Jag tog en paus i läsandet och skulle skriva ett inlägg om människor jag är avundsjuk på och vilken typ av människa jag skulle vilja vara. Hade innan haft en lång och innehållsrik inre monolog med mig själv kring ämnet som just då kändes viktig och riktig.
När jag skulle skriva ner det så tog det dock stopp, något tog emot. Strax insåg jag var det var. Hur skulle jag egentligen kunna vilja vara någon annan än just den jag är. Visst är det kämpigt ibland, men oftast är det ju saker som pengar som spökar. Sådant som egentligen inte ens är viktigt, men som är det ändå - om ni förstår vad jag menar. Pengar är lite som toabesök. Inget man vill skall vara en central del av ens liv, men om de uteblir skapar det obehag och kramp typ.
Men när det kommer till det viktiga så har jag ju allt. En underbar man som faktiskt förstår sig på mig och alltid är ärlig och snäll. Världens finaste lilla barn vars leenden är ett klimathot på grund av risken för global uppvärmning och smältande polarisar. En mamma och en pappa och en bror som alltid stöttar, lyssnar och är lite sådär lagom knasiga så att jag inte behöver känna mig ensam om att vara det.
Så därför får ni inte ta del av min utläggning kring människor som är så där avslappnat coola som jag en gång önskar att jag vore. Jag är nöjd med att vara så där lite white trash, semi-bohemisk, smart-i-smyg och "oroväckande nära medelsvensson" som jag är. Inte bara nöjd... hade inte kunnat få det bättre (om man bortser från den där ekonomiska förstoppningen då).
Istället får ni en bild på den lilla person som jag hur jag än försöker, inte kan förstå att världen klarade sig utan för 1,5 år sedan.
Idag startade inte bra för mig. Trött + PMS + oro över ditten och datten = psykbryt. Som vanligt drabbar mina psykbryt främst Hampus så kan få höra hur dum han är på alla sätt. Vilket han inte är. Det är ju jag som är dum. I de lägena i vart fall.
Jag hann gråta av mig, samla ihop mig, be om ursäkt och kramas innan han for iväg för att jobba i alla fall. Han kommer hem någon gång i natt. Själv tog jag lillkillen och åkte till mamma och pappa. Fick lite barnpassningshjälp och kunde andas en stund. Blev större delen av dagen faktiskt och Nico var mucho nöjd.
När vi kom hem städade jag, lite, innan jag la Nico i sängen. Han sover dock ej utan småpratar och sparkar i väggen därinne. Kan betyda 1. han somnar om en stund, eller 2. han får ett utbrott om en stund.
Själv skall jag få i mig något ätbart och sedan slappa med en bok, eller två.
Imorgon än min man hemma hela dagen. Det gör mig lycklig.
Nico sov "ända tills" halv 6 idag. Oturligt nog sammanföll hans uppvaknande med att Tesslan kom in och droppade av en väldigt levande skogsmus. Var inte lätt att försöka fånga en mus samtidigt som man skall kolla ett mycket nyfiket litet barn. Att det var en skogsmus gjorde också det hela värre. Skogsmöss är nämligen svårare att få fatt på än de vanliga näbbmössen katten brukar ta med sig. Detta av tre skäl:
- Skogsmusen är snabbare
- Skogsmusen är smartare. Medan näbbmusen irrar planlöst hit och dit och verkar ha noll koll på sin omgivning så undviker skogsmusen alla fällor och hittar smarta gömställen.
- Skogsmusen är argare. Näbbmusen liksom bara piper "oh nej, nu dör jag, nu dör jag" och ger upp medan skogsmusen tänker att här ges det inte upp utan fight. Den hoppar och kastar sig och ställer sig på bakbenen och slår med sina små små framtassar efter katten.
*
*
(försöker lura macen till det mellanrum den så konsekvent förnekar mig)
*
*
Men så gömde sig musen under dammsugaren. När jag drog den åt sidan blev dock musen överkörd och såg alldeles stilla och platt ut, så jag la spannen över och tänkte att "fasen nu hade jag ihjäl den". Innan jag hann sådär fiffigt stoppa en bit papp under spannen och vända på den så var dock Nico där och lyfte på spannen, och då visade det sig att musen hade blåst upp sig igen och var väldigt levande och kvickt kutade den iväg. Denna gång dök den ner i Nicos leksakslåda där den gömde sig.
Efter att ha lyft på massa leksaker fann jag att den satt och kurade i ett hörn. Då tog jag sonika med mig hela leksakslådan ut på altanen där jag ställde den på sidan. Medan en näbbmus förskrämt hade suttit kvar och väntat på döden såg skogsmusen sin chans och pilade iväg ut i friheten.
Happy ending för alla utom Tesslan som surade en bra stund.
Idag fick vi det, Nicos allra första skolfoto :) Av rent "sentimentala" skäl älskar vi det därför. Eftersom det är det första. Annars har jag sett bättre, och framför allt gladare, foton på honom. Nico är skeptisk till främlingar, och så även främlingar med en kamera. Jag skrattar nästan högt när jag föreställer mig fotografen spexa för att få ett leende och så var fotot nedan resultatet av hans ansträngningar.
Har ni sett serien om seriemördaren Dexter Morgan? Hampus tycker att han ser ut lite som honom fast i babyversion. En kall, tom blick, som i bästa fall innebär "du betyder ingenting för mig" och i värsta fall "du skall dö"..haha. Men visst är han underbar, vår mycket söta men väldigt allvarliga son :)
Nu när ni sett bilden, föreställ er nu er också fotografen. Hur han står där kallsvettig... "skall du inte le lite nu då?..gobbigobbigobbi... inte det... titta på handen...kvittevitt.. en liten fågel.. är den inte kul? Får jag se ett litet leende... kolla jag kan dansa också!!... snälla, ett litet leende.....snälla?"
Nu känner jag mig som en sådan där människa som tillslut kommer bo i ett hus så belamrat med saker att man får leta sig fram i gångar mellan staplar av tidningar... ni vet, sådana som man alltid ser i program som CSI och så... för att det såklart någonstans bland allt skräp ligger en döing.
Anledningen till denna känsla är att jag, trots att jag sagt till Hampus att "nu skall vi INTE spara på någonting onödigt" kände att ganska mycket av allt från vårat förråd som skulle sorteras var nödvändigt. Visst fanns det en del som skulle säljas och slängas (och en hel del av Hampus kartonger vars innehåll han själv får värdera) men väldigt mycket som skulle sparas. Kattburar, luftmadrasser, sovsäckar (som jag aldrig kommer våga sova i igen när de förvarats i spindelförrådet) och böcker från min ungdoms glada dagar. Dock börjar jag ifrågasätta hur nostalgisk man skall vara. Med tanke på hur mycket jag läst i mina dagar så har jag nåt så in i hilvitti mycket böcker sparat... kanske borde sälja av en del.
Oh well.. jag har gjort vad jag kunde för närvarande. Gick även ut med soporna och slängde en halv garderob full av sparade "mamma och barn"-aktiga tidningar. Så liite duktiga har jag varit... men det är fanimig lite det.
Ända sedan en mus (under hot från Tesslan) hade gömt sig i Hampus sko.. vilket han upptäckte innan han tog på den... så har jag lite skräck för att det skall vara en mus i någon av mina skor när jag skall ta på dem (har helt tagit död på min tidigare skräck för att en stor spindel skall gömma sig där vilket jag varit rädd för sedan jag såg en dokumentär från Australien för massor av år sedan).
Hampus respons var dock: Det är ju ingen fara, de blir ju bara mos
Så därför vill jag inför den stundande julen och allt klargöra: Att med min fot förvandla en mus till mos står inte ens i närheten av högt upp på min önskelista.
Nico var vaken halva natten. Glad och pigg tyckte han att det var en bra bustid. Sedan vaknade han såklart skittidigt. Så jag är inte pigg, säger jag er. Inte pigg!
Så när jag kört lillen till dagis (som han för övrigt blev mycket glad för) så var planen egentligen att jag skulle tokröja bland alla grejer i källaren. Så blidde det inte riktigt eftersom jag istället somnade. Jag är så besviken på mig själv. Nu har jag en timma på mig att tokröja innan Nico skall hämtas igen. Skall gå fram som en tornado där nere bland alla saker. Fast jag vet ju att det är en lögn... för jag är det mest långsamma och omsändiga sorterare som finns.
Igår var jag på Ullared, men vad jag köpte där för ni inte veta nu utan sen. Istället bjuds ni på en drös fina bilder som min mamma tagit på min plutt.
Jag orkar inte skriva något längre idag, men bjuder istället på en helt underbar bild min mamma tog på Nico idag när vi var där. Han var på ett strålande humör och på bilden är han mitt inne i en livlig monolog full av gester.
Idag har jag fått sparka liv i gamla datorn för att kunna skapa ett vettigt blogginlägg och dela med mig av lite bilder. Känns dock som de flesta borde ha gett upp hoppet om denna blogg för länge sedan. Kanske jag gör en storstilad comeback, kanske inte... vem vet :)
Idag har ju alltså Nico haft en underbart glad dag. Vilket har gjort mig glad, och Hampus med. Dock bits han. Nico, inte Hampus. Vet inte om han just insett tändernas användningsområden men han bits så in i norden och sedan skrattar han så han tjuter. Fast i dag har han i och för sig skrattat högt åt det mesta.
Nu skall det också bjudas på lite bilder tagna de senaste dagarna. På tiden.
Nico när han åkte en sådan där gungande bil på torget. Strax innan och strax efter sprang han i full rulle åt alla håll förutom det håll vi skulle åt. Han försökte även roffa åt sig lite fika från ett cafébord han passerade.
En favorit är att suga av fingret så det uppstår ett ploppande ljud. Mycket roligt.
Igår gick vi ut en stund, och man tänker ju att man skall behöva vara så avancerad och roa ett barn, men Nico spenderar gärna sin tid på parkeringen där han gör små högar av grus på muren. Blir tydligen aldrig trist det.
Ugglemössan. Allas favorit. Jag tror att Hampus anser det vara det bästa inköp jag någonsin gjort :)
Nico ligger och leker med sin dator på morgonkvisten.
Nu sover dock plutten och imorgon är det dagis för hans del. Sedan är det inte alls många dagar kvar, åker på onsdag, tills jag skall till Ullared!! :) Skall bli så kul att komma ut lite och shoppa och hänga med Karin. Barnfritt blir det också.
Nico vaknade verkligen på rätt sida idag. Så lycklig att han inte kunde stå still en sekund utan stod på stället och sprang och studsade medan han babblade oavbrutet helt lyckligt. Sedan har han susat runt full av glädje och bus. Så härligt att se honom på så bra humör. Nu mumsar han i sig lunch. En lite underlig kombo kanske, fiskpinnar, macaroner och ärtor. Så blir det när man inte hade potatis hemma och tyckte att potatismos skulle vara lite för kul att äta på egen hand.
Blir inget inlägg idag för är pissed off på min jävla Mac, igen. Har kunnat föra över bilder tidigare från mobilen till datorn men nu kräver den satans datorn ett MobileMe konto som jag inte har och jag haaaatar denna datorn.
Förr var jag besatt av mitt bloggande, nu är det tur om jag ens kommer ihåg det. Men får bli en liten snabbgenomgång av vad jag pysslat med. Med inaktuella bilder infogade som kompensation för att min dator vägrar göra styckeindelning. Hade nya bilder men sladden för att föra över dem ligger alldeles för långt bort för närvarande.
Igår spenderades förmiddagen till stor del med att sova. Nico var trött, jag var trött och det är så underbart när detta sammanfaller och vi faktiskt kan ta det lite lugnt.
Sedan åkte vi till torget där vi mötte upp mamma och käkade och sedan letade upp bra vinterskor till Nico. Blev Kavat eftersom de gick att öppna upp så bra. Jag är sämst på att få på skor på Nico.
Min pappa dök upp under skohandladet också och han och mamma sponsrade lite (tack <3). Tack och lov att de var med också för Nico var helvild och sprang allt vad han kunde ut ur affären så fort han fick chansen och kutade iväg längs innegatan. Mötte en gammal bekant som nog blev avskräckt från att skaffa barn inom kort.
Nico fick även åka i en sådan där manick där man betalar 10 kronor och så gungar man runt i en liten blinkande bil. Han tyckte detta var mycket kul och försökte hoppa igång den igen när pengarna tog slut. Sedan gick vi och handlade och Nico fortsatte kuta runt men fastnade vid ostbågarna där han hänfört sa "wow" vid synen av mängden av påsar.
Hampus mötte upp oss sedan och så följde vi med honom på besök på vårdcentralen innan vi åkte hem. Hemma insåg jag att Nicos nya skor inte var med, och fick panik. Vi hade glömt dem på vårdcentralen men efter att ha ringt dem fick vi veta att de som tur var fanns kvar.
Idag körde jag Nico till dagis. Han var skitglad och hade inga problem alls med att säga hej då. Tvärtom var han mest upprörd över att han var tvungen att ta av ytterkläder och inte bara kunde rusa rakt in och börja leka. Sedan fick jag åka till torget och hämta skorna.
När jag frågade efter påsen med skor på vårdcentralen skattade hon i receptionen högt och vrålade "Och en korv!".. för ja, i påsen låg även en falukorv vi hade köpt.
Hemma igen så städade jag och så kom mormor och morfar på besök en snabbis.
I övrigt har dagen varit mest rutin. Fast fick en stor kram av Nico när jag hämtade honom vilket är ovanligt för han brukar mest finta.
Jag läser ofta Alex Schulmans blogg, och så ser jag gärna Schulman Show, och jag har slagits av vilken skillnad det är beträffande bilden man får av personen Alex beroende på om man läser det han skriver eller ser honom prata. Han skriver ofta väldigt bra. Det kan vara gripande, insiktsfullt, kvickt eller riktigt roligt. Hans texter berör och ger en bild av en smart person som begrundar saker. Men så ser man honom prata och då får man istället bilden av en förvirrad, osäker och nästan lite pantad person. Lustigt det där.
