Knyttet - kort men tjock

Har inte blivit mycket skrivande idag för har haft en hel del att göra och har en hejdundrandes huvudvärk.

Försökte montera den nya bilstolen men det var rena grekiskan att förstå de instruktionerna och då det inte var så kul att stå och greja med det när det snöade så fick vi skjuta på det.

Nicos mage hade inte blivit bättre och han var gnällig och grät lite varje gång han skulle äta och det tryckte på. Krystade och krystade men ingen bajs kom det. Åkte därför och köpte microlax och gav honom och jävlar alltså. Det var som om en elefant hade bajsat i blöjan. En klump stor som en tennisboll med samma konstistens som lera (och då menar jag inte den rinniga sortens lera utan den typ man drejar med). Som Hampus sa så är det konstigt att han inte varit mer ledsen för han måste haft ont i sin mage med allt det fast därinne.

Nu är han gladare men skall nog ge laktulos några dagar för att se så att magen håller sig igång... fast väntar med det tills imorgon och ser om det kan rätta till sig av sig självt först då laktulosen kan ha biverkningar och jag inte vill ge det i onödan.

Hur natten gick? Hampus gav honom mat en gång när han inte kunde få honom att somna om, men hoppas på att det skall gå bättre igen i natt.
Själv hoppas jag på att mina tabletter skall funka snart så jag får lite mer energi för kommer bli tufft ett tag då Hampus kommer jobba mycket i två veckor framöver och jag får ha både dag och natt själv. Trots att Nico sover bättre på nätterna nu så känns det som om jag aldrig får någon sömn.

Kan förresten meddela att inte en ynka liten del av en tand syns ännu, dock fortsätter hans hysteriska (och då menar jag verkligen hysteriska) tuggande på saker. Han gnager och gnager som om det gällde livet på saker.

Kan ju börja med att säga att det är svårt att hålla sig till rutiner. Nico vägrade sova sin eftermiddagslur. Han låg i sängen hela tiden och ibland lekte han lite och ibland vrålade han argt, men sov gjorde han inte. Kommer ändå se till att han inte lägger sig tidigare än 19 och helst 19.30 eller 20.
Han är dock på ett riktigt jobbigt humör. Han gallskriker nästan hela tiden. Inte som om han är ledsen utan som om han är arg, och ibland glatt. Men högljutt är det.

Är rädd att han har ont i sin mage dock. Han har ju varit hård i magen i flera dagar nu. I förrgår och igår bajsade han en gång per dag och då hårt och inte mycket och idag har han inte bajsat alls. Har gett massa päronpuré men det har inte hjälpt så nu på kvällen blandade jag matolja i hans gröt (inte poppis) i hopp om att det skall sätta fart, men inget händer. Jag får nog åka och köpa något laxerande imorgon om det inte löst sig då. Har glömt vad de där laxeringsmedlen som man kan ha till bebisar heter dock...

Dessutom har han under dagen haft en underlig hosta för sig. Han hostar inte som när man är sjuk utan som när man satt något i halsen. Tårarna sprutar och han hostar och hostar så han blir alldeles röd. Blir skitnervös varje gång att han håller på att kvävas men så slutar han plötsligt. Det har inte varit när han har ätit utan sker bara helt plötsligt. Kan han ha något som sitter i halsen? Han satte nämligen en bit frukt i halsen i morse så blir rädd att det skall vara något kvar i halsen som fastnat och irriterar.. men då borde det väl märkas hela tiden visserligen.

Så, nu skall jag vänta på att Hampus skall vakna (han har underliga sovtider när han skall ställa om dygnet till ett nytt skift) och hoppas på bajs. Sånt gör man ibland som mamma - hoppas på bajs.

Sofia skrev ett inlägg idag som jag tyckte tog upp något mycket intressant (ni kan läsa inlägget sjäva här). Det faktum att många föräldrar skrämmer sina barn genom att vilja trösta dem alldeles för mycket.

Jag tror att många föräldrar, främst mammor om jag skall vara lite fördomsfull, i sin omtanke gör att deras barn känner sig otrygga. Om de vid varje litet gnäll skall lyftas upp och ömkas så ger man signaler om att de hade rätt i att bli rädda.

Det får mig att tänka på Tove Jansson-raderna: Men vem skall trösta Knyttet med att säga ungefär, på natten känns det hemska mycket värre än det är? (citerat ur minnet så kanske inte exakt återgivet)
Svaret är att det är vi, föräldrar, som skall tala om för våra små knytten att det verkar värre än vad det egentligen är. Det gör man genom att finnas där bredvid som en trygg klippa, men också genom att skoja bort det hela. Skratta faran i ansiktet, som lille Simba skulle ha sagt.

Jag säger inte att jag själv är perfekt, men jag försöker göra mitt bästa. Vad jag brukar göra i olika situationer är:

Om Nico gråter helt otröstligt - Ja, då lyfter jag ju upp honom. Han gör nämligen detta så sällan så i de lägena anser jag att det behövs lite extra mycket trygghet.

Om han trillar eller slår sig på annat sätt - Det beror på. Jag kan oftast höra skillnad på om han blev rädd eller om han fick ont. Om han fick ont kan jag lyfta upp men ömkar inte utan försöker låta positiv och säga att "det var inte så farligt" och kanske skoja lite med honom när han lugnat sig lite. Om han bara blivit rädd kan jag sätta mig bredvid honom och skoja med honom och busa lite.

Om han blir rädd av annan anledning - Detta händer sällan men han har ibland blivit rädd för en person. Då ser jag till att jag är väldigt nära så att han kan röra vid mig, men jag ser glad ut och skojar och säger att det inte är någon fara. Även om "faran" är verklig så som att han gråter för att han sätter i halsen så ser jag till att vara lugn och inte skrämma honom ytterligare.

Om han gråter för att han är arg - Detta verkar många föräldrar helt blinda för... att deras barn faktiskt kan gråta för att de är arga... vilket kan hända när man skall ta på kläder eller de inte får ta något de vill ha. Då brukar jag beroende på situation antingen ignorera eller skoja med honom. Om han t.ex. gråter för att han är sur för att han får ligga i sängen fast han inte vill sova så låter jag det alltid gå en liten stund innan jag går in, om jag inte hör på hans gråt att han är riktigt ledsen för då går jag dit med en gång.. Men jag lyfter inte upp honom.

Nico är nog ett ganska tryggt barn för han blir inte speciellt ofta rädd och han har ju t.ex. inga problem med att ligga ensam i sitt rum med dörren stängd när han skall sova. Han verkar veta att mamma eller pappa kommer om han är ledsen eller om något är fel. De gånger han blivit rädd för en person så har det ganska snabbt gått över och då är det ingen fara alls längre.

jag tror det är viktigt att tänka på det. Att inte skrämma sina barn i sina försök att vara en bra förälder.

Jag vet att jag kan tjata en hel del om Nico matvanor och sådant, men tycker det är så svårt att veta hur mycket mat och dryck som är lagom.

Som det ser ut nu så ser Nicos matdygn ut så här:

* Om han vaknar tidigt dvs. 6-7 så kan han få lite ersättning på morgonen

* 9.00 Frukost bestående av 1 dl havregröt och 1/4 dl fruktpuré. Dricker kanske 10 ml ersättnin som dryck

* 10.30 Frukt = ca 3 skivor banan och 2 smala apelsinklyftor skurna i mindre bitar. Dricker ca 10 ml vatten eller fruktdryck. Ibland får han en liten smörgås också.

* 12.00 1 dl matpuré och 1/2 dl fruktpuré. Dricker ca 10-20 ml vatten eller fruktdryck.

* 14.30 Frukt = samma som ovan med dryck till.

* 16.00 Här skall middag introduceras men som det är nu tycker jag det blir lite för mycket med ett mål riktig mat till så han kan ibland få bara lite matpuré med nån frukt efteråt eller så äter han en fruktbägare eller annan mellisliknande måltid. Dryck till av samma mängd som vid övriga mål.

* 18.30 Kvällsmat med 1 dl havregröt och 1/4 dl fruktpuré. 10-20 ml ersättning som dryck.

* Om han vill, vilket han inte ville igår, så kan han få en mindre mängd ersättning vid 21.30.

Planen är ju att han inte skall vakna så tidigt som han gör så att jag kan få bort att han får ersättning ibland på morgonen innan frukost. Eller bör jag förskjuta hela matschemat och ta frukosten tidigare? Från och med nu skall han ju inte få mat nattetid och om det fungerar skall även ersättning vid 21.30 tas bort så snart som möjligt.

Så om man bortser från dessa två ersättningstillfällen, hur tycker ni att det ser ut matmässigt då? Jag följer rekommendationerna med mellanmål och än så länge kan jag inte ha längre tid mellan målen för det klarar han inte utan att bli väldigt hungrig.
Om man ger vid dessa tider, vad tycker ni då om matmängden? Eftersom läkaren anser att Nico väger för mycket så är väl frågan snarast om man kan anse att han får för mycket mat vid något att tillfällena?
Och en annan fråga är om han får i sig den vätska han behöver om han dricker ca 10-20 ml dryck vid varje måltid? Det blir ju då 60-120ml dryck per dygn, om man bortser från den vätska som finns i maten.

