Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Varför JAG blev glad att Conchita vann ESC

Publicerad 2014-05-12 11:20:00 i Allmänt, HBTQ,

Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja eller hur jag skulle formulera mig när det kom till det hela med Conchita Wurst och hennes seger i ESC. Det känns som om alla har en åsikt om det hela och det finns såå många vinklingar och aspekter att jag nästan drunknade i ett ha av fakta och åsikter när jag började läsa om det.
 
Det diskuteras för vem/vilka det hela var en seger och om man skall vara så himla glad alls. Var det bra för transpersoner när Conchita faktiskt inte alls är en transperson utan en cis-man med en kvinnlig scen-persona? Var det bra för homosexuella när scen-personan är en heterosexuell (?) kvinna?
Och såklart diskuteras det massor om Conchita själv och mannen bakom, Tom Neuwirth, och vilka passande små fack med etiketter man kan placera dem/hen i. Homo, transvestit, transsexuell, drag...? Vaaad?, skriker alla och jag tror att det egentligen är denna förvirring som tilltalar mig.
 
Missuppfatta mig inte nu och tro att jag sitter och njuter av allmänhetens oförmåga att bara acceptera människor som de är, utan det jag menar är att jag tycker att det hela så otroligt väl belyser problemet med behovet att kategorisera människor så snävt som idag finns. För personligen skiter jag lite i vilket etikett omvärlden vill sätta på Conchita/Tom för det är hon/han som själv bestämmer och kanske kan det bästa ibland vara att bara få existera utan vidare diskussion.
 
Och det är inte bara njutning med det hela. I de kommentarer som man sett både i media och från privatpersoner efter Conchitas seger så blir det extremt tydligt att någon "vinst" i bemärkelsen att nu är vi i hamn och alla fördomar är borta är det verkligen inte. Det hat jag sett i kommentarer har gjort mig illamående. Och inte bara hatet förresten, utan också vanliga "vi har minsann inga fördomar"-media sitter och raljerar med begrepp som "skäggiga damen" utan att ens inse att detta är fel... vilket visar att vi har lååååång väg kvar.
 
Så segern skall väl främst enbart tillskrivas Conchita själv och alla de som kände sig stärkta av denna seger kan också få känna det som en vinst. Personligen kände jag enorm glädje på grund av aspekten att könsstereotyperna utmanades genom att manliga och kvinnliga attribut blandades utan att förlöjligas och att detta av så många möttes med kärlek. Kanske kan det räcka? Kanske måste inte Conchita vara en symbol för alla utsatta grupper utan bara en individ som utmanar genom att vara den han/hon vill vara och söka acceptans för detta? Och inte för att det har med något att göra, men jag tyckte att hon var het som fasen :)
 
Men vet ni vad... det finns andra som skrivit väldigt bra om detta.. så läs deras texter också
 
Zettermark
 
En del av texten som måste läsas och jag därför lånar (men läs resten också!)
 
- Hon vann bara för att hon hade skägg och var uppseendeväckande!
 Asså förlåt men tror du på riktigt att Conchita hade vunnit om hon stod och nynnade falskt på någon skit-melodi i klänning och skägg? Det tror inte jag. Det var en fantastisk låt, precis så pampig som Eurovision-ballader ska vara, och hon sjunger otroligt bra. Men det är klart att det uppseendeväckande i hennes uppenbarelse påverkade resultatet! Eurovision har aldrig varit en renodlad musiktävling - det är en show. Tror ni Lordi hade vunnit om de stått bakom en skärm och spelat?
 
Sedan är ju frågan varför just skägg på en kvinna, eller en man i klänning och smink är uppseendeväckande, men det är en annan fråga (med det korta svaret hetero-cis-normen).
 
Genusfolket
 
En del av texten som måste läsas och jag därför lånar (men läs resten också!)
 
Detta är förvirringen, och jag såg att det var gott. Conchita Wurst stör helt enkelt uppfattningen om kön när hon helt självsäkert, självklart, uppenbarar sig attribut som vi uppfattar som motsägelsefulla. En kropp som inte intresserar sig för att passera som det ena eller andra. Eller kanske, beroende på intention och vem som är betraktare, passerar som kvinna ändå. Tvåkönsmodellen, gender binary, klarar inte av att hantera detta som inte är eller försöker vara antingen eller. Och vi måste börja tänka, börja se. Det är fortfarande inte någon revolution, precis som Dana international inte heller innebar revolution för transfrågor, och det var över ett decennium sedan.

Låt mig också säga detta: Vinsten tillfaller låten och framförandet. Det var inte röster för tolerans, det var röster på briljans – som bara inte låtit sig avskräckas.

Ett Tigerliv

En del av texten som måste läsas och jag därför lånar (men läs resten också!)

Vi lever i en tid då högerextrema krafter växer sig allt starkare i hela Europa, intoleransen sprider sig och hbtq-personer förföljs på många ställen, och att då se hur tittarna ute i Europa kan enas kring en artist som utmanar intoleransen tycker jag är stort. I bland annat Ryssland startades namninsamlingar för att stoppa Conchita Wursts framträdande, men ändå visade det sig att ryska folket hade röstat tillräckligt mycket på bidraget för att ge det 5 poäng. Även om det handlar om en dragartist leder hennes utseende tankarna till trans* och även om det ger upphov en del osmakliga kommentarer väcker det nog också någonstans en medvetenhet hos en del, och jag tror jag ändå att det kan skaka om begreppen för många ”vanliga människor”.

 

Måste läsas

Publicerad 2014-05-08 11:36:00 i Allmänt, HBTQ,

Denna krönika av Maria Ramnehill tycker jag är så himla viktig att alla borde läsa den. Och jag fick nästan ge mig själv en liten käftsmäll efteråt för genast ville jag börja bortförklara mina egna skratt åt män i kvinnokläder med att det ju inte är DET man skrattar åt utan.... ja vad är det?.. Det finns ju ingen bra förklaring egentligen. Det är ju helt enkelt när det manliga och kvinnliga möts på ett sätt som samhället med sina normer bestämt är abnormt som man skrattar... och det är ju inte alls ok.
 
Och vad himla viktigt det är att sådant kommer fram och man får sig en tankeställare. För ibland sitter man i sin cis-bubbla och kan inte riktigt förstå om ingen berättar. Och visst borde det vara så att människor inte skulle behöva bli serverade allt för att inse hur det är, men vår världsbild är sorgligt begränsad av vår uppväxt och samhällets normer så ögonöppnare krävs oftast.
 
Nu har jag dock själv reflekterat tidigare också. Bland annat över att begreppet "skäggiga damen" används i media överallt gällande ESC-artisten Conchita Wurst. Ett hånfullt uttryck som för tankarna till freak-shows från förr då man skulle häpna över och skratta åt de som var annorlunda. Hur tydligt det blir att samhället helt enkelt inte kan hantera en människa med så tydliga attribut från både det som samhället klassar som manligt och det som klassas som kvinnligt att man genast försöker finna en kategorisk benämning. Conchita kan inte bara få vara Conchita, eller ens bara få vara en människa. Hen måste stämplas som avvikare.

Nämen Måns

Publicerad 2014-03-22 19:21:00 i Allmänt, HBTQ,

Många upprörda när helylle svärmorsdrömmen Måns Zelmerlöw går och ställer till det med uttalanden om att homosexuella är avvikande. Till och med jag kände att det var lite extra tungt att det var just han som sa en sådan sak. Han har ju alltid verkat så mys,
 
Om jag skulle säga något tills hans försvar så var ju just ordet "avvikelse" lite planterat  i munnen på honom av den han talade med, så jag hakar inte upp mig så mycket på just det enstaka ordvalet - men det är liksom ingen ursäkt eftersom det var själva poängen han ville göra som stör mig.
I efterhand ville han få det till att allt han ville ha sagt var att heterosexualitet är mer vanligt än homosexuelitet, men om det var allt han ville ha sagt så känns det som ett väldigt överflödigt och onödigt statement. De flesta vet väl redan det? Nej, hur mycket han än försöker förklara bort det så talade han om vad han anser vara "det normala" och blandade in barnalstrande i det hela.
Alltid deta barnalstrande. En drift. Möjligheten att föröka sig. Utan tanke på:
1. Det finns heterosexuella som inte vill eller inte kan skaffa barn - avvikelse?
2. Det finns en hel del homosexuella som har barn - avvikelse?
3. Det finns andra sätt att skaffa barn än penis i slida - avvikelse?
4. Det krävs inte ens ett parförhållande för att skaffa barn - avvikelse?
Och så vidare....
 
Blir så trött på detta stereotypa heteronormativa tänkande. Man skall bilda man och kvinna par  (bara en av varje för guds skull!!!) och sedan alstra barn = normalt. Allt annat ... det kanske är avvikande... onormalt... läskigt... eller alldeles, alldeles.... underbart (!?)
 
 
(Säger kvinnan som är gift med en man och skaffade barn... men men... det hade kunnat se annorlunda ut, men det blir som det blir)
 

Att cis-män spelar transkvinnor på film

Publicerad 2014-03-05 14:18:00 i Allmänt, HBTQ,

Förutom problemet med att media tydligen har uppenbara svårigheter att hålla isär begreppen transvestit och transsexuell så diskuteras nu runt om i världen kring det faktum att Jared Leto som är en cis-man fick spela rollen som en transkvinna på film - en roll han sedan också fick en oscar för.
 
Min initiala tanke var att man som skådespelare kanske har mindre ansvar, då man gör sitt jobb, men att man som filmskapare (regissör, casting-ansvarig etc) har ett större ansvar för detta. Och även om det i mina ögon är en stor och viktig fråga (transpersoners rättigheter) så kanske man inte kan kräva av en skådespelare att denne skall bli någon slags talesperson för en rörelse bara för att denne spelat en viss roll i en film. Och det kan jag till viss del fortfarande känna - att i hans yrke ingår inte att engagera sig i de samhälslfrågor han porträtterar på film - även om det kanske vore önskvärt.
 
I alla fall så kände jag sedan att va fan har jag som cis kvinna att säga om saken egentligen? Att jag skall sitta här och bestämma vad transpersoner skall och inte skall uppröras över är ju helt åt skogen.
Och det ÄR ett problem när transpersoner inte får spela just transpersoner på film utan man istället tar in cis-personer som skall "klä ut sig", och det ÄR ett problem när människor inte kan hålla isär begreppen, och det ÄR ett problem när en transkvinna aldrig ses som en riktig kvinna och det alltid måste påpekas att denne "varit man".... bara för att vi fastnar i vår egen snäva verklighetsuppfattning.
 
Så lämnar dels över ordet (texten) till någon mycket mer insatt och vältalig - läs detta inlägg. I det blogginlägget länkas också till en artikel som man också bör läsa.
 
Jag vill också dela denna länk där man listat transkvinnor som är skådespelerskor och faktiskt hade kunnat få rollen istället för Jared Leto. För det hade varit mer rätt så (även om jag tycker om lille Jared - kan dock ej uttala mig om hans prestation i filmen då jag inte sett den ännu).
 
Och för sakens skull så vill jag vara tydlig och säga att man inte bör blanda ihop det jag skriver i denna text med den jag skrev tidigare idag om män i klänning. Transkvinnor är INTE män i klänning - de transkvinnor som identifierar sig som just kvinnor ÄR kvinnor.

Från RFSL:s hemsida:
Vad menas med transperson?
Transperson är ett paraplybegrepp som tillkom framförallt för att kunna vara en samlande term i sexualpolitiska frågor och för att inte exkludera någon som kunde antas gynnas av en transvänlig politik. RFSL har ingen definition på begreppet annat än att olika grupper ingår när man talar om transpersoner.

Transpersoner definierar sig sällan som detta utan enskilda transpersoner brukar kanske hellre mena att de är bara män, kvinnor, neutrer, eller olika kombinationer av detta. De definierar sig kanske också som transsexuella, transvestiter, transgenderister, drag-Queens, drag-Kings eller något annat.

Vilka är transpersoner?
Eftersom transperson är just en paraplyterm är det viktigt att veta att det finns många olika sätt att vara transperson på. Det finns många olika begrepp och definitioner och därmed är även livssituationer och problematik olika. De begrepp som är de mer kända och som här tas upp är transsexuell, intersexuell, transvestit, transgenderist/ transgendered och drag- Queen/King. De förkortas hädanefter TS, IS, TV, TG och DragQ/K. Förkortningarna MTF resp. FTM betyder male-to-female och female-to-male, ett vanligt sätt att klargöra både vilket kön personen har/hade biologiskt och vilket kön personen känner sig som anser sig ha. Transpersoner kan vara antingen homo-, bi- eller heterosexuella. De kan antingen betrakta sin sexualitet utifrån det kön de upplever sig ha eller utifrån det kön samhället anser de har.
 

Män i klänning

Publicerad 2014-03-05 10:14:00 i Allmänt, Feminism och genus, HBTQ,

Kickan Wicksell skriver ett mycket intressant och viktigt inlägg om den syn samhället förmedlat till henne kring män i klänning, män som kysser män och män som gifter sig.
 
Jag har såklart inte heller undvikit att stöta på fördomar i massor kring homosexualitet under min uppväxt, då den fanns överallt. "Bögskämt" och som Kickan skriver så fanns ju den där grejern att klä ut sig till kvinna som ett skämt.
Inom min familj kände jag dock aldrig att det var så. Visst kunde homosexuella pekas ut som avvikande, men det var inte på ett elakt sätt eller som om någon gjorde sig lustig på deras bekostnad. Mer som något lite spännande och exotiskt... och trevligt. Nu är ju utpekanden och att sätta en viss typ av människor vid sidan av aldrig positivt, men det fick i alla fall mig att aldrig växa upp med känslan av att homosexuelitet var något fel eller något som skulle skrattas åt.... och det är jag glad över.
 