Undrar ofta hur människor uppfattar mig, både i skrift och i verkligheten. Har fått höra många olika saker genom åren, och en del kanske man tycker stämmer medan annat inte. Nästan mer spännande är ju skillnaden mellan bilden man har av sig själv och den bild andra har av en. Om de ens har en bild. Ibland tänker jag att om vi människor visste hur lite och sällan de flesta andra människor tänker på oss så skulle vi bli förvånade och besvikna. Kanske har de inte ens bemödat sig med att skapa en bild av en. Vem fan vet :)
Jag drar mig lite från att skriva blogginlägg nu när jag dras med denna besvärliga mellanslagshatande mac, men det får väl gå. Ni får ha överseende. Ingen bild får ni heller men ni fick ju en video tidigare idag så inte skall ni gnälla.
Dagen började med en lycklig Nico som fick busa lite med sin pappa i sängen. Han visar sin kärlek för mig och Hampus på olika sätt. Det vill säga han gråter mer om jag går, men han visar tydligare glädje när han är med Hampus. Visserligen brukar han bli glad när jag kommer till dagis, men han fintar mig alltid. Rusar glatt ropande mot mig med utsträckta armar för att i sista sekunden svänga av och rusa in i lekrummet igen. Känner mig lika blåst varje gång.
Gammal bild som läggs in enbart för att skapa ett mellanrum
Sedan har han varit lite skum hela dagen... eller skum och skum.. sådär att man känner att allt inte är helt bra. Väldigt trött, ätit halvkasst och gnällt ganska mycket. På plussidan så har han varit ganska gosig vilket han vanligtvis inte är. Nu ville han stundvis krypa upp i famnen och bara gosa in sig.
Naturligtvis har han också sett introt till Ika i rutan hundra gånger ungefär. Men han börjar bli mätt på det nu tror jag. Han brukar göra så, väljer ut ett klipp, vill enbart se det och ser det hundratals gånger men sedan tröttnar han och går vidare till nästa klipp. Ungefär som de som väljer låtar på MixMegapol, förutom att de inte fattar när det är dags att gå vidare.
På eftermiddagen åkte vi och handlade. Funkade fint det tills vi skulle lämna affären och det verkligen verkligen ösregnade. Eftersom det inte hade ösregnat när vi åkte hade Nico inte regnställ på sig utan bara byxor och jacka, och trots det korta sträckan till bilen så skulle han blivit dränkt. Så fick ta av mig min jacka och lägga den över honom (icke populärt) och rusa till bilen. Jag blev genomsur, alla varor blev genomsura och Nico skrattade gott.
Han blev dock lite våt i håret på väg från bilen när vi kom hem och när jag sedan drog av tjocktröjan så orsakade detta en frisyr som fick honom att se ut som om han stuckit fingrarna i eluttaget.
En gång var han så här liten
Nu har han somnat, odramatiskt efter att faktiskt ha ätit kvällsmat. Han åt förresten middag med men enbart för att jag drog till med ett billigt knep. Onyttighetskepet. Han fick pommes, bea och veggo-biff. Det sistnämnda var då det enda som inte var himla onyttigt. Men han åt och han var glad så skit samma.
Jag har gjort lite jobbgrejer, plockat lite i köket och planerar att strax lägga mig i sängen och koppla av. Imorgon jobbar jag heldag så kan behöva skönhetssömn.
Förresten, fasen vad jag längtar tills han börjar prata Nico. Att få höra alla hans tankar och funderingar, ta del av hur han ser på världen. Kommer bli så himla kul. Hoppas han börjar prata snart, snart.
Jag skriver inte om mitt jobb på bloggen, dels då jag har ett jobb med sekretess och dels för att det ändå inte hör hemma här, men jag jag kan säga att det var en sådan där dag på jobbet då man kommer hem och inser att det känns som om man hållt andan i flera timmar.
Nico var glad när jag hämtade på dagis men när vi kom hem och han insåg att Hampus inte var hemma blev han på synnerligen missnöjd humör. Han var glad en stund när jag sparkade hans boll på soffan för det tyckte han var kul och skrattade men annars skrek han nästan oavbrutet och grät. Till sist kunde jag lugna honom genom att tio gånger på raken sjunga "En kulen natt" med överdrivna rörelser. Då skrattade han och kröp sedan upp i min famn och kramade mig så mitt mammahjärta smälte till en hög med pudding.
Kvällsmat ville han dock inte äta men ville gärna i säng. Trodde han somnade men insåg sedan att han ligger där inne och pratar och håller på. Får väl se hur det går.
Jag hatar att köra bil till jobbet på morgonen nu. 1. Mörkt 2. Halt 3. Dimmigt.
Vilket innebär att jag inte vågar löra för fort (jag kör dock inte i 40-50 eller så, men kanske 10 km/h långsammare än man får) och en lång rad med irriterade bilister i sina bilar slingrar efter mig på vägarna.
Nico var dock på strålande morgonhumör och tyckte det var skitkul att komma till dagis, tills han insåg att jag även denna morgon skulle gå därifrån och då grät han lite. Idag skall de ta foto på dagis. Nicos första skolfoto :)
Hampus jobbar eftermiddag idag. Segt :( Tycker det är så tråkigt med ensamma kvällar även om jag kan passa på att se alla de tv-serier som han inte vill se.
Det är inte ofta Nico skrattar riktigt högt åt barnprogram, men igår letade jag upp ett klipp med Lillstrumpa och SysterYster och satan vad han garvade. Han tyckte att de talande strumporna var superroliga och riktigt kiknade :)
Det låter väl dramatiskt. Men det var det också, lite i alla fall. Igår när jag var hos mamma fick jag en cysta på äggstocken som brast vilket innebär mer smärta än ni kan föreställa er... om ni inte fött barn, för då kan ni föreställa er ännu mer smärta... även om känslan påminner lite om detta.
I alla fall föll jag ihop där på en soffa och kunde inte röra mig, knappt prata eller andas heller för den delen. Lillebror fick lägga Nico i vagnen och få honom att sova och mamma fick peta i mig morfin.
När själva smärtan försvunnit kom biverkningarna av morfinet som jag inte riktig tål och jag var istället helt uslagen av illamående. Mamma fick köra hem oss och Hampus fick åka hem tidigare från jobbet för att lösa av henne sedan... medan jag låg där och bara mådde riktigt, riktigt dåligt.
Sån jävla tur att jag inte var ensam hemma med Nico när det hände, och stort tack till brorsan, mamma och Hampus (även för städningen).
Passar även på att tjata lite på mamma nu om att skicka alla fina bilder hon tagit på Nico det sista. Snart dax att beställa årets Nico-almanacka och då behövs de :)
Idag jobbar jag heldag, och om det är en sak jag känner så är det att jag verkligen inte skulle vilja jobba heltid. Inte på grund av jobbet i sig - jag tycker om mitt jobb - utan för att jag saknar min lilla plutt. Tänk om jag hade jobbat här till 16 varje dag... då hade jag bara hunnit se honom en halvtimma på morgonen och en timme när jag kom hem. Fy så hemskt.
Men jag hade kunnat jobba lite mer än jag gör nu. Kanske 08 till 14 fyra eller fem dagar i veckan. Det hade varit lagom, eftersom han gillar dagis. Fast jag vet inte... han växer så fort nu och jag vill inte missa något.
Här sitter jag på jobbet och fryser, efter att ha fått skrapa bilrutor och sedan nästan prejas av vägen av en buss. Jävla bussar som inte fattar att på en 70 väg kan de icke bara köra ut från hållplatsen om man har en bil bredvid sig som å sin sida har massa bilar bredvid sig och därmed inte kan komma någonstans.
I alla fall sitter jag här och funderar på barnuppfostran. Vi pratade lite om det hemma igår. Att försöka bli mindre arg när Nico envisas med att göra saker han inte ska utan försöka resonera och prata - med förhoppningen att även om det kanske inte funkar nu så gör det förhoppningsvis det på sikt. Så kanske man kan bygga upp ömsesidig respekt istället för ett slags maktförhållande.
Dessutom funderade vi på det där med regler och att försöka ha lite mindre sådant. Att bara säga nej när det handlar om farliga saker eller saker han faktiskt kan göra sönder. Att det inte gör så mycket om hela badrumsgolvet täcks av tops en stund om nu det är kul. Ofta säger man nog nej utan att reflektera över varför.
Tror också det är viktigt att man pratar om sådant föräldrar emellan, inte för att den ena vet bättre än den andre eller för att man för del skull måste tycka lika om allt, utan för att det är viktigt att hålla tanken levande och inte glömma bort varför man gör som man gör och hela tiden försöka göra bättre.
Kämpar med att få Nico att sova lunch. Idag vill han inte alls, trots att han är trött. Han har gallskrikit och gråtit, så att jag med började gråta, och sedan fick jag sitta länge bredvid hans säng medan han vägrade lägga sig ner utan satt upp och vaggade med sin snutte som ett apatiskt barnhemsbarn.
Sedan gick jag ut ur rummet och det var tyst länge, länge och jag trodde att han hade somnat. Inte förrän jag gick mot hans dörr med avsikten att gå in och se till så att han hade täcket på så hör jag den mummlande rösten därinne.
Lägger örat mot dörren och hör hon han argt babblar tyst för sig själv där inne. Som om han berättar för nallarna om hur dum jag är.
Så han sover tydligen ine alls. Men det är tyst en stund i alla fall.
Shit vill inte ens tänka på nar han blir en trotsig femåring eller så.
Idag har varit en bra dag för Nico. Han vaknade dock aptidigt men somnade om efter ett tag och nästa gång han vaknade var det bara skratt och leenden. Han babblade glatt på hela vägen till dagis. Vid hej då var det någon liten snyftning men sedan var det bra igen.
Medan Nico var på dagis åkte jag till mamma och pappa och hade tomtvisning samt låg i deras soffa och läste bok. Hann precis läsa ut boken innan det var dags att hämta skrutten igen.
När jag kom till dagis var Nico på superglatt humör. Han gick runt och babblade och skrattade och ville inte alls hem utan ville hellre visa mig saker. Sedan skulle han säga hej då till alla så det tog ett tag att få med honom. Han går dock direkt till sin krok i hallen, han har full koll på vart hans kläder hänger :).
Känns jobbigt att veta att han kommer behöva byta dagis sen om vi flyttar nu när han funnit sig så väl till rätta och trivs här, och jag litar så på dagispersonalen.
När vi kom hem var han på superbra humör. Han åt lite och gick sedan runt och lekte för sig själv. Plockade med sina Duploklossar, tittade lite i böcker, la ner sina små dockor i lådor, spelade maracas och massor av annat. Han har även kommit på att han kan sätta sig på sin lilla gåbil han fått av sin mormor och morfar nu så det var himla kul det med. Han babblade och skrattade, och jag kunde till och med sitta vid datorn och plugga långa stunder utan att han blev upprörd.
Sedan skedde dock två saker som rubbade hans humör. Först kom Tesslan in med en present till honom. Hon lämnade stolt fram en död mus framför honom och Nico blev skitledsen och arg och tyckte jag var riktigt elak då jag inte lät honom leka med sin present utan kastade ut den. Sedan vaknade Hampus till och skulle på toa och Nico blev såklart jätteledsen när pappa skulle sova mer efteråt.
Då beslutade han sig för att liva upp stämningen genom att illvråla om och om.. och om och om... igen. Han sirentjöt genom hela kvällsmaten och ju argare jag blev desto mer skrattade han åt mig. Tillslut var jag tvungen att lämna rummet en stund för att samla mig. Det är fruktansvärt frustrerande att han inte alls lyssnar på mig i sådana lägen, samtidigt att det är bra att han litar så på mig att det inte ens finns i hans värld att min ilska skulle kunna resultera i våld. Och så är det ju, det skulle aldrig hända... men ibland, bara ibland, önskar jag att han kunde tro det... så han kunde lyssna på mig bara litegranna i alla fall.
Nöjd Nico tar bild på sig själv
Efter kvällsmaten röjde han runt en halvtimme till innan jag la honom i sängen och då somnade han gott nästan med en gång. Känns som om han sover bättre nu när det är såpass kyligt att han kan ha sitt vanliga täcke. Som om det är en trygghet att känna sig sådär omsluten.
Nu har Hampus åkt till jobbet och jag skall fortsätta plugga en stund. Imorgon är det hemmadag för Nico och mig, och jag skall försöka få saker gjorda... bara att hoppas på att lillprinsen kommer ha en dag med bra humör.
Avslutningsvis säger vi grattis till Malvina på hennes ettårsdag. Hurra hurra :)
Har jag nämnt att jag skall till Ullared om två veckor?! Hihi... Jag hoppas det i alla fall. Räknar med dig K.. inte banga nu. Jag har just ansökt om att få ett (rosa) shoppingkort på Gekås. Fasen vad här skall handlas. Dags att göra stora listan :)
Hoppas de har kvar sådana där spärkdräkter för vuxna som är så poppis nu..hehe.. skulle vara gött att gå klädd som en säck potatis i vinter.
Idag har jag tagit bilder, men de får ni tyvärr inte se för jag hinner inte leta upp sladden... Ni får lita på att han fortfarande är sötast i världen :). Eftersom jag skriver på macen och den tydligen hatar styckeindelning så får ni även läsa texten som en stor klump antar jag... sånt är livet.
Spenderade stor del av dagen hos mamma och pappa. Nico tycker det är kul och jag tycker det är kul. Mamma och pappa har inget val så de får tycka det är kul de med.. hehe. Fick vilat en liten stund då Nico efter vissa protester sov lunch i vagnen också.
När vi kom hem var jag en snäll mamma som lekte massor med Nico. Han var ändå inte riktigt nöjd hela tiden då jag inte alltid förstår vad det är han vill att jag skall göra. Han drar i mig och babblar argt och när jag inte fattar blir han frustrerad och gråter. Hade varit klart underlättande om han kunde börja prata snart.
När Nico somnat åt jag och H middag, såg lite serie och sedan satte jag mig och pluggande en stund. Nu skall jag hänga upp tvätt och sedan lägga mig i sängen och läsa.
Det var en mycket glad liten kille som jag hämtade på dagis idag. Han knatade runt och babblade för fullt. Hemma hittade han på den ena leken efter den andra som jag tvungen skulle vara med på. Bland annat krävde han att jag skulle ha på mig Hampus enorma hörlurar. Vi rullade även boll, lekte med Duplo, tittade i böcker och en hel del annat. Sedan kom han med sin kudde vilken han ville att jag skulle ha som ett litet tält över huvudet, och sedan skulle han med komma in med sitt huvud under kudden och ge mig en puss. Underbara, underbara barn.
Var lite lisset nu när han skulle sova dock för det verkar som om framtand nummer två är på gång nu.
Själv är jag så trött att jag bara vill sjunka ner i koma nu.
Idag var jag på Nicos första utvecklingssamtal. De sa att han är glad och nöjd, skrattar mycket, lär sig snabbt och äter bra. Så det låter ju bra.
Om någon annars undrar varför jag inte skriver så mycket så är det så att allt inte är så bra av skäl jag inte tänker skriva om här. Lite tungt bara, och tiden behöver läggas på annat än bloggande.
Nico går runt och låter som en amerikansk kalkon. Gobbel gobbel gobbel, säger han hela tiden.
Idag åkte i alla fall han och jag och hälsade på min lillebror. Nico tyckte det var himla kul. Lillebror med även om han är väldigt rädd att få sitt hus förstört av ett litet barn som gillar att skjuta runt stolar, pilla på alla knappar han hittar och som kastar mat omkring sig.
Vi gick en promenad och Nico somnade i vagnen och sov sedan gott ett tag. Han fick sitta ute och leka med grus en stund med vilket han gillar.
När vi kom hem var det middagsdags och nu ränner han runt och busar i sitt rum. Han kom och ville pilla på datorn en stund men när ag tittade honom allvarligt i ögonen och sa "Nej" så svarade han gobbel gobbel gobbel och traskade iväg.
Blir ju inte mycket bilder nu för tiden eftersom Nico får utbrott så fort han ser kameran, men idag bjuds det på lite bilder av tveksam kvalitet.
Första bilden är en bild på Nico från igår där han har på sig sina bruna hängslebyxor av velour i sjuttiotalsstil. Nu ser man ju bara övre delen på bilden så ni får tro på mig när jag skriver att de är våldsamt söta. Blixten sabbar bilden lite men man ser i alla fall Nicos svullna, röda och skrapade näsa från när han ramlade på dagis i förrgår.
Idag var det jobbigt att lämna honom på dagis för han grät bara vi gick in genom dörrarna eftersom han insett att han skall bli lämnad. Jag vet dock att han har kul sedan när jag gått, och jag vet att han behöver stimulansen, så jag bara bet ihop även om jag följde med honom in på avdelningen en snabbis.
När jag hämtade honom efter några timmar hade han ramlat igen. Denna gången var det panna och kind han skrapat upp och hur det var låter jag Nico själv illustrera på bilderna nedan.
Först gjorde det så hääär ont, säger Nico
Sen var det så här synd om mig...
När han kom hem gick han in i sitt rum och lekte en stund innan han började gå runt och smågnälla. Han är ofta väldigt trött efter dagis och kan gnälla hela kvällen tills det är dags att sova. Men vi hann med lite bus och skratt också. Han är verkligen sötaste ungen som finns <3
Igår var jag på mitt första föräldramöte. Hampus jobbade och kunde tyvärr inte vara med. Mamma fick passa Nico.
När mamma kom hade Nico massor att berätta för henne och babblade på oavbrutet. Han blev dock lite ledsen när jag skulle gå men det hade gått snabbt över.
Var trevligt att träffa de andra föräldrarna. Och man blev lite varm i magen när man fick info om Nicos första skolfotografering och hans första luciatåg <3. Sedan fick vi äta äppenpaj som barnen själv hade gjort. Hade helst sluppit då jag inte riktigt litar på barns matlagning, och mycket riktigt fann jag en nagel i pajen.
När jag kom hem sov Nico fortfarande inte. Mormor har svårt att stå emot hans ynkliga små tårar :). Han var glad som en lärka och knatade omkring. Så han somnade kanske två timmar senare än vanligt och jag hade den naiva förhoppningen att han då skulle sova lite längre på morgonen. Nix pix. Runt 05 skulle han upp och han bara tvärvägrar somna om, vilket innebär att han kommer vara trött och ledsen när vi skall till dagis.
Sjuk idag så var hemma. Nico fick vara på dagis ett tag, vilket man lite ångrade när man kom för att hämta honom och de meddelade att flera av barnen verkade ha blivit magsjuka under dagen.
Nico var dock på glatt humör och busade runt resten av eftermiddagen. Han sitter ofta i sitt rum och leker för sig själv nu för tiden. Roar sig med det ena och det andra, men ibland kommer han ut och vill ha en kram och kanske titta i en bok.
I övrigt har min dag varit ganska händelselös. Är för trött för att göra så mycket och hostar så det känns som bröstet skall explodera om jag anstränger mig.
Idag fyllde min pappa år. Jag spenderade dock större delen av dagen med att må sunk. Hatar att vara sjuk. Gör ont för varje andetag och känns som om jag långsamt kvävs.
Dock fick vi ta en sväng till torget när jag sovit en stund på förmiddagen. Vi köpte present till pappa och letade förtvivlat överallt efter en "Världens bästa morfar"-mugg men fick tillslut ge upp och köpa ett slags morfar-ljus.
Sedan skulle jag till Läkarhuset och ta en B12-spruta och maken skulle också på läkarbesök. Nico roade sig i väntrummet på olika sätt, bland annat genom att lägga snutten över ansiktet och snurra runt, runt tills han ramlade.
När vi kom till mamma och pappa var det ganska sent för Nico men han var på gott humör ändå. När vi kom hem en timme efter hand vanliga sovtid så tog han dock min hand och ledde in mig till skötbordet. En tydlig signal att det var dags att byta blöja och ta på pyjamas. Kvällsmaten slank ner snabbt, även om han markerade när det var nog genom att stoppa in nappen. När jag bar in honom till sängen lutade han huvudet mot min axel och somnade nästan innan han ens låg i sängen.
Idag begav jag mig till jobbet mot bättre vetande tillsammans med min rinnande näsa. Nico avlämnades på dagis, han grät och det var superjobbigt.
På jobbet insåg jag snart att jag mådde alldeles för kasst för att vara där och efter det enda inbokade elevsamtalet så fick jag åka hemåt igen. Höll på att köra av vägen flertalet gånger pga nysattacker.
Hemma beslutade jag mig för att försöka göra ett prov i min distanskurs trots att jag inte hunnit plugga på det, men det gick nog bra tror jag. I´m so smart u know.
Nico hämtades sedan och han busade runt medan jag tyckte synd om mig själv för att jag var sjuk. När han somnat myste jag och Hampus med tacos dock. Eller vi mös/myste tillsammans och åt tacos snarare. Tacos är så kletiga att mysa med.
Nu skall här sovas, men innan jag slutar så vill jag säga tack till min bror för att han är så bra.
Blev ingen mässa idag då jag var sjuk, Nico fortfarande krasslig och Hampus inte hade fått sova. Var hemma, mådde dåligt och tyckte synd om mig själv istället.
Nico sysslade med massa bus och var rastlös. Han blev dock mycket glad när jag städade köket och han fick stå på en stol och "tvätta diskbänken" (=plaska med vatten). Jag stod alltså bredvid och såg till att han inte föll av så ingen blir orolig.
Dags att börja inse att han är större nu och kan få träna på att hjälpa till med saker, så länge han tycker det är kul och att han själv kan avgöra mer och mer när det är dags att sova och så.
Nico sov bra i natt men jag var förkyld och sömnlös stor del av tiden. Sedan vaknade han vid 06 och ville upp. Han blev överlycklig när Hampus kom hem från nattskiftet och rusade omedelbart och hämtade sin kudde och snutte för att gosa ner sig vid sin pappa. Han blev lite ledsen sedan när det var dags för Hampus att sova så vi fick lämna rummet, men så busade han runt en stund och glömde det hela.
Nu har han ätit frukost och ville sova en stund igen och kanske jag skall göra detsamma. Idag skall det bli sci fi mässa vilket skall bli kul. En årlig tradition, även om den vanligtvis ligger i mars.
Idag var Nico en riktig skrikbebis så jag stod inte ut att bara gå hemma utan tog med honom och hälsade på min bror, vilket var väldigt trevligt. Saknar alla pratstunder vi brukade ha förr då vi bodde ihop (ja, jag och min bror delade lägenhet i många år efter det att vi flyttat hemifrån) Mamma kom förbi med räkmacka också :) Mumsigt :)
Efter mycket om och med gick Nico tillslut med på att sova i vagnen en stund också. Välbehövligt för den lilla snorpellen.
När vi kom hem var det mycket gnäll och gnöl då med, men som alltid när jag tänker att han haft en riktigt jobbig dag så avslutar han med att vara skitgo och lugn så att känslorna bara väller över mig och jag vill pussa sönder honom.
Han åt kvällsmat jättesnällt (istället för att spotta gröt överallt som han haft en tendens att göra det sista) och skrattade gott åt att jag sjöng sånger med fånig röst för honom. När han var klar satte jag ner honom och hade planerat att lägga honom med en gång men istället knatade han ut och satte sig lugnt och lekte i sin lekhörna så jag lät honom göra det. En stund senare kommer han gående med snutten i handen och vill att jag skall följa med in i hand rum, tydligen redo att lägga sig. Bara att ta på pyjamas och natta så somnade han med en gång. Underbara unge <3 Om han bara kunde lägga ner sina falsettskrik.
Nu har jag sysslat med att skissa på kontrakt, läsa lite, äta, städa lite i köket och skulle ha pluggat men den lusten infann sig inte riktigt.
Hade köpt chips och läsk för att götta till det lite på lördagskvällen men börjar bli förkyld så det smakade skit. Straffet när man försöker vara onyttig.
Imorgon kanske det blir sci fi mässa om orken infinner sig.
Edit: Men va fan.. där försvann alla mina mellanslag igen... faaan va sur jag blir.. och dessutom får jag inte appen för blogg.se att funka i min iPhone. Jävla skitblogg