I natt sov Nico heela natten!! Ingen nattmatning, inget vakna och gnälla... ingenting. Eller ok, han somnade 20 och runt 21 fick jag sätta i nappen en gång, men sedan sov han stillsamt tills klockan var 6. Då var han pigg och hungrig så då fick han äta 120ml ersättning.

Nackdelen var väl att jag i all glädje helt glömde bort hur rutinerna såg ut så lät honom sova 8-9 fast han skulle ha sovit 9.30-10.30 så nu skall jag försöka hålla honom vaken tills nästa egentliga sovpass klockan 13. Tror det kommer gå för just nu är han pigg och så skall han äta frukt 10.30. Sedan skall jag klä på honom och vi skall åka och hämta bilbarnstol och handla, så innan vi kommer hem igen är nog klockan 12 i alla fall... och en timma extra skall jag väl kunna aktivera honom.

Hoppas bara att det inte var en engångsföreteelse utan att det håller i sig.

Jag tycker det är svårt det där med att ha ordentliga rutiner. Och det handlar inte alls om att jag själv inte hade rutiner innan så att jag därför inte kan hålla dem utan det handlar främst om tre saker:
1. Jag orkar inte med den kamp det blir om Nico ska sova när han inte vill sova
2. Jag klarar inte av att hålla honom vaken när han är trött för då tycker jag så synd om honom
3. Jag klarar inte av att väcka honom när han sover för det känns så taskigt

På grund av detta blir det ju Nico som styr dygnet och då han inte alltid vill sova på samma tider som han ville dagen innan så förflyttas allt hit och dit och rutinerna blir det inget av. Jag skall dock försöka få ändring på detta hade jag tänkt.
Just nu tänkte jag att rutinerna skulle se ut ungefär så här...

7.00 – 8.00

Vakna. Helst hade jag ju sett att han vaknade vid 9, men tror inte jag kan hoppas på det just nu. Om han vill på morgonen så får han dricka lite ersättning, men oftast vill han bara ha ca 60ml eller ännu mindre.

9.00

Frukost med gröt, fruktpuré + vatten

9.30-10.30

Sova

10.30

Frukt, och kanske nån liten smörgås

12.00

Lunch + efterrätt + vatten (han äter just nu ca 1 dl matpuré och 1/2 dl fruktpuré)

13.00-14.00

Sova

14.30

Litet mellanmål, t.ex. frukt

16.00

"Middag". Än så länge varierar det hur hungrig han är vid detta målet och beroende på omständigheterna så är detta fortfarande en ganska öppen måltid som kan bestå av matpuré med efterrätt eller en flaska ersättning med en liten fruktbägare etc.

17.00-17.30

Sova om han vill... och det vill han. Här kommer utmaningen vara att faktiskt väcka honom efter en halvtimme för han skulle nog gärna sova ännu längre eller till och med somna för natten många dagar.

18.30

Kvällsmat med gröt, fruktpuré + vatten

19.00 (eller 19.30, har inte bestämt mig ännu)

Sova

21.30

120ml ersättning. Kommer låta honom ha detta sista kvällsmål ännu ett tag.

Dock har jag redan börjat och skall försöka ännu mer nu att trappa ut och ta bort hans nattmål runt 3. Nu för tiden äter han oftast bara 60-90ml då så jag vet att det går att ta bort. Redan i natt skall jag testa att bara ge honom lite vatten och se om han kan somna om efter det.

Några tankar eller funderingar? Är det för mycket mat? För lite? Låter jag honom sova för mycket? Det är så himla svårt för han är verkligen som en mat- och sovklocka som vill äta och sova ganska ofta, och jag tänker att jag måste försöka rätta till det i alla fall lite.

 

Nico har hittills alltid suttit i babyskyddet i kundvagnen när vi handlat. Det har ju funnits en viss nackdel med detta då babyskyddet tagit upp all plats i kundvagnen så man antingen fått handla ganska lite och trycka ner det kring Nico (med viss risk för att saker hamnar under babyskyddet och man snattar utan att vara medveten om det) eller ta en kundvagn till, vilket inte är så lätt om man är själv och handlar.

Idag bestämde jag mig dock för att det var dags för en liten premiär för Nicos del. Idag fick han sitta i den utfällbara babysitsen i kundvagnen, som en stor pojke :)


Det var lite vingligt först men han hittade snart balansen. Han fick en majskrok för att han skulle tycka att det var extra kul också, men han kunde knappt äta då det fanns så mycket att titta på. Han passade även på att charma några andra kunder genom att peta lite på dem i förbifarten och fnissa förtjust när de tittade på honom.

Enda svårigheten är väl egentligen att bära både honom och kasse/kassar till bilen men det gick bra.

Nu är det dags för plutten att äta middag.

Jag har ju försökt få till Nicos rutiner mer och minska hans nattätande i förhoppning att han skall sova hela nätterna. Som det är nu vaknar han någon gång runt 21.30 och då får han äta 120ml, men när han vaknar runt 3 så får han för tillfället bara 90ml och skall minska det ännu mer nu.
Han sover däremellan oftast bra nu och han lägger sig senare på kvällen (runt 19-19.30) och jag hoppades som sagt att detta skulle innebära att han sov till runt 9. Innan har han ju vaknat runt 6-7 och velat upp en timme för att sedan vilja sova igen.
Känner mig därför lurad då hans bättre nattsömn inte alls innebar detta. Nej det innebär att han vaknar runt 7 och inte alls vill somna om en timme senare utan vara vaken tills han skall sova runt 11. Faen.
Dock är han inte speciellt pigg utan precis i gränslandet mellan pigg och trött = gnällig och högljudd.
Well well... kanske rättar till sig med tiden. Jobbar i lugn takt mot att fixa rutiner men vill ha lagom med rutiner så man inte känner sig helt låst.
Som det är nu har de stora matmålen som frukost, lunch, middag (som jag håller på att införa) och kvällsmat fasta tider medan mellanmålen med frukt sker när jag känner att det är ett bra tillfälle. Kanske skall försöka göra ett schema och hålla benhårt på det? Har inte funkat innan men kanske kan gå snart...?

Seg och trött är jag också och hade sett fram emot Hampus långledighet men nu har han blivit erbjuden ett ljudteknikerjobb som är tre av de lediga dagarna (då han måste resa bort) och en av dagarna skall han på utbildning med sitt vanliga jobb så fem dagar ledighet krympte till en. Suurt. Hoppas dock på bra väder så att jag känner för att köra bil så jag kan hälsa på folk, åka till torget etc. och inte bara sitta hemma ensam.
Önskar jag kunde få klart i källaren med men det är omöjligt att hålla på och måla och greja när man har lillen själv för han kräver så mycket uppmärksamhet att man inte hinner börja förrän man får sluta... och kan ju inte ha honom med i källaren så lätt heller eftersom det är bröte överallt.
Som jag sa till Hampus häromdagen så är människans familjesystem nu för tiden inte så smart för man skulle behöva minst tre vuxna i en familj för att det skall fungera smidigt. Dags att skaffa en slav?

Jag betraktar ofta Nico och tittar efter likheter mellan honom och mig eller honom och Hampus. Inte så mycket utseendemässigt då han är lite av en perfekt blandning av oss båda utan mer beteende, gester och miner.

Jag kan ju se att han imiterar en del av mitt minspel som jag har när vi busar, som att han rynkar lite på näsan och ler när det är bus på gång. Han har också det finmotoriska pillandet på småsaker som jag fått berättat att jag hade. Dock är det ju svårt att se drag av sig själv så jag ser mer av Hampus. Bland annat att Nico får en rynka mellan ögonbrynen och ser väldigt bister ut när han koncentrerar sig och att han kan fokusera enormt mycket på saker han finner intressant. Han sträcker sig också på samma sätt som Hampus på morgonen, vilket är mycket gulligt :)

Envisheten har han nog dock fått från oss båda. Även om Hampus nog är snäppet envisare än mig :)
Skall bli spännande när han växer upp och se mer av likheter och olikheter.


Nico äter äpple ur sin nya "tugg-napp" - mycket mumsigt tycker han :)

Hampus hade Nico i natt och jag fick sova tills jag vaknade av mig själv, vilket var strax efter 7. Såå härligt att inte vakna av en skrikande bebis och tvingas upp halvt i sömnen.
Han ville dock upp när ag gick upp, åt lte och lekte med glatt humör men sedan blev han lite gnällig för att han fortfarande var trött så jag la honom i sängen. Han sover nog inte riktigt men ligger och småpillar för sig själv.
Jag försöker se om jag kan få mat och sovtider att bli ungefär samma som igår då det är bra när han somnar lite senare som han gjort i några dagar nu.


Så här roligt var det att ligga bland alla leksakerna på madrassen i morse.

Jag har faktiskt haft en skön och relativt avslappnad morgon och förmiddag. Skulle se Melodifestivalen och ge ett litet utlåtande i efterhand men så spårade internet ut igen så får bli senare.

Nico vaknade vid 6 i morse och ville äta lite men somnade faktiskt om sedan efter lite gnöl och gnäll. Sedan sov han till strax innan 9! Himla skönt var det. Allt blev dock lite framflyttat på grund av det. Han åt sin gröt vid 10 och mellan 11.15 och 12.15 så sov han igen. Nu vid 13 var det lunchdags. Han åt massa mat utan protest min duktiga kille. Sålänge det inte är fisk så går det bra och han är inte redo för större bitar i maten än.



Idag har han faktiskt varit på gott humör hela tiden. Om han inte legat och charmat mig med små leenden och fniss så har han varit tyst och pillat för sig själv på sin madrass. Riktig goseunge idag <3. Hoppas det håller i sig.



Jättemycket energi har jag dock inte då jag somnade ganska sent igår, men känns helt klart som en bra dag.

Om man vet att det finns en risk, en ganska överhängande sådan, att ens barn kommer vakna tidigt så bör man kanske inte vara vaken till midnatt. Men igår kväll drabbades jag av en plötslig pigghet. Medan jag väntade på att Hampus skulle komma hem så var jag inte ett dugg trött. Istället läste jag om montessoriförskolor och kom fram till att det kunde vara ett bra alternativ. När Hampus sedan kom hem så pratade vi, åt lite och såg tv-serie. Sedan var jag trött, och somnade, alldeles för sent. Speciellt när det sedan visade sig att Nico skulle vakna och vägra somna om redan strax efter 4.

Så nu har jag efter inte speciellt många timmars sömn fått försöka hantera att lynnigt litet barn som är arg och högljudd vare sig han ligger i sängen eller är uppe. Visst bjuder han på ett och annat charmigt leende och ett litet fniss då och då, men hans glädje varar inte mer än någon minut.
Just nu känns det som om han är inne i den mest obstinata fasen han varit i. Han är trött men vill inte sova. Om han sa sova så vill han inte sova på rygg inte på sidan och inte heller på mage. Han bara kastar sig hit och dit i utmattat gnäll. Han vill att man skall hålla hans hand men han vill samtidigt att man skall gå. Han vill ha mat, men inte äta. Vill upp i knät, men vara på golvet på en gång. Man kan liksom inte göra rätt.
Visst håller han sig på bra humör om all fokus är på honom och man rättar sig efter alla hans nycker, men det funkar ju inte. Jag har inte orken och han kan inte lära sig att vid minsta gnäll så släpper jag allt och bara gör som han vill.

Nu ligger han i sin säng igen eller och jag håller tummarna för att han somnat för det är tyst nu.
Själv skall jag ligga här och må illa. Åt avocado i natt. Mår illa av avocado. Varför gör jag det?

Idag strax innan nio kände Nico att det var dags för frukost...


Ge mig maaaaaat!! Nuuuu!!!


Jag varnar dig! Jag vill ha min mat nu!


Skoja bara... skulle aldrig hota dig mamma :)


Jag kan äta på händerna så länge...


...eller kanske kan man hitta nåt här från igår?


Vad trött jag blir på det här...

Senare på dagen var det dags för lunch. Då åt han en halv burk matpuré, en hel förpackning broccoli/päron/äpple men när han fortfarande verkar sugen så gjorde jag en liten smörgås åt honom av ett dubbelvikt smörgåsrån med smör emellan... Och det var gott det! Och kletigt!


Lookie lookie.. no hands!


Vad? Har jag något i ansiktet?


Är det slut nu?

Min kladdiga lilla sötnöt <3

Nu är det säkert lugn hemma hos Knyttet tänker ni kanske? Nu måste väl ändå Nico har blivit lugn och trött?
Nope. Han har kört stenhårt på att inte sova hela dagen... bara en timma förut som han kunde sova. Sedan har det bara varit ledsna miner... eller nej, nu ljuger jag.. Han har faktiskt haft riktiga gosstunder också, men mest har han varit missnöjd. Känns så otroligt frustrerande... mest eftersom det känns som om han vill säga mig något men jag inte förstår och inte kan hjälpa. Brrr brr Boff BOFF! säger han upprört till mig. Kanske tänder? Den eviga gissningen.

Jag tror att han kanske kan ha slumrat till nu (efter en timmas ögongnuggningar och tårar) men han sover oroligt. Skönt att Hampus är ledig i helgen så att vi kan lösas av lite. Hoppas att lillplutten snart mår bättre och är på sitt vanliga glada humör igen. Den gosiga sidan får han dock gärna behålla.... och om han bara sover bra på nätterna så kan jag till och med ta lite gnäll på dagen.

Hoppas också att snön regnar bort snabbt och att det sedan blir varmare väder så att att allt vatten försvinner istället för att frysa. Måste åka och handla NAN imorgon och då vill jag ha bra vägar!



Så här pluttig ser han ut när han är ledsen. Det gör ont i hjärtat för man vill ju att ens lilla älskling skall vara glad.
Bilden tagen av min mamma hemma hos dem för ett tag sedan.

Efter att ha bajsat och ätit gröt så är Nico på bättre humör (fortfarande vill han inte sova dock). Nu åker han runt i sin gåstol och gör pussar åt katterna. Något av det bästa han vet är när han kan köra fram och hitta spännande saker på vardagsrumsbordet. Jag brukar därför lägga fram saker lite strategiskt så att han kan nå dem när han kör förbi. Då sliter han girigt åt sig och sitter sedan lycklig och betraktar sitt "fynd".



Och om någon nu skulle tänka "herregud låter hon honom leka med en plastpåse!!" så kan jag lugna er med att jag ju sitter här bredvid och tittar på honom hela tiden. Dessutom är fynden spännande i några sekunder och sedan kastas de på golvet och han ger sig av på jakt efter något nytt.

Förresten... det snöar ute. Känns helt deppigt... skall ju komma vår nu... och anske jag måste köra Hampus till och från jobbet också. Inte alls kul. Okul, så att säga.
Men Nico tittar ut genom fönstret och gör pussar åt snön han.... ja, han gör pussar åt i princip allt.

Nico vaknade som sagt var innan 4 och ville inte somna om. Efter en timmas kämpande somnade han och sov kanske en halvtimma innan han vaknade igen och gjorde klart för mig att jag lika gärna kunde ta upp honom. Han fick komma upp och leka en liten stund men ganska snart började han gnälla och gnugga sina ögon så tog in honom i sitt rum och la honom i sängen igen. Men icke att han tänker somna. Nej i snart en timme har jag fått gå in och ut från hans rum då han bara ligger där och klagar. Han är skittrött men bara tvärvägrar att sova. Mat vill han inte heller ha.

Han MÅSTE sova lite till. Annars:
1. kommer han vara trött hela dagen = gnällig hela dagen
2. kommer jag bryta ihop då jag känner mig helt energilös

Vill inte vara energilös heller för jag har stuff to do. Jag vill städa, fixa med en del papperarbete, spackla taket i källaren och lite annat. Fortsätter det så här kommer jag dock spendera dagen med att sitta i soffan och apatiskt betrakta min son som ligger på son madrass i ostbågeformatering och bara klagar.

Klockan är 04.30.

Hampus var snäll och hade babyjouren fram tills strax innan 4 trots att han skall jobba idag, eftersom jag var helt psykiskt utmattad efter dagen och verkligen behövde sova.
Nico ligger nu i sin säng och sedan 45 minuter tillbaka demonstrerar han tydligt med varierande ljud (fniss, illvrål, pruttljud, brummanden och stillsamt gnolande) att han inte alls har några planer på att somna igen.

Ibland blir det tyst och man invaggas i den falska förhoppningen att han somnat om. Men det är en förrädisk tystnad som alltid slutar med gallskrik då den plötsliga stillheten varje gång inneburit att han tyst koncentrerat sig på att lägga sig på ett nytt sätt som han absolut inte vill ligga på vid närmare eftertanke.

När man går inte till honom ler och skrattar han inte ens som han brukar utan ser lite bistert nedlåtande men samtidigt smånöjd ut, så att man nästan förväntar sig att han skall väsa fram: Ge mig nappen, slav!

En sak till med tanke på Nicos utveckling som jag och Hampus är lite imponerade av eftersom det ser ut som något som ändå borde vara svårt att lära sig är att Nico är jättebra på att "snurra" papper eller föremål i händerna.

Vad jag menar är alltså om du tar t.ex. ett kuvert och håller det med båda händerna, ett på var sida, och så snurrar nu kuvertet framåt och runt genom att släppa ena handen och vrida den så att tummen kommer underst istället för överst och så tippar du liksom pappret för att sedan göra samma sak med andra handen för att vrida det mer.
Kan någon fatta vad jag menar med denna beskrivningen? haha

I alla fall gör Nico så mycket. Han tar sakerna med båda händerna och vrider det sedan ganska snabbt medan han tittar på det. Framsida, baksida, framsida, baksida.

Det där med att äta

Nico äter fortfarande helst lite och ofta, även om det långsamt håller på att glesas ut. Han äter tre mål med fast föda om dagen: Gröt till frukost, Matpuré med efterrätt till lunch och Gröt innan han skall somna. Planen är väl att han skall äta riktig mat till middag sedan också men eftersom han fortfarande vill sova ganska tidigt så blir det lite konstigt tidsmässigt just nu.
Han vill oftast bara dricka välling om jag blandar ut den med ersättning, och han får inte välling varje dag. När det kommer till ersättningen så får han det när han vill ha det.

Efter att ha kämpat länge så äter han nu lite mer riktig mat. Först var det enbart lasagne som funkade, men idag gick kalkon ner. Han avskyr dock fortfarande kalops. Har märkt att när det kommer till matpuréer så är det främst Hipps han vill äta.

Han äter ju inte själv än, men han kan få pilla med maten ibland eftersom han tycker det är kul. Han är inte helt bra på att stoppa in mat själv i munnen men det går bättre nu efter att han börjat öva med sina majskrokar. Små mackor tycker han också om, men oftast bryter jag små bitar och ger honom.

Nappflaskan kan han ju sedan väldigt länge hålla själv och dricka ur, men sedan en tid tillbaka så vill han sällan hålla den själv. Han dricker även vatten och juice om man ger honom det, men helst ur nappflaska. Om man håller i en pipmugg så kan han dricka lite ur den, men kommer oftast av sig och vill hellre leka med muggen och han vill inte hålla den och dricka själv.

Han tycker om att få smaka frukt också. Helst banan. Äpple tycker han inte lika mycket om, men apelsin och kiwi går ner.

Det där med sömn

Det känns som om Nico sover väldigt mycket men om man räknar ut antalet timmar så ligger han runt 15, oftast lite under, så det är ju inte onormalt. Även om vi försökt skapa rutiner så är det svårt då han är nästan omöjlig att hålla vaken när han blir riktigt sömnig. Hans sovtid för natten kan därför variera mellan 17 och 19.30. Han vaknar ungefär två gånger på natten för att äta.
På morgonen vaknar han någon gång mellan 5 och 8. Då vill han upp, vara uppe en timma och sedan sova 1-3 timmar igen.
Han vill sedan sova 1-2 timmar efter lunch och sedan vid 17. Förr brukade han alltså somna för natten vid 17 men de senaste dagarna har han sovit någon timme och vill sedan upp ett tag igen.

Problemet med att försöka rucka på hans sovtider för att få in en bättre rutin är att han då oftast vägrar sova alls, blir övertrött och det bara blir kaos. Så jag hoppas att hans tider kommer rättas till av sig självt så småningom. Tycker att det går åt rätt håll i alla fall.

Han sover i egen säng i eget rum både på natten och när han sover på dagen. Han somnar gärna i bilen och somnar ganska lätt i vagn om man går med honom. Dock är det vädigt svårt att få honom att somna hemma hos någon annan om de inte har en säng han kan sova i. Han vill ha det tyst och mörkt.

De senaste dagarna har han börjat rulla över på mage i sömnen vilket stör honom och han blir ledsen om han vaknar och befinner sig på mage. Är lite läskigt också för han lägger sig gärna med ansiktet rakt ner i kudden, men uppenbarligen så fixas det med andningen ändå. Försöker dock oftast vända på honom och lägga honom på rygg. Framför allt eftersom han sover bättre då samt att han får sådana avtryck av nappen i ansiktet när han sover på mage.

Det där med språket

Även om han en enda gång imiterade mig och nästan sa lampa så pratar han ju inte direkt. Mest gör han ljud. Falsettskrik, pruttljud, brummanden, pussljud och liknande. När han är på rätt humör kan han dock mer jollra och småprata, vilket oftast sker när han är småtrött och gosig.
Han säger mamamama och babababa, men inte med någon direkt betydelse bakom och mest när han är upprörd över något. Ofta om han ser en av katterna så säger han dock: Kaaa

Han kommunicerar mest med kroppsspråk och ljud med andra ord. Det sista har det varit mycket flämtanden, som en liten hund, när han blir exalterad.

Man kan dock märka att hans förståelse för ord ökat. Han kan titta på lampan om man säger: Var är lampan? Han blir glad om man säger: Skall vi gå och hälsa på pappa? Och han lugnar sig när han är hungrig om man säger: Jag skall gå och hämta mat.

Han reagerar tydligt om man säger hans namn. Jag tror att han börjar förstå innebörden av ordet Nej, eller i alla fall att det är något allvarligt, för han ser mycket bister ut om man säger det (men han ignorerar det oftast ändå..hehe).

Det där med medvetenhet och samspel

Nico har alltid varit "med" ganska mycket och man har kunnat se hur han iakktar och reflekterar, men det blir ju tydligare och tydligare.
Han blir mer och mer intresserad av katterna och nu skrattar han oftast när han ser dem och sträcker sig efter dem. Om de ligger en bit bort gör han även pussljud mot dem som någon slags hälsning.

Det senaste har han blivit mer och mer gosig och vill gärna kramas, pussas och busa. En stor skillnad tycker jag är att när han var mindre så var det mer så att man själv gjorde miner och ljud för att få honom att skratta medan han nu alltmer tydligt busar tillbaka. Dyker på en och skrattar.
Han sträcker sig även efter en när han vill att man skall kolla eller han vill att man skall lyfta honom.

Han är medveten om vilka han känner och inte. Det sista har han kunnat bli rädd och ledsen om någon han inte känner väl kommer för nära eller om han lämnas ensam i ett rum med människor han inte känner. Det går dock oftast snabbt över.

Det där med att förflytta sig och sitta

Sitta med stöd har han ju kunnat göra länge. Nu kan han sitta utan stöd några sekunder, ibland mer, men sedan faller han. Från liggande försöker han inte direkt sätta sig, men från halvliggande läge (som i babysittern) så drar han sig upp av egen kraft till helt sittande läge.

Han rullar både från rygg till mage och från mage till rygg, även om han ibland tycks glömma bort att han kan rulla från mage till rygg och istället blir ledsen och vill att man vänder honom.
Krypa gör han inte, men han har en baloo-liknande ålning så han kan ta sig framåt. Dock gör han nästan enbart detta om han ligger på sin madrass. Om han rullar av den och hamnar på golvet så ligger han för det mesta stilla sen. Det tar dock tid för honom att ta sig fram, och tar mycket kraft så han blir ofta trött och frustrerad efter en stund.

Om man håller händerna som stöd kring hans midja så kan han stå. Det vill säga han kan hålla uppe sin egen vikt på benen, men han saknar balans för att kunna stå.. och han gör heller inga försök att ställa sig på egen hand även om han gillar att stå och hoppa i ens knä.

Det där med att leka

Han tycker mest om att slå på saker, och framför allt om det låter när han slår. Så saker med pinglor i eller knappar som spelar musik är favoriter.
Han kan dock även tycka om att ligga och pilla med saker. Studera en tvättrådslapp ingående till exempel. Han har bra finmotorik och kan båda förflytta saker mellan händerna men även förflytta dem mellan fingrarna. Över huvud taget så tycker han om att undersöka saker ganska noga. Titta på den från olika vinklar, känna noga på dem etc.

Han gillar också att gå runt i sin gåstol och leka med den aktivitetsbrädan. Roligast är ju dock om man kommer åt mammas eller pappas dator eller telefon.

Även om det är länge sedan att upptäckte dem så kan han fortfarande tycka om att pilla med och betrakta sina egna händer och fötter, samt andras.
Jag sjunger en del för honom vilket han tycker om, främst Imse vimse spindel, och han tycker det är kul med Tittut-lekar. Han tycker överhuvudtaget det är kul när man kommer mycket nära hans ansikte.

Titta i böcker gör vi en del, men han tyckte nästan att det var roligare innan. Nu slår han mest i böckerna och vill att man skall vända blad snabbt.

När man läser sådana där utvecklingslistor om när barn lär sig olika saker så står det att de förstår skoj och skämt när de är runt 9 månader. Jag undrar vad de menar med skoj och skämt för Nico skrattar ju om man t.ex. ramlar, om man pratar med en fånig röst eller härmar honom. Dock hade han väl inte uppskattat "Alla barnen"-historier eller så.




Det där med utveckling

I början var jag besatt av tanken på vad Nico kunde och inte kunde. Jag ville gärna att han skulle kunna saker snabbt och man ville nästan "träna" honom. Nu är jag mer avslappnad vad gäller sådant.
Visst kan jag sitta med honom på golvet och hjälpa honom med balansen så han kan sitta en stund men jag tror mer på att låta honom göra saker i sin egen takt.
När han visar intresse för att sitta så kan jag hjälpa honom att sitta, när han visar intresse för att hålla sin pipmugg så kan han få göra det... men jag skyndar inte på det hela längre.

Det känns som att han tränar ett område i taget och att det hela ändå jämnar ut sig i slutet. Dessutom känns det som att han nästan lär sig mer om vi bara låter honom vara så han får testa sig fram själv. Framför allt så är det ju så att så länge han är glad och frisk så spelar det faktiskt ingen roll vad han kan och inte kan än så länge.... även om hans pussar värmer mitt hjärta :)