Knyttet - kort men tjock

Nu har skrutten blivit frisk igen och vi har kunnat göra klart inskolningen. I onsdags var han där 9-12 vilket innebar att han åt där, igår 9-14 vilket inkluderade även sovstunden och idag är han där 07.45-14 så att han även äter frukost där.

Måste säga att det absolut gått över förväntan. Han kan vara lite småledsen när man lämnar. Vill att jag bär honom in och det kan komma några små tårar, men efter lite kramar och pussar av mig och förslag på rolig aktivitet från någon av fröknarna så är det bra igen. Så har aldrig behövt gå medan han fortfarande är ledsen.

Jag gör förresten ytterst sällan det, går när han är ledsen. Jag har som princip att jag hellre kommer för sent till jobbet än stresslämnar honom när han inte vill. Det får ta sin tid, men brukar lösa sig på mindre än 5 minuter.

 

Fröknarna har informerat mig om att han sedan är glad hela tiden han är där och när jag hämtar så vill han oftast inte gå hem utan vill helst att jag skall komma in och leka så han får visa vad han hållt på med under dagen.

 

Har mest varit nervös för hur det skall gå med att sova på dagis. Dels har han slutat sova dagtid hemma och dels så har han aldrig sovit på madrass tillsammans med andra på dagis utan alltid i vagn ute. Har ju dock märkt hur trött han är efter dagis så visste ju att det kommer behövas sovstund dagtid om han skall orka och inte skall somna direkt han kommer hem. 

Fröknarna berättade dock att när det var dags för sovstund hade Nico inte alls haft problem med det utan hade gjort som de andra barnen. Han hade fått sin napp, snutte och snuttekudde och lagt sig på en madrass med liten filt på och somnat ganska snabbt (efter att ha fnissat lite åt en liten flicka som låtsades snarka).

När jag kom vid 14 ville han inte ens vakna trots att alla andra barn redan var uppe och lekte igen så fick bära hem ett halvsovande barn :)

 

Känns riktigt bra detta dagiset, så är en stor lättnad.

 

 

 

 

 

Idag har jag jobbat hela dagen, medan Hampus var hemma med Nico. De var på vårdcentralen och denna läkare sa att det inte rörde sig om vattenkoppor (i motsats till vd läkaren igår trodde). Denna läkaren sa bestämt att det är icke-smittsamma virusutslag. 

Nico har varit riktigt glad idag och Hampus tog med honom på en utflykt efter läkarbesöket. De åkte till Rönnäng och besökte en strand där Nico fick springa och plaska. Vatten = lyckligt barn <3

 

 

 

Det är kul att se hur Nico vänder sig mycket mer till Hampus nu när de haft en del dagar på egen hand. Men lite sorgligt att det mest är Hampus som får pussar och kramar nu. När jag kom hem efter jobbet och bad om en kram fick jag bara ett "Nääää" :)

Idag började jag dagen med att vara infernaliskt trött eftersom Nico sov dåligt i natt och jag fick lägga mig i hans säng ett tag och han sedan vaknade tidigt.

Vi städade och höll på för vi fick långväga besök av gamla bekanta till Hampus. Var väldigt trevligt men Nico har varit ganska känslig idag och har brutit ihop flertalet gånger och bara gråtit för ingenting.

 

Vi misstänker fortfarande vattenkoppor och blir besök på VC imorgon eftersom de ej hade tid idag och vi inte kunde vänta på drop-in ifall vi var smittbärare. Nu har Nico fortfarande ett stort utslag på handen, ett stort under ena armen, massa små och mellanstora på fötterna, en samling mellanstora på ena armbågen, små spridda lite överallt på kroppen och massor av stora hemska utslag bak på vaderna.

Utslagen verkar ganska vattenkoppelika för de börjar med att se ut som myggbett och sedan blir det som en ljusare liten blåsa i mitten. Inte helt säker dock så vill ha ett läkarutlåtande.

Vad glada de kommer bli på dagis när jag sedan kan berätta för dem att vi smittat hela inskolningsgruppen! 

 

Han är himla söt och go och busig trots att han är sjuk dock. Idag på kvällen så blev det plötsligt helt knäpptyst. Letade efter Nico i hans rum och vårt rum men kunde inte finna honom. Så gick jag in i Hampus lilla datorrum. Först kunde jag inte se honom utan såg bara ryggen på Hampus datorstol, men när jag kika ner så satt han där i stolen, alldeles tyst med Hampus hörlurar på och fingrade på hans tangentbort :) Pappas lilla pojke är han allt haha.. vill göra allt som han sett pappa göra <3

 

Har inte skrivts så mycket nu för plutten har varit och är sjuk. Vi började ju med inskolningen och det gick bra framåt. Vädret var fint också så Nico har kunnat busa lite mer ute (även om det inte är så mycket som han, och jag, skulle önska).

 

 

Men så i onsdags så var han väldigt mammig på dagen och när vi kom hem från dagis så ville han hålla i handen och gosa hela tiden, vilket visserligen var väldigt mysigt men ovanligt. Trodde att det kanske berodde på att en nära släkting gått bort dagen innan så jag hade till och från varit väldigt ledsen.

På kvällen upptäckte vi dock att han hade riktigt hög feber och han bara däckade av i soffan, vilket han aldrig gör.

 

Igår hade han hög feber hela dagen och Hampus var hemma med honom. De var på vårdcentralen men de körde en kvalificerad gissning, virus, som vanligt. "Det de säger när de inte vet vad som är fel", som Nicos dagisfröken uttryckte sig - förskolepedagog om jag skall vara pk.

Idag verkade dock febern ha försvunnit nästan helt och han har varit pigg och glad, trots att han fortfarande knappt äter någonting.

 

På bilden ovan härmar han hur Skrållan gör på en film, om någon undrar. Och så har han chokladrester i ansiktet :)

 

 

 

Men så upptäckte jag att han på ena handen hade något som liknade ett myggbett, och när jag senare tog av alla hans kläder så såg jag under hans ena arm ett likadant utslag samt en hel den små röda prickar kring kön och på fötter. Nu är det bara att vänta och se om det är tredagarsfeber-prickar eller om han fått vattenkoppor.

 

 

Dock är han som synes väldigt glad ändå. Även om han är rätt uttråkad just nu och trött på att vara med mig.

 

 

Min söta söta unge. Jag hoppas att han skall slippa bli sjuk och om det är vattenkappor att han får det lindrigt. Jag minns fortfarande när jag hade det som barn och det var en ren mardröm. Usch.

 

 

Nu sa Nico att det fick vara nog med fotograferandet :)

Dagen i bilder... och text... typ ett blogginlägg skulle man kunna kalla det.

 

 

Morgonen började med soffmys, som det skall vara på söndagsmorgon.

 

 

Sedan ville han ta kort på sig själv.. :)

 

 

Vi gick en promenad till mamma och pappa där de var lite kreativa och skapade en rutschkana med hjälp av hala träskivor i grushögen... Var mycket uppskattat :)

 

 

Som sagt, mycket uppskattat :) Min goa glada unge <3

 

 

Dagen avslutades med mer soffmys. Här ser man blåmärket på kinden som den lille snutten fick när han ramlade med sin motorcykel eftersom han envisades med att han kunde köra den inne i skogen :(

Skriver dåligt på bloggen så här kommer lite bilder från de senaste två dagarna som kompensation.

 

 

Morbror Henrik har skaffat två kattungar som vi hälsade på går. Var stor nyfikenhet och skräckblandad förtjusning från båda sidor. En mycket lycklig Nico i alla fall. 

 

 

Idag tog vi en tur på motorcykeln ner till mormor och morfar, och passade på att testa de nya, lite stora, regnkläderna.

 

 

Nico kryssade fram över vägen för att kunna åka i precis alla vattenpölar.

 

 

Och tillslut kunde han inte hålla sig utan var tvungen att hoppa av motorcykeln och hoppa lite i en pöl innan vi åkte vidare.

 

 

Här kan ni se Nicos självvalda "LCHF-kost". För tillfället gäller enbart kött och grönsaker.

 

 

En väldigt glad busunge som får leka med både mamma och pappa i sitt rum <3

 

 

Här har kapten byxlös gått och hämtat sin speldosa (som både jag och min morbror (eller var det farbror?) haft som barn. 

Något försenat tänkte jag nu dela med mig av bilder som mamma tog på Nicos födelsedag. Bättre sent än aldrig :)

 

 

Lycklig Nico testar sitt hoppdjur :)

 

 

Han ville genast testa även sin lilla motorcykel

 

 

Nico inspekterar tårtan, och i bakgrunden syns hans nya gunghäst

 

 

Busungen <3

 

 

Smakar tårta

 

 

Nico busar med morbror Henrik

 

 

Testar sin nya surfplatta

 

 

Och tar en sväng till på motorcykeln :) Bredvid syns paketet med hans då ännu omonterade skottkärra.

