vi börjat följa dessa rutiner är hela situationen mycket bättre och vi börjar få tillbaka lite nattsömn och Linnéa är inte alls ledsen lika ofta. 

Kejsarsnittet

Publicerad 2016-04-04 17:51:00 i Allmänt,

Ni som följer bloggen/känner mig vet att jag kämpat ganska hårt för att få kejsarsnitt då första förlossningen var psykologiskt väldigt traumatiskt för mig. Efter att ha fått avslag på första remissen fick jag vänta en mindre evighet på att kallas till Aurora för att få en andra bedömning (skickade också i desperation remiss till ett annat sjukhus, men hann inte kallas dit innan jag fick tid i Göteborg).
Fick träffa bm på Aurora som mest talade om risker med kejsarsnitt och fördelar med vaginal förlossning och kände mig inte alls lyssnad på. Dock skickades remiss vidare till läkare och denna läkare var jättebra. Hon lyssnade verkligen, men det kändes som om hon behövde medicinska skäl för att få det hela godkänt av sina chefer. Det kravet visade sig uppfyllas av att jag bl.a. haft hjärninflammation vilket gör att jag har svårt att hantera stress och oro.
 
Fick sedan tid för inskrivning på Mölndals sjukhus en dag och kejsarsnittet inplanerat fem dagar senare (påskledigt i mitten). Inskrivningen gav egentligen inte så mycket mer info än det jag redan visste men kändes ändå tryggt och bra då personalen var trevlig och lugnande. 
 
På dagen för kejsarsnittet åkte vi till Mölndals sjukhus med vår BB-väska. Jag var väldigt nervös men samtidigt förväntansfull. 
När vi kom dit förbereddes jag på samma avdelning som man sedan återhämtar sig efter kejsarsnittet på. Jag fick ta av mig allt och ta på mig en sådan där sjukhusrock. Sedan fick jag lägga mig i en säng och så sattes en kanyl/slang fast i vänster handled och en i höger armveck. Ingen av dem gjorde direkt ont att sätta alls. Egentligen skulle dock den högra suttit i handleden också men där var blodkärlen inte så bra så det blev en miss när den sattes, och det gjorde en hel del ont (har fortfarande blåmärke runt det). 
 
Efter det sattes kateter in. Det var jag skitnervös för att det skulle göra ont, men det sved mest när bedövningssalva sattes på och sedan gjorde det inte ett dugg ont. Var rätt gött att slippa gå på toa på ett dygn sedan :)
 
Sedan fick jag vänta ett tag innan det blev vår tur. Narkossköterska och läkare kom ner och hämtade oss. De var väldigt lugna och vänliga och det kändes tryggt. Jag blev dock lite chockad av hur många som skulle vara med i operationsrummet. Det var läkare, två narkossköterskor, sjuksköterska, barnsköterska och jag vet inte vad. Hela rummet var fullt av folk. Var imponerande att se hur de liksom jobbade som en organism, alla visste sin plats och sina sysslor och var effektiva. 
 
Jag drabbades dock av en hel del stresspåslag då jag kopplades in till massor av slangar och sladdar och apparater. Kände mig som en robot eller nåt med alla apparater kopplade till mig. Hampus såg dock att jag började freaka ur så han bad dem ge mig något lugnande, vilket de gjorde och sedan kändes allt bra igen.
Narkosläkaren kom in och tvättade ryggen med något extremt iskallt och satte sedan den första lilla bedövningssprutan och sedan sattes ryggbedövningen. Trodde det skulle göra skitont men var bara lite obehag.
 
Efter det la de upp en skitsnabbt på bordet. De testade om den del av nerverna som känner smärta och kyla var bedövade genom att dra med något kallt på magen. Va en ganska cool känsla när benen och magen liksom "försvann" samtidigt som man kunde känna beröring.
När de visste att jag var bedövad så satte de igång bakom skynket som hängde så att jag och Hampus inte kunde se själva snittet. 
Och på 2 minuter (!) var Linnéa ute. Hon fick ligga lite på mitt bröst innan barnsköterskan kollade henne medan övriga fortsatte att sy ihop mig, vilket tog ungefär 40 minuter.
 
Sedan var det klart och jag kördes ner tillsammans med Hampus och bebis till "uppvaket". Där låg man i ett rum som man delade med några andra familjer men man hade draperi runt så det kändes ändå privat. 
Det var en fantastisk känsla att liksom vara vaken och klar, och inte i total chock som efter förra förlossningen, så vi kunde njuta tillsammans av att ha vår lilla bebis hos oss. 
 
Efter några timmar då jag kunde röra mina ben och hade suttit upp, stått och gått några steg så kördes vi till BB-avdelningen.
 
* fortsättning efter lång paus *
 
På BB var all personal jättegulliga. De var omtänksamma, frågade innan de hjälpte till med saker och fick oss att känna oss precis lagom omhändertagna. 
De var lite förvånade att jag ville åka hem redan dagen efter men hjälpte oss att se till att det blev möjligt.
 
Nu efteråt har jag såklart ont i snittet, även om det blir bättre för varje dag, men det är så stor skillnad om man jämför med hur psykiskt knäckt jag var efter den vaginala förlossningen. Nu mår jag psykiskt bra, är glad, känner att jag kan njuta av att vara mamma till två underbara barn och allt är på alla sätt så mycket bättre. 

Bebis <3

Publicerad 2016-04-04 17:31:16 i Allmänt,

Ok, nu har jag inte skrivit på ett tag för har passat på att bara njuta av första tiden med bebis - så nu får ni vara beredda på att kanske överösas av blogginlägg istället.
 
Vi börjar med massa bilder och bebisprat, för jag är helt kär <3. Innan lilla Linnéa föddes oroade jag mig mycket och undrade om jag verkligen skulle kunna älska ett annat barn på samma sätt som jag älskar Nico. Vilken idioti! Så fort jag såg henne älskade jag henne precis lika mycket och nu känner jag mig så lycklig som har två så fantastiska barn <3. 
 
Kommer berätta mer om själva kejsarsnittet i ett annat inlägg, men kan berätta att Linnéa kom på tisdagen strax efter 14 och hon var 49 cm lång och vägde 3875kg. Vilket innebär att hon var lite kortare men lite tyngre än Nico när han föddes. Massor av mörkt hår hade hon på huvudet.
Hon är väldigt lik Nico som bebis även om hon har lite mer "feminina" drag, och hon är även väldigt lik mig som bebis. 
 
 
Här är en bild från BB. Hon var en väldigt lugn och snäll bebis från start. Mest grymtar hon som en liten gris när hon är hungrig. 
 
 
Nico är en extremt stolt storebror som gärna vill gulla med sin lillasyster, men det är klart att det innebär viss svartsjuka att få ett syskon och vi försöka jobba mycket med att han skall känna sig inkluderad och också få egentid med oss föräldrar. Kommer skriva mer i ett annat inlägg om det där med syskon.
 
 
Här ligger lilla sessan och sover. Hon sover mycket och hårt. Inte ens när Nico får ett av sina utbrott bredvid henne så vaknar henne. Men hon har väl vant sig vi ddem i magen kan tänkas. 
 
 
Här ser man en jämförelse. Linnéa till vänster och Nico som bebis till höger.
 
 
Ja, än så länge är det ju mest bilder på henne när hon sover då det är det hon gör mest :)
 
Vi är just nu en väldigt lycklig familj <3
 

Om

Min profilbild

Knyttet

Knyttet är en feministisk socionom som tycker om vänster politiskt med sover på höger sida av sängen (beroende på vart man befinner sig i förhållande till sängen). Hon älskar science fiction och att prata om genus samt män i klänning. Hon är dock gift med en man utan klänning och tillsammans har de en son och bor i ett hus på landet. Hon har även en förkärlek för presentationer skrivna i tredje person, därav denna.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela