Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Flaskmatning och mina råd kring detta

Publicerad 2016-04-04 20:27:25 i Allmänt,

I denna del av världen klarar sig barn som växer upp på ersättning utmärkt, men ändå är amningshysterin så stor att det knappt går att hitta information om flaskmatning överhuvudtaget. Trots att jag sagt till all personal jag talat med inom förlossningsvården att jag med största sannolikhet kommer flaskmata så har jag inte fått några råd eller instruktioner, förutom en och annan skeptisk blick och förmaning om hur bra amning är. Inte ens tillverkarna av ersättningen får lov att informera ordentligt. På sjukvårdsupplysningens sidor får man leta sig fram genom små underubriker för att hitta en sida som tar upp saken. 
Jag kan känna att när man förvägrar människor information DÅ skulle ju flaskmatning kunna bli skadligt. Om ingen vill berätta om det. 
 
Varför jag flaskmatar finns flera skäl till men jag kommer inte gå in på eftersom jag inte anser att man skall behöva förklara och försvara det valet (trots att stor del av omvärlden kräver det). Jag har mina skäl. 
 
Nico hade mycket ont i magen som liten och kanske berodde det en hel del på att vi inte fick den informationen vi behövde. Linnéa hade några dagar nu med mycket gråt innan jag hittade lite tips och info via nätet och fick prova mig fram till en bra strategi. Vill därför dela med mig om någon annan som flaskmatar behöver detta.
 
1. En sak som jag faktiskt vill betona som är något (kanske det enda) jag delar åsikt om med amningsförespråkarna är vikten av anknytning. Flaskmata i lugn och ro med ditt barn i en bra ställning i knät, ha ögonkontakt stor del av tiden, småprata gärna med barnet och om möjligt sitt hud mot hud. Matningen skall vara en stund av närhet.
 
2. Hitta rätt flaska. Med Nico hade vi MAM men jag har nu insett att den inte är optimal för små bebisar då ersättningen droppar ur flaskan alldeles för fort. Barnet sätter lätt i halsen och har en tendens att hinna få i sig för mycket innan de känner att de är mätta. Testade sedan DrBrowns antikolik-flaska som jag tyckte var bra, men fastnade slutligen för NUKs flaska då den hade bäst nappdel som ger ett mer naturligt sugande för barnet. 
Sedan är ju alla barn olika och trivs med olika typer av flaskor, men min rekommendation är NUK. 
 
3. Låt barnet äta tills det själv känner att det inte vill ha mer. Vi följde tidigare instruktionerna på paketet slaviskt. Om det stod att en tvådagars bebis skall äta 20 ml per gång så var det så vi gjorde = ledsen bebis. Nu låter vi Linnéa själv avgöra när hon är mätt och det är så mycket bättre. Hon är gladare, nöjdare och sover bättre. 
 
4. Det kan behövas pauser för rapar. Det hände att Linnéa började spotta ut maten eller gråta mitt i maten vilket vi först tolkade som att hon var mätt. Nu vet vi att vi i sådana lägen skall ta upp henne mot axeln och gunga henne försiktigt tills hon rapar och efter det kolla igen om hon vill äta mer. Ofta är det en rap som behöver komma ut innan hon kan fortsätta.
 
För att se om det bara var en rap eller om hon är mätt så "petar" vi försiktigt med flasknappen bredvid hennes mun, om hon då uppvisar sugreflex, dvs vänder sig mot nappen och gapar så vill hon äta mer. Om hon är ointresserad är hon mätt. Och så klart inte glömma att rapa efter maten också, även om barnet somnat så ta upp det försiktigt mot axeln och ofta kommer rapen bara av att kroppen hamnar i upprätt läge. 
 
Efter att vi börjat följa dessa rutiner är hela situationen mycket bättre och vi börjar få tillbaka lite nattsömn och Linnéa är inte alls ledsen lika ofta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela