Knyttet - kort men tjock

Eftersom vi skall åka till torget sedan så ville jag att Nico skulle sova en stund nu på morgonen så han inte blir helt utmattad och grinig när vi är iväg. Han fick därför sin frukostgröt redan kl 8. Han var väldigt trött och gnällde och gnuggade sina ögon men så fort man la honom i sängen så blev han tvärpigg och vägrade somna. En evighetskamp utspelade sig som slutade med att jag fick sitta och klappa hans panna och viskande sjunga Vem kan segla förutan vind om och om igen en lång stund. Men han somnade tillslut.

Är lustigt det där med Nico när han sover. Har han väl somnat man borra, såga, brandlarmet kan gå... osv... men han vaknar inte. Men man kan icke, ICKE, försiktigt glänta på hans dörr och kika in... då slänger han sig runt i sängen och bara stirrar på en... som om han legat där tyst och vaken hela tiden och bara väntat. Skitskumt.


Foto: Monica Hermanson

Nu har vi haft en riktigt skön stund här hemma. Först på morgonen var Nico lite gnällig tills han fick race runt i gåstolen som jag nämnde innan. Men runt 10.30 somnade han och sov jättegott tills 12. Tror att han verkligen behövde få sovit för efter det har han varit på ett strålande humör.


han fick lunch när han vaknade. Ellas kitchen kycklinggryta var ingen favorit dock, och jag håller med honom. Tror de hade något curryliknande i och jag avskyr curry. Eftersom jag har som regel att han inte måste äta saker som jag själv tycker smakar skit så bytte jag till nudlar/grönsaker/skinka som är has favorit och då åt han.

Jobbigt nog krånglar magen igen nu trots Laktulos och katrinplommon så nu har han flera gånger krystat så tårarna rinner utan att något kommer ut. Lilla plutten att ha ont i magen plus förkylning. Hoppas verkligen han mår bättre snart.


Glad nyvaken kille väntar på lunch

Nu har han i nästan en timme ålat runt på golvet och roat sig själv alldeles tyst, för ovanlighetens skull.

Natten har tydligen varit lite bättre än den innan, berättade Hampus. Själv sov jag som en stock mellan 22 och 08.30. Helt underbart. Hampus satt uppe och spelade dataspel hela natten och hade hand om plutten som hade vaknat lite ledsen några gånger men inte alls så hysteriskt som natten innan.

Innan jag somnade skrämde han dock slag på mig. Han hade legat och sovit i kanske tre timmar och jag blev som vanligt lite orolig och kunde inte somna. Hampus sa då att "öppna bara dörren så hör du hur han snorar". Jag smyger dit och öppnar dörren och det är knäpptyst. Känner paniken stiga så går fram till hans säng där han ligger helt blek, utan napp och med öppen mun. Ser inte en rörelse först så hjärtat stannar typ i bröstet på mig. Sedan ser jag stillsamma små andetag. Han hade tydligen lärt sig andas med munnen nu.


Bild på fundersam liten plutt som mamma tog igår.

Vid 08.30 väckte Hampus mig genom att lägga en bebis på min mage som genast kastade sig på mig och gav mig en stor blöt puss, med öppen mun, på kinden. Han har sedan dess varit på varierande humör. Han ålar längre och längre för varje dag, och ställer sig mer och mer på alla fyra och försöker krypa, men efter ett tag blir han alltid ledsen och vill inte åla sig tillbaka utan bli hämtad. Antar att det är en trygghetsgrej, att veta att även om man ger sig av så kan man få sin mamma att komma när det behövs.

Nu kör han runt i sin gåstol men blir arg när han "fastnar" så har fått flytta alla mattor så att han skall ha lite mer yta att susa runt på. Det han egentligen är ute efter är att jaga katterna. Just nu kör han in i grinden om och om igen dock, så tur att den finns och är hållbar. Det är roligt att se hur han utforskar större och större ytor i huset.


Bild som mamma tog i fredags då Nico ingående beundrade sin egen spegelbild - och avslutade med att ge sig själv en puss :)

Nico är officiellt riktigt förkyld för första gången. Det rinner en mindre flod med snor ur hans näsa, som han charmigt kletar ut i halva ansiktet, och han hostar en hel del. Dock är han för tillfället inte täppt och han verkar inte ha någon feber.
Han är faktiskt ganska glad och nöjd, nästan mer än vanligt, men stundvis vill han sitta i mitt knä och bara mysa. Dessutom sov han lite längre än vanligt när han tog sin morgonlur så hans frukostgröt blev en timma försenad. Tänkte det var bäst att låta honom sova när han kan... han behöver ju säkert lite extra sömn nu  när han är sjuk också.
Skall passa på att köpa nässpray för barn sedan när jag är i affären också. Kan vara bra att ha i natt om det skulle bli värre.


Stillsam plutt i mammas knä där han fokuserat betraktar skärmsläckaren på datorn

Jag trodde innan att det "bara var flickor" som hade strumpbyxor. Skämmes på mig vilken fördom. Idag inhandlade jag därför ett par strumpbyxor med halkskydd till Nico och han blev genast mer rörlig och mycket mer nöjd (för en liten stund). Nu tänker jag ett par, jag köpte ETT par... var ju dumt... Borde köpt fler.

Lustigt var det när jag i affären insåg att storlekarna var i cl och inte hade en endaste aning vilken storlek Nico kunde tänkas ha. Upp med iPhonen och in på FB där jag hittade en annan mamma i chatten som jag kunde fråga. Köpte 80 cl och det var en bra storlek till en liten knubbis som min goskorv.





Med en uggla på baken.

Nu släpper jag den där reklamdiskussionen då detta först och främst är en blogg om mig och min familj, och sådana här åsiktsutbyten kan pågå i evigheter.

Här hemma är det lite si och så. Nico har sina glada stunder då han skrattar, pratar för sig själv och ålar runt på golvet. Allt som oftast byts de dock ut mot vredesvrål av frustration över saker och allmänt gnäll. Roligt är dock att han inte så ofta nu kör ramsan mamamamama om han vill något utan han säger oftast ma ma om han blir ledsen och vill att jag skall komma. Han säger också ba ba och vid något tillfälle pa pa. Jag tror kanske inte att han kallar mig för mamma och Hampus för pappa, utan kanske mer att han inser att det är ord eller benämningar som fungerar om han vill något.



Så här käck var han i morse :) Hans ålande går framåt. Han kan åla långt och snabbt, men han gör det inte så jätteofta... mest om han vill ha tag på katten. Plötsligt kan han dock ge upp och bara gråta... som om han mitt i ålandet glömt hur man gör. Han verkar inte heller ha någon medvetenhet om sin förmåga för sätter man sig en bit bort och kallar på honom så gråter han bara och verkar inte förstå hur han skall ta sig dit.
Då och då ställer han sig dock mer på knäna med armarna i marken och gungar fram och tillbaka som för att testa om han kan krypa, men sedan lägger han sig igen.
För tillfället kör han runt i sin gåstol och jagar katten. Har dragit undan alla mattor så att han lättare kan fara runt på övervåningen... nu när grind finns så gör det ju inget om han susar runt lite mer (katterna kanske inte håller med dock).

En tråkig sak är att Hampus blivit sjuk :( Han sa redan igår kväll att han mådde dåligt och fick lämna jobbet idag då han började kräkas. Segt att behöva ta allt hemma själv nu, men jobbigast för honom. Nico blir också ännu mer gnällig och ledsen när han vet att hans pappa är hemma men han inte kan vara med honom.

Vad menar du? Är det sant...? Nu...?


Jaaaa!!! Maaaat!!

Och ja... det händer att Nico äter sin kvällsmat i vårt sovrum.

Min underbara man lät mig lägga mig och sova mellan 12 och 15 idag. Var helt sagolikt skönt, men nästan ännu härligare var det att vakna och höra Nicos skratt från vardagsrummet. Låg länge och bara lyssnade med ett leende på hur de busade där ute. De lekte Nicos favoritlek - monsterleken. Man gapar stort och morrar åt varann som monster Gaaaarrrrgh :)



Snacka om lycklig bebis som hade fått leka med sin pappa i nästan två timmar efter sin lunchlur :)

Under dagen har vi sedan grