Världsfrustration
Ofta tänker jag att jag borde ha en blogg där jag skriver om mer viktiga saker, om saker i världen som jag tycker är fel, och om allt som jag stör mig på dagligen. Istället så skriver jag här mest om vardagliga saker och låter min man lyssna på mina evighetslånga monologer om saker jag läst eller hört som retar gallfebern på mig.
Varför? kan man kanske fråga sig.
För det första blir jag deprimerad när jag snöar in för mycket på det jag tycker är fel med världen. När jag läser alla idioters kommentarer kring allt som har med feminism, genus, jämställdhet och sexism att göra. Hur kortsiktigt folk tänker, hur oupplysta de är och den där frustrerande känslan av att saker aldrig kommer förändras eftersom det finns så många puckon. Eller hur galet arg jag blir över hur mycket homofobi som fortfarande existrerar och alla fördomar kring alla med en sexualitet som avviker det minsta från heteronormen. Var ju ffs till och med de som kommenterade att Game of Thrones borde läggas ner på grund av snuskigt bakifrånsex.
För det andra skriver jag ju sällan speciellt genomtänkt eller välformulerat på grund av att jag ofta skriver med tidsbrist eller när jag är trött. Risken finns därför att jag skulle kunna feltokas en hel del eller att jag skulle skriva saker som jag dagen efter inte alls står för längre. Och dessutom finns det ju redan de som gör det så mycket bättre, skriver om det jag tycker och upprör mig över menar jag, som Lady Dahmer eller Michaela på Konstpretton för att nämna två av flera.
Ibland känner jag dock att det hade varit trevligare att vara helt oupplyst och omedveten, för det tär på mig. Det gör liksom ont i mig att det finns så mycket som inte står rätt till i världen. Och talar jag ju inte ens om de "stora" missförhållandena i världen som krig och svält, utan det enkla faktum att vi i vår vardag inte kan behandla människor på lika villkor och med respekt.
Jag kan känna att det är fruktansvärt att mitt barn skall växa upp i en sådan verklighet. Vetskapen att om han är homosexuell så hjälper det inte att jag skiter fullkomligt i det eftersom det finns massor av andra människor som kommer kränka och se ner. Att han kommer behandlas på ett visst sätt på grund av sitt kön och inte bara ses som en människa. För visst är det mer ofördelaktigt i dagens samhälle att vara kvinna men det är inte alltid en bit kaka att vara man heller, speciellt inte om man inte passar in i den manliga normen.
Men största skälet till att jag inte skriver på riktigt om det som stör mig är väl att jag tragiskt nog är en "sådan där" person, en sådan där som inte gärna vill stöta mig med folk. En sådan som blir ledsen av elaka kommentarer och ännu mer ledsen om jag gör någon annan ledsen, till och med när de förtjänar det. Sedan kanske man kan undra varför jag oroar mig för det med tanke på att typ ganska få läser min blogg...
Vill dock skänka en uppmuntrande kram till de som i motsats till mig sticker ut hakan och ser till att det som bör belysas gör det.
