Knyttet - kort men tjock

De senaste dagarna har präglats av slöhet. Varje dag har vi inlett med att säga att NU måste vi ta tag i julstädningen... och sedan har vi legat och ynkat oss mest hela dagarna. Känt oss halvsjuka och trötta. Sonen likaså även om hans halvkassa mående mest visar sig genom upprepade sammanbrott över småsaker. 

 

En dag mötte han en vän i affären och ordnade sig en playdate. Han själv tyckte efteråt att det hade varit väldigt kul även om det jag såg bestod av två timmars bråk då de inte var överens om en enda sak.

Igår såg vi äntligen AntMan. Jag vet att många sagt att de inte tycker att den är lika bra som många andra Marvel-filmer men jag måste säga att jag ändå blev positivt överraskad. Jag tycker att de hade fått ihop ett bra manus som hade en bra balans mellan historia och nutid samt med humor som tilltalade mig. Om man jämför med Avengers-filmerna så är denna tunnare helt klart men jag tyckte att det var en bra och sevärd film. 

 

De senaste dagarna har jag även roat mig med att se första säsongen av How to get away with murder (finns på Viaplay). En serie jag helt hade missat och när jag började se den trodde jag att det skulle vara en vanlig brottsfalls-serie, eller vad man nu skall kalla det, men det visade sig vara mycket mer än så. Jag skall inte spoila för de som inte sett den men den är spännande och har mycket oväntade vändningar så man hela tiden tvekar gällande var man har de olika karaktärerna. 

Den har mycket nyanser och karaktärer med olika etnisk bakgrund och olika sexuell läggning, utan att man "gör en grej" av det. Lika mycket kvinnor som män i de största rollerna och spännande dynamik mellan karaktärerna. 

En serie man hade kunnat analysera djupare på många olika plan, bland annat om man ser det ur perspektivet vilket pris en framgångsrik kvinna många gånger måste betala för sin position. 

Absolut sevärd serie som rekommenderas och jag måste nu ta tag i säsong två (som ännu bara kommit halvvägs). 

 

Nu sitter jag och funderar på allt som skall göras innan jul och förundras över att det bara är fyra dagar dit. Vart tog tiden vägen och vart är julkänslan? 

Igår var jag och hälsade på mitt jobb. Var verkligen roligt att prata med kollegor och framför allt att träffa killarna som bor där och  lämna liten julklapp. Blev en del kramar från goingarna. Saknar verkligen mitt jobb. 

 

Sedan var det fredagsmys med sonen vilket gick sådär då all teknisk utrustning i huset för närvarande verkar falla i bitar. Men bra i alla fall :)

 

Idag hade Nico mini-jul tillsammans med sin kompis Elin. Hon kom hit vid 11 och de bytte julklappar, lekte, åt lunch, bakade pepparkakor och annat. Själv försökte jag bara hålla mig vid liv då jag av oklar anledning knappt lyckades sova alls i natt och idag har haft en helvetisk huvudvärk.

Nico var mycket nöjd med dagen i alla fall. 

 

Nu hoppas jag få sova snart..... kollapsen är nära

Få har nog missat att jag spenderar en hel del tid på Tradera. Därför har jag haft gott om tid på att irritera mig på olika fel, enligt mig, i annonser. 

Därför kommer här en liten guide till dig som skall lägga ut annons på Tradera. 

 

1. Skarpa bilder där man ser alla plagg tydligt, gärna fler bilder på fram och baksida

Annonser där bilden är så suddig att du knappt kan se plagget, där plagget ligger i en skrynklig hög på en säng eller där flera plagg presenteras liggandes ihopvikta i en samlingsbild går bort. Man måste kunna se vad det är man budar på. 

 

2. Tydlig info om mått och material

Storlek 44 innebär inte garanterat samma sak om man jämför olika märken. Låt därför köparen slippa chansa eller skicka en fråga och skriv ut med en gång bystmått/stussmått etc på plagget. Skriv också ut material då man kan bli lurad av en bild. 

 

3. Informera även om färg

Färg framkommer inte alltid så bra på bild och man blir besviken om man tror man köpt en svart kjol och får hem en grön eller blå, eller tvärtom - så skriv alltid ut färgen. 

 

4. Försök stava rätt

Man kan inte hjälpa om man har dyslexi eller om man kommer från ett annat land, men försök googla, jämföra med andra annonser eller använd rättstavningsprogram. En rättstavad annons ger alltid bättre intryck än texten "kleder av velår". 

 

5. Fuska inte med frakten

Få saker gör en så sur som när man inser att man köpt ett linne, som väger typ 0, för tio spänn och säljaren har satt frakten till 48 spänn. Ta inte mer betalt i frakt än det faktiskt kostar att skicka!

 

6. Om du lägger ut barnplagg - sluta köna i texten

Lägger du ut en klänning så räcker det att köparen ser i texten att det är en klänning. Man behöver inte skriva "Klänning för den lilla tjejen". Det räcker med att skriva att tröjan är blå istället för att skriva "Blå tröja till den tuffa killen"... Låt köparen själv avgöra om plagget passar deras barn oavsett kön - MEN skriv dock ut om det finns "könade" detaljer på plagget som inte framkommer tydligt på bilden, som puffärm eller broderier. 

 

Tack och hej

I diskussionerna som jag nämnde i tidigare inlägget kring "ouppfostrade barn"  så dyker det ofta upp även prat om "föräldrar som inte gör något".

Naturligtvis gäller inte detta alla händelser som kommer upp, men väldigt ofta så handlar det om exempel på föräldrar som enligt någon annan inte "sagt ifrån på skarpen" när deras barn gjort något olämpligt i en offentlig miljö. Detta utgår ifrån tron att det enda sättet att "göra något" är att vara hård/auktoritär/höja rösten/aggressiv eller på annat sätt tydligt markera, kanske mer för omvärlden än för barnet, att detta beteende accepteras inte.

 

När dessa exempel tas upp så anser jag att man glömmer två mycket viktiga aspekter:

1. Man känner inte andras barn som föräldrarna gör, och vet därmed inte bäst vad som "fungerar"

2. Att försöka förändra ett beteende behöver inte alltid innebära en konfrontation av det slag som betraktaren kanske önskar se

 

I många lägen kanske föräldern vet att det utåtagerande barnet kommer att skrika ännu högre/sparka omkring sig ännu mer/förlora kontrollen ännu ett snäpp om föräldern använder den typen av auktoritär uppfostringsmetod som betraktarna föredrar. Det kan vara ett sätt att skona både barnet, omgivningen och föräldern att helt enkelt ignorera beteendet eller att försöka avleda på ett lugnare sätt. 

Nu vill jag poängtera att ett mer auktoritärt föräldraskap nödvändigtvis måste vara av ondo - nej, som jag sa så känner föräldrar sina barn bäst och för vissa barn kanske det sättet att lära sig saker är det bästa, men inte för alla. 

 

Vissa barn har ett, för andra, "störande" beteende eftersom det är deras sätt att få uppmärksamhet. En konfrontation kan då ha precis motsatt effekt och det bästa är att ignorera det oönskade beteendet och istället ge uppmärksamheten då beteendet korrigerats till det bättre.

 

Andra barn har en oförmåga eller svårighet att tolka och/eller hantera både andras och sina egna känslor och hamnar i ett känslostyrt inre kaos i situationer då deras vilja och andras vilja kolliderar. Det kan både handla om en svårighet baserad på ålder men också på diagnos av något slag, eller vara tillfälligt på grund av andra omständigheter. Att gå på auktoritärt i de situationerna gör aldrig situationen bättre utan ökar bara det känslomässiga kaoset och blir för barnet då ohanterbart.

Om man talar i mer vetenskapliga termer som talar man om affekter när man talar om starka känslor och man menar att i ett extremt känslosamt läge så är en person inte kapabel att tänka logiskt eller rationellt. För en vanlig vuxen person kan detta liknas vid att någon ber en "rycka upp sig" precis efter det att man fått besked om en anhörigs bortgång. 

 

Det många istället använder sig av är då lågaffektivt bemötande. Nu är jag ingen expert inom området men om jag skall förklara det enkelt utifrån det jag vet så kan man säga att det i grunden handlar om att inte tillföra mer känslor eller stress i ett redan sårbart läge. Man skall inte straffa, konfrontera eller visa ilska utan istället försöka avge så mycket lugn som möjligt.

Man skall se lugn och avslappnad ut både i ansikte och med kroppsspråk, om man talar så gör man detta lugnt, tydligt och långsamt. 

 

Viktigt att förstå är att detta INTE handlar om att man tar bort alla konsekvenser, att man går hem och sedan aldrig talar om det igen. Det handlar istället om att man väntar med samtalet om hur man bör och inte bör bete sig tills efter affekten, känslostormen, har lagt sig för först då är barnet mottagligt för ett sådant logiskt resonemang. 

 

Så det som på ytan kan te sig som en förälder som "inget gör" kan i själva verket vara en förälder med en väldigt genomtänkt och beprövad strategi som inombords kämpar väldigt, väldigt hårt för att kontrollera sina egna känslor och sitt eget agerande för att på sikt kunna lösa en situation istället för att förvärra den. Det är ytterst få föräldrar som tycker att det är roligt att stå där med allas blickar på sig och veta vad omgivningen tänker om deras föräldraskap. 

 

Avslutningsvis vill jag också tillägga att oavsett om det är en kämpande förälder eller helt enkelt en av de få föräldrar som faktiskt kanske struntar helt i sina barns beteende (kanske finns ett fåtal av de med) så är det aldrig barnets fel! Jag tänker på det där videoklippet med en utagerande pojke i affären där en annan kund tröttnar och häller ett paket mjölk/fil över pojken som ofta hyllas och möts av kommentarer som "vad rätt gjort!". Usch! Vilket trauma för ett barn. 

För så mycket kan jag säga att vad någon än skulle tycka om mitt föräldraskap på rikta kritiken mot MIG (eller min man) och ALDRIG mot mitt barn. 

Just nu skrivs det mycket debattartiklar till höger och vänster och det diskuteras och levereras åsikter om "ouppfostrade barn". Man har dels de som tycker att skolan måste rycka upp sig och se till att få ordning, men framför allt har vi de som säger att det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn.

 

Och så har vi mig... Fru Mittemellan, som tycker att man ofta förenklar frågor och väjer att se enbart vissa aspekter.

 

Naturligtvis anser jag att föräldrar har ansvar för att uppfostra sina barn. Mycket av de värderingar man har kommer hemifrån. DOCK måste man ju ta i beaktande att väldigt många barn idag spenderar 8-10 timmar per vardag på förskola/skola/fritids (vilket INTE är på grund av lata föräldrar som inte vill ta ansvar för sina barn utan på grund av ett samhälle som utgår från att en familj skall ha två inkomster, samt ensamstående, som inte har valet att stanna hemma). Det innebär att många barn spenderar likamycket eller mer vakentid med förskole-/skolpersonal per vecka som med föräldrarna - vilket innebär att uppfostran måste vara ett delat ansvar. 

 

Och för att det delade ansvaret skall fungera måste det finnas resurser/möjligheter för personalen att axla det ansvaret i form av mindre grupper och mer personal. 

 

Sedan har vi idag också många barn med olika typer av behov. Barn med adhd, barn inom autismspektrat, barn med andra typer av svårigheter/begränsningar/annorlunda inlärningsbehov. Dessa barn kan ha behov av en helt annan inlärningsmiljö eller helt andra inlärningssätt, de kan ha behov av en långsammare eller tydligare inlärningstakt, mindre grupper, specialutbildad personal, assistenter eller annat. 

Om förskola/skola/samhälle inte kan erbjuda det stöd dessa barn behöver och tillgodose olika individers behov så spelar det ingen roll hur föräldrarna uppfostrar hemma för barnen kommer ändå inte "fungera" i skolmiljön. För dessa barn kan det vara lätt att hantera vardagen i det lugna hemmet medan den stimmiga skolsalen med alla olika intryck skapar ett inre kaos de inte kan hantera och får dem att agera utåt, men det kan också vara så att de lägger all sin energi på att hålla samman i skolan för att sedan bryta ihop i hemmets trygghet och förälderns roll då blir att hantera kaoset vilket lämnar lite utrymme för "uppfostran". 

 

Om de problem som talas om skall kunna lösas krävs att alla parter tar sitt ansvar, lyssnar på varandra och samarbetar. Framför allt krävs att man ser varje barn och deras individuella behov.

För jag vågar nästan sätta pengar på att få, ytterst få, föräldrar sitter i soffan och tänker att de skiter fullständigt i om deras barn slår andra barn, skriker fula ord till andra eller beter sig illa på annat sätt. Dessa föräldrar är oftast precis lika frustrerade, uppgivna och i behov av hjälp som alla andra inblandade. 

 Nu köper vi inte julklappar till vuxna i min familj (vilket är lika bra det för det är roligare att fokusera på barnen) men det hindrar ju inte att jag gör en liten önskelista till mig själv så jag kan ge mig själv lite presenter efter jul :)

 

Har lite saker jag skulle vilja köpa från IKEA just nu.

 

Jag vill ha skålar och tallrikar från serien Arv. Speciellt eftersom maken gett bort alla mina frukostskålar till kaninerna så jag aldrig har något att äta ur :P

 

Nya StarTrek-trailern har haft premiär och genast upprörs folk. StarTrek fans som anser att den inte känns som den gamla serien. Även om en av de som säger detta är George Takei, som är något av en hjälte för mig, så kan jag inte riktigt hålla med.

Eller visst, den är inte precis som originalet... för det går inte. Serien är väldigt väldigt gammal och om man hade gjort filmerna som den hade det varit en mycket begränsad skara folk som hade sett den.

 

Jag tycker  ändå att de gjort sitt bästa att behålla karaktärernas personligheter men med sin egen twist, vilket enligt mig är bra för att kunna komma vidare och göra något nytt av det hela.

Och jag ser fram emot nya filmen som jag tycker verkar mer i linje med den gamla serien än de första två filmerna, vilket jag hoppas kan vara ett resultat av att Simon Pegg (som är hardcore StarTrek fan själv) varit med och skrivit manus.

Jag älskar att spela spel, och nu har Nico också fattat tycke för detta vilket jag tycker är väldigt roligt. Dels då det innebär en aktivitet där jag kan sitta stilla vilket är trevligt nu när jag är gravid och dels så lär han sig massor.

 

Förutom själva tränandet i turtagning, att följa regler och att hantera en förlust så innebär ju många spel att man lär in ren kunskap, minne, strategitänkande, uteslutningsförmåga och massa annat som är nyttigt. Plus att man då gör något tillsammans. 

 

Ville därför ge mitt omdöme på de fyra spel som vi just nu spelar mest här hemma, och hoppas att kunna få tips på andra spel. 

Även om Nico nu börjat spela Fia med knuff hos mormor och morfar och kunnat acceptera det där med utknuffandet till viss del så har vi annars försökt undvika spel där man i för stor omfattning skall "förstöra" för varandra då han inte riktigt kan hantera det.

 

Det första spel vi började spela var Bamse och tjuvstaden. Det är från 4 år, man kan spela 2-4 personer och en omgång tar ca 15-20 minuter.

 

Även om jag nu hållt på att läsa den sista boken i Demon-serien i typ en vecka då jag av någon anledning inte vill läsa klart den för att det då är slut... så kommer den oundvikligen komma till ett slut snart. När detta sker kommer jag ge mitt omdöme på den serien...

 

I alla fall var jag ju tvungen att köpa hem lite böcker att ha att läsa efteråt och valet föll på följande två böcker:

 

Nu när jag är hemma och har tråkigt om dagarna så blir det en hel del Tradera-spanande och en hel del köpande också. 

Mina favoritmärken är för närvarande Chill Norway, Cream, Soya Concept, Rabalder, Noa noa och en del Odd Molly (även om jag sällan har råd med de plaggen).

 

Tänkte dela med mig av några av mina senaste favoritköp.

 

Jag vet inte om det bara är på "landet" eller om det är så även om man bor i städerna, men posten i juletider fungerar verkligen INTE.

Det började med att den kom senare och senare varje dag, och nu kommer den runt 17-17.30 om man har tur. Vissa dagar kommer den helt enkelt inte alls. 

En dag fick jag sms om att hämta ett paket i affären (lokala utlämningsstället) då det varit "fullt i brevlådan" - detta trots att det var ett jättelitet paket och brevlådan varit tom i två dagar. En annan dag var det motsatt förhållande och posten hade tryckt brevlådan så full med paket att locket inte gick att stänga, vilket vi som tur var såg precis innan det började regna. 

 

Jag kan förstå att de har extra mycket att göra nu vid jul, men då borde de sätta in mer personal istället för att man skall bli utan sin post. 

 

Ja ja  kanske inte så intressant inlägg detta men jag stör mig som faen.

Idag har jag en underbar dag då jag bestämde mig för att typ inte lämna sängen. Bara vilar och slappar och finns till. Härligt. 

 

De senaste dagarna, sedan vi var på Liseberg har hela familjen varit slitna. Ingen av oss kunde tydligen hantera stressen av att trängas med folk i mörker i flera timmar. Nico har varit trött och uppe i varv, maken haft ont i kroppen och varit trött och jag rent utmattad. 

 

Nico har dock sysslat en hel del med att träna på att skriva. Bara för att klargöra så är jag ingen galen mamma som pressar honom att lära sig utan han har lärt sig allt på egen hand då han tycker att det är kul, och han förvånar mig varje gång.

 

Han kommer med små lappar han skrivit, och nu senast började han göra en liten bok men orkade bara två sidor.

Äntligen fungerar datorn som den ska igen. Efter att under, mycket, lång tid haft en dator som balanserat på gränsen till att krascha så är den nu som ung på nytt då maken rensat, installerat om, tagit isär och rengjort och annat som behövdes. 

 

Vi har också roat oss med att se de avsnitt vi hade missat av The Walking Dead och är nu ikapp. Jag skall inte skriva saker och spoila men vad jag älskar den serien. 

 

Idag har vi haft en lååång dag. Nico var på barnkalas på förmiddagen och efter det åkte vi till Liseberg och mötte upp Ali som sovit hos en kompis. 

Nico var överlycklig och började med att åka Rabalder med Ali ("jag vill åka den som går fortast" sa han innan och log lyckligt efteråt och sa "det var läskigt" - inte mina gener). 

 

Det var mycket mycket folk så han fick bara åka fyra-fem attraktioner. Sedan blev det mörkt och vi hade fullt upp med att inte tappa bort honom i vimlet. Vi hann inte ens med medeltidsdelen men stod i evighetskö för att han skulle få träffa tomten och lämna önskelista. Han vågade till och med sitta och prata lite med tomten!

 

Nu är vi hemma, sonen sover och jag är frusen och har ont i hela kroppen. Nico var i alla fall väldigt nöjd med dagen vilket var det viktigaste... och vi var nöjda med att ha sluppit böter trots att vi stod på 2-timmarsparkering i 5 timmar :)

Det är inte lätt att vara en kul mamma när man är gravidtrött hela tiden och bara vill sova men försöker hålla sonen aktiverad och hitta på saker i alla fall.

 

Vi var hos frisören (något han faktiskt älskar) så han kunde bli julfin i håret vilket han var nöjd med.

 

Igår såg vi sista avsnittet av Bron. Tänker inte spoila något men jag hoppas verkligen att det kommer en säsong till för är så fäst vid Saga. Känner redan att jag saknar serien.... Efter Torka inga tårar, så tycker jag nog att Bron är det bästa svensk television har presterat.

 

Idag var jag med mamma, min moster och min mormor och handlade julpynt och annat. Lite vinterkläder till sonen också. Var trevligt men var väldigt trött efter och har ont i huvudet. Har dock slöat med den femte av Diana Rowlands demon-böcker. Två kvar och ssedan får jag sukta efter att hon skall släppa en ny.

 

Fick köpt lite juliga blomster och satt i små krukor på köksbordet och kände mig mäkta vuxen (städning och pyntning är inte min starka sida). Nu är det juleljus lite överallt i det städade huset och känns riktigt mysigt.

 

Bara jag och sonen hemma idag med... eller ja maken var hemma till runt 11 inna han skulle iväg och jobba.

Började dagen ganska lugnt med att slappa i soffan. Nico var lite upprörd över hur vi satt i soffan och stormade iväg för att komma tillbaka ett tag senare med en illustration.

 

Nu har vi fredagsmys jag och sonen. Maken jobbar till 02 i natt och Ali är hos kompisar i helgen. Så vi hänger i sängen med chips och godis, han med Netflix på sin telefon och jag med en bok. Stämningen hade dock varit mer mys om Nico inte råkat göra något med sin telefon som innebär att en melodislinga spelas oavbrutet i bakgrunden vad han än tittar på. Vi lyckas inte stänga av det. Han störs dock inte av det men jag får huvudvärk och börjar känna mig utsatt för tortyr.

 

Idag sov jag ganska länge och började sedan använda mitt städschema som jag gjort för att få ordning. Hann nästan med allt som var planerat och det jag inte hann/orkade tror jag att jag kan ta igenom imorgon. Nico har sagt att han "så gärna" hjälper mig att städa imorgon... och för säkerhets skull har jag köpt en ny film till honom som han kan underhållas av.

 

I övrigt har jag utnyttjat vår nyligen importerade Black Friday till att köpa julklappar till sonen och hans kusin, samt ett babyskydd till bilen. Köpte också spjälskydd och bäddset till spjälsäng, så nu är det egentligen bara spjälsäng med madrass, kudde och täcke som behöver införskaffas (förutom vagnen som vi skall köpa av brorsan) så är allt kirrat och klart inför lillans ankomst. Skall bara ordna nån liten julklapp till maken också samt julklappar till Ali och sedan är även julklapparna fixade för i år.

 

I helgen tänker jag enbart roa mig med saker som städning, betalning av räkningar samt julpyntande. Men om jag skulle klara av att se till att få allt klart så känns det som om jag kan bli en mycket mindre stressad och mer glad och lugn människa fram till jul.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Kanske en kombination av mycket.

Idag var min morfars bregravning och i sista stund valde jag att inte gå på grund av all ångest. Trots detta hade jag svårt att andas av ångest hela förmiddagen och när jag fick veta att den var över och allt gått bra så stensomnade jag i flera timmar.

Är både trött och rastlös. Får inget gjort och får ångest över att inget få gjort, ångesten gör mig trött och så blir det ännu mindre gjort. Ond cirkel. Spenderar dagarna att utmattad sitta och tänka på allt jag borde göra istället för att sitta där med ångest.

 

Huset behöver städas. Det behöver alltid städas. Både sonen och vi är bra på att stöka ner. Hans tågbana ligger överallt och skapar dödsfällor på väg till toa på natten. Leksaker överallt. Sovrummet är en katastrof där jag knappt kan ta mig ur sängen för jag stökat ner så vid min sida.

Klädhögen växer vid tvättmaskinen och garderoben behöver rensas då jag bara tryckt in saker där det sista så det inte är ordning alls och jag aldrig hittar något.

 

Nicos nya säng vill jag få målat. Vi skall möblera om lite och det blir inte gjort. Måste plocka in alla uteleksaker och ställa under tak innan kylan förstör dem helt. Bilen måste städas och tvättas.

 

Och i helgen vill jag få julpyntat.

 

Men inget blir gjort. Bara sitter och glor, fylld av ångest. Hungrig men för trött för att äta.

 

Herregud vad jag gnäller... jag vet... men är bara så trött på mig själv just nu.

 

Idag har jag presterat noll och inget alls.

Var trött hela förmiddagen och sov till typ 12. Hade kunnat sova resten av dagen men släpade mig till soffan där jag spenderade resterande tid tills det var dags att hämta sonen.

Haft huvudvärk och känt mig yr. Inte alls känt mig på topp. Kanske är det anspänning inför onsdagens begravning? Jag vet inte.