Idag var första inskolningsdagen på Nicos nya dagis. Kändes väldigt bra. Nico trivdes med en gång och var inte ett dugg blyg. Han stegade in, tog av sig skorna, skakade hand med personalen (?!), hälsade på barnen och började leka direkt. Han pratade på och tog fröknarna  i handen och visade vad han ville ha.

Efter att ha utforskat lokalerna och lekt med allt han kunnat hitta samt krävt att vi tittade på och sa "whiiiii" när han åkte rutschkana typ tjugo gånger så ville han ut och leka. 

I hallen plockade han snabbt fram sina skor och ute så cyklade han lite men sedan var det gunga som gällde. Vi skulle egentligen vara där en timme men blev en och en halv och sedan fick vi bära en gråtande Nico därifrån eftersom han ville stanna. Så nya dagiset får bra betyg :)

 

Den stunden tog dock på krafterna så efter lunch och besök hos mormor så somnade han på golvet i vardagsrummet och sov en timme.

Får väl se hur det går att få honom att somna nu... än sover han inte.

Idag började jag jobba igen och det var svårare än jag hade föreställt mig. Inte på grund av jobbet i sig för jag tycker om mitt jobb men jag var så ovan vid att inte vara med Nico. Dessutom jobbar jag ju heldagar nu och det har jag inte gjort innan. Satt och tänkte på min skrutt hela dagen.

Han hade varit ledsen hemma och ropat efter mig :( Det skär i hjärtat, att han ropade och jag inte kom.

När jag kom hem skrek han av glädje och kramade mig och sprang runt och gjorde en slags glädjedans :)

 

På kvällen ville han dock inte sova och jag tror det beror på omställningen. Han hanterar inte förändring så bra. Han var jätteledsen och kunde inte somna förrän jag la mig bredvid honom och vi kunde ligga och kramas och han fick klappa och pussa på mig <3 Min älsklingsunge. Finns inte ord för hur mycket jag älskar det barnet.

 

Imorgon är det jobb på min nya arbetsplats och på onsdag är första dagen på inskolning på nya dagiset. Hoppas verkligen att det kommer gå bra och att han kommer att trivas.

 

Idag på förmiddagen åkte jag, Nico och min bror till Stenungsund för att shoppa alla kläder Nico behöver inför hösten. Medan jag gick runt och letade så underhöll brorsan Nico, och han tog det fina fotot ovan när de lekte i lekhörnan på Lindex.

Jag köpte skaljacka, skalbyxor, regnbyxor, fleecejacka, strumpor, vantar, en tröja och lite annat. Blev en del pengar men nu skall han nog ha allt han behöver inför hösten och vintern tror jag... förutom vinterskor.

Sedan tog vi en sväng upp till min mormor och morfar innan vi åkte hem.

 

Nico blev supertrött och somnade i bilen hem. Bar in honom men han fortsatte sova (brukar aldrig hända!). Sedan sov han i sin säng en timme innan jcg tog upp honom och försökte få honom att vakna. Hjälpte inte utan han somnade om på vardagsrumsgolvet. Hampus tyckte synd om honom och tog in honom till vår säng där de låg och sov tillsammans ännu en stund. När klockan var över 17 sa jag att det fick räcka för då hade Nico sovit i tre timmar (inte bra!). Eftersom jag skulle laga mat så fick Hampus väcka Nico och jag kunde höra hur Nico vrålade "Nej!! Nej!!" där inne och tydligen hade han försökt slå Hampus. Riktigt trött men andra ord :/

 

Nu skall jag snart iväg en stund och imorgon börjar jag jobba igen :(

Ursäkta att det inte bloggas så mycket men större delen av tiden går det inte att logga in på blogg.se

 

Idag har vi firat Nicos tvåårsdag, en dag i förväg. Blev väldigt lyckat, även om han vägrade att ens smaka på tårtan som jag stått och slitit med :)

Han var glad redan innan eftersom det fanns ballonger överallt och sedan för att det kom så många på besök.

Av oss fick han en surfplatta och en gitarr. Han tyckte om surfplattan och fattade snabbt hur den fungerade, men ännu så har han en tendens att komma åt "knapparna" när han håller i den så han trycker bort det han håller på med. Gitarren älskade han dock och spelade och sjöng på morgonen :)

 En sådan här blå vad det han fick.

 

Sedan kom hans gammelnfarmor och av henne fick han pengar och en leksaksbil (vi hade bett en del släktingar om just pengar eftersom vi behöver köpa höst- och vinterkläder nu och det är ju så satans dyrt allting). Efter det kom Nicos gammel-farbror, hans tjej och mina två kusiner. Av den fick han en fin skotkärra, som vi tyvärr inte hann montera ihop under kalaset, men jag vet att han tycker väldigt mycket om skottkärror så det kommer vara kul för honom att ha en hemma att köra med i trädgården.

Sedan kom Nicos morbror som hade köpt en Little Tikes gunghäst. Nico älskade den och gungade både under kalaset och har sedan gungat under kvällen också. 

 Tycker att dessa är så bra för de är så stabila, är inte så lätta att falla av och man kan ha dem både inne och ute.

Hans gammelmormor och gammelmorfar kom också och hade med sin pengar och lite fina kläder till Nico. Och slutligen så kom hans mormor och morfar som hade köpt både ett hoppdjur och en gåmotorcykel. Han riktigt tjöt av lycka när han såg hopphunden och har hoppat som en tokig resten av dagen. Gåmotorcykeln var också en klar favorit som han åkt runt på, och han tycker om att sätta sig på den framför spegeln och då sträcker han upp armarna i luften och ropar "woho" åt spegelbilden - vet inte vad för film han har sett..haha

          

 

Han var väldigt nöjd med sin födelsedag i alla fall, och vi med. Han lekte med sina nya saker hela kvällen och somnade som en stock vid åtta. Stort tack till alla som gjorde dagen så fin.

Imorgon är han två år, min älskade lilla unge <3. 

Nico haft en lite känslig dag då han lätt blivit ledsen. Vet inte om han bara varit trött eller om det är något annat. Han blev i alla fall glad över att få följa med till torget. Mamma var snäll och hade honom medan jag fick en välbehövlig klippning av håret. Sedan inhandlade jag ingredienser till tårtan som jag skall göra till kalaset imorgon. Nico fyller egentligen på söndag men vi har hand födelsedagskalas imorgon. Ser fram emot det så himla mycket för jag vet att han kommer få massor av saker han verkligen kommer bli glad för. 

 

På kvällen var han sådär lite kinkig igen och då tänkte jag att han kunde få en av kalasballongerna. Oj vad glad han blev. Han sprang runt med den där ballongen och skrattade och tjöt, och han kramade den och gosade med den. Insåg snabbt att det var så extremt osmart av mig att inte titta på klockan innan för det visade sig vara typ tio minuter innan han skulle sova. Han klättrade såklart upp i sängen med sin ballong och det var ett himla liv när han inte fick sova med den :( Stackars liten. Men kommer bli kul imorgon när vi blåser upp resten av ballongerna :)

Dagarna rullar på här hemma i väntan på lillens födelsedagskalas. Igår blev det dock dramatik då han en halvtimme innan läggdags klättrade upp på fönsterbrädan i sitt rum och dök med huvudet före ner bland sina små stolar, och spräckte ena örat. Usch vad hemskt var. Han grät och grät och blodet sprutade. Blev besök på sjukhuset där de fick tejpa. Måste dock säga att han är en riktig kämpa för han grät bara några minuter och sedan var han glad och det var full rulle igen.

 

Idag åkte vi till Barnens Lekstad igen och mötte upp Karin och Malvina. Barnen hade jättekul men eftersom det oftast ville ha kul på olika håll så fick väl jag och Karin ganska begränsade möjligheter att konversera. Var trevligt i alla fall. 

Sedan var det hem och plugga och hålla på. Ja, det händer inte så mycket annat som jag kan berätta om. Skulle vilja klippa mig imorgon men som vanligt har jag inte bokat tid så det är väl rätt kört kan jag tro. 

Idag har jag och Nico varit både på Toys R Us och på Toyland med Nico. Han tyckte det var skitkul att titta på alla leksaker men var något upprörd över att cyklar och bilar satt fast så man inte kunde åka runt på dem på Toys R Us, och jag trodde aldrig vi skulle få honom därifrån. 

Jag och Hampus har redan köpt hans födelsedagspresenter, en surfplatta och en liten gitarr, så det var hans mormor och morfar som skulle kolla. Han kommer få en gå-motorcykel av dem och ett hoppdjur. Tror han kommer bli skitglad :)

 

Han fick saker även idag, såklart den lilla bortskämda ungen :) Han fick en boll och en liten väska med hjul och så en helt galen apa. Om man trycker på en knapp så kränger apan hit och dit, skrattar och fiser..haha. Nico är lite rädd för den men han tycker att det gör det extra kul så nu kräver han att jag skall springa runt och jaga honom med apan... han tjuter av upphetsning och rusar runt som en galning :)

 

 

 

Förlåt att jag inte skrivit så mycket men har varit lite upptagen med min nya blogg och med saker här hemma (här finns andra bloggen).

 

Nico har varit så himla himla go den senaste tiden. Han är otroligt kärleksfull och delar ut massa kramar och pussar. Han vill gärna att man skall klappa varandra på kinderna också och gosa hela tiden. Senaste är att han även klappar och pussar sina leksaksfigurer. Så sött <3

Dags att sova nu dock. Nico sover oroligt, eventuell öroninflammation igen, så kan bli ont om sömn. Stackars liten :(

Idag har jag varit trött så det har varit stilla hemmaaktiviteter som har gällt. Vi har målat, byggt med duplo och pysslat med hans "plupplattor".

Lustigt att se vilka små påhitt han tar sig för. Idag delade han bland annat ut pennor till oss, två var skulle vi ha, en i varje hand. Han valde med omsorg och bytte färger innan han blev nöjd med vilka pennor vi höll i och sedan tog han två själv och visade oss att vi skulle slå dem mot varandra och bilda en liten pennorkester :) Sötungen <3

 

Jag borde också ha pluggat men har istället spenderat tid på min nya blogg som handlar om politik, feminism, genus, ateism och lite annat sådant lite allvarligare :) Spana gärna in den om ni vill. Den heter Kreusa Parrhesia (för länk tryck här).

 

Nico lånade min mobil i bilen på väg hem från Uddevalla och på Youtube hittade han klippet nedan. Han såg det om och om igen hela vägen hem och skrattade så han nästan grät :) Så gulligt att se hur han fnissar helt hysteriskt :)

 

 

Ofta tänker jag att jag borde ha en blogg där jag skriver om mer viktiga saker, om saker i världen som jag tycker är fel, och om allt som jag stör mig på dagligen. Istället så skriver jag här mest om vardagliga saker och låter min man lyssna på mina evighetslånga monologer om saker jag läst eller hört som retar gallfebern på mig.

Varför? kan man kanske fråga sig.

 

För det första blir jag deprimerad när jag snöar in för mycket på det jag tycker är fel med världen. När jag läser alla idioters kommentarer kring allt som har med feminism, genus, jämställdhet och sexism att göra. Hur kortsiktigt folk tänker, hur oupplysta de är och den där frustrerande känslan av att saker aldrig kommer förändras eftersom det finns så många puckon. Eller hur galet arg jag blir över hur mycket homofobi som fortfarande existrerar och alla fördomar kring alla med en sexualitet som avviker det minsta från heteronormen. Var ju ffs till och med de som kommenterade att Game of Thrones borde läggas ner på grund av snuskigt bakifrånsex. 

 

För det andra skriver jag ju sällan speciellt genomtänkt eller välformulerat på grund av att jag ofta skriver med tidsbrist eller när jag är trött. Risken finns därför att jag skulle kunna feltokas en hel del eller att jag skulle skriva saker som jag dagen efter inte alls står för längre. Och dessutom finns det ju redan de som gör det så mycket bättre, skriver om det jag tycker och upprör mig över menar jag, som Lady Dahmer eller Michaela på Konstpretton för att nämna två av flera. 

 

Ibland känner jag dock att det hade varit trevligare att vara helt oupplyst och omedveten, för det tär på mig. Det gör liksom ont i mig att det finns så mycket som inte står rätt till i världen. Och talar jag ju inte ens om de "stora" missförhållandena i världen som krig och svält, utan det enkla faktum att vi i vår vardag inte kan behandla människor på lika villkor och med respekt. 

Jag kan känna att det är fruktansvärt att mitt barn skall växa upp i en sådan verklighet. Vetskapen att om han är homosexuell så hjälper det inte att jag skiter fullkomligt i det eftersom det finns massor av andra människor som kommer kränka och se ner. Att han kommer behandlas på ett visst sätt på grund av sitt kön och inte bara ses som en människa. För visst är det mer ofördelaktigt i dagens samhälle att vara kvinna men det är inte alltid en bit kaka att vara man heller, speciellt inte om man inte passar in i den manliga normen. 

 

Men största skälet till att jag inte skriver på riktigt om det som stör mig är väl att jag tragiskt nog är en "sådan där" person, en sådan där som inte gärna vill stöta mig med folk. En sådan som blir ledsen av elaka kommentarer och ännu mer ledsen om jag gör någon annan ledsen, till och med när de förtjänar det. Sedan kanske man kan undra varför jag oroar mig för det med tanke på att typ ganska få läser min blogg... 

 

Vill dock skänka en uppmuntrande kram till de som i motsats till mig sticker ut hakan och ser till att det som bör belysas gör det.