Tyvärr såg jag ju dock på film vilket skapade den där stereotypa bilden av "läderbögar" och "fjollor" i mitt huvud som ung. Tack och lov att den är borta nu... Ur mitt huvud i alla fall.. tyvärr lever nog nidbilderna kvar där ute.
 
Och som Kickan Wicksell tog upp handlar ju mycket av det hela om ett nedvärderande av kvinnan och det som anses vara kvinnliga egenskaper. Att vilja vara som en kvinna anses som ett skämt, en man som beter sig som en kvinna skrattas åt eller ses ner på. Det hänger ihop så väldigt mycket feminismen - de stereotypa könsrollerna och deras värdering - homofobin.
 
Och som Kickan skriver så balanserar man på slak lina när man försöker protestera mot detta och försöker förändra synen på saker. Det är lätt att man förstärker istället och skapar skrattfest där det var meningen att man skulle skapa eftertanke. Och ibland skall man kanske tänka ett varv till och avstå, medan jag i andra lägen kan känna mig rörd/berörd att någon försökte.
 
Jag är väldigt förtjust i den här intervjun med Eddie Izzard där han pedagogiskt försöker förmedla att han inte "klär ut sig" i kvinnokläder... för det är hans kläder.
 
Även om jag tycker att det var en fin tanke av Iggy Pop så är detta tyvärr ett sådant fall då jag tror att många missar budskapet bara för att de tycker det är så himla skojsigt att han har klänning
 
Bilder från då en man i Iran (tror jag det var) dömdes i domstol till förnedringen att få gå klädd som kvinna på stan och massor av män lade ut bilder på sig själva i klänning för att demonstrera att det inte är en straff eller någon förnedrande att vara kvinna. Tyckte det var mycket fint med så stort engagemang i ett land som vi här kanske kan anse ha "problem inom jämställdhetsområdet"
 
 
Och så var jag ara tvungen att ta med en bild från en av världens mest underbara filmer, Pricilla Queen of the Desert. Även den kan ses som en komedi där människor sitter och skrattar åt de "fjolliga bögarna" och som snarare stärker stereotyper, men jag ser den inte alls så. Jag ser den som en underbar film om människor som söker en plats där de kan få känna sig accepterade och älskade som de är.
 
Ingen hade blivit mer glad än jag om män började bära lite mer klänning :)

Feminina män på film

Publicerad 2014-02-12 11:41:00 i Allmänt, HBTQ,

Jag hittade ett "nytt" intressant avsnitt av Rantasmo på tuben där han tar upp feminina män på film som också är "bad asses". Han tar även upp hatet mot feminina män, som även förekommer bland homosexuella. Tycker detta är ett stort problem och visar också så tydligt hur feminismen, och att arbeta mot uppdelandet av människor i män och kvinnor som tillskrivs vissa speciella egenskaper och begränsas till vissa speciella uttryck, gynnar även homosexuella - och hur hur mycket av hatet mot kvinnor och minoriteter i samhället hänger ihop och egentligen kan ses som ett nedvärderande av allt som inte är norm (vit cis man).
 
Innan ni ser det avsnitt av Rantasmo som jag talar om så se gärna detta gamla avsnitt där han tillsammans med Nostalgia Chick pratar om gay inom Disney, och hur "den onda" oftast framställs som en väldigt feminin man etc.
 
 
Och så det senaste...
 
 
Nu är jag inte tillräckligt kunnig och insatt för att göra en bra analys av allt detta, så tipsar om klippen så kan kanske någon med bättre kunskap och tid göra det.
(Btw... hur coooool är inte Ra i Stargate-filmen!!!?? Såå cool)

Mera mys män emellan

Publicerad 2014-01-17 19:13:00 i Allmänt, Feminism och genus, HBTQ,

Alla de som pratar om att män skall vara män och vad som är manligt och inte, läs (och framför allt se) detta och inse att vi är påverkad av kulturen och idealen förändrar oss. Vad som var ok igår är inte ok idag och tvärtom. Vi kan själva skapa den verklighet vi vill ha.
Tackar Genusfotografen för ett, som alltid, helt underbart inlägg.
 
Ett litet smakprov på vad ni har att vänta er så att ni inser varför detta måste läsas:
 
 
 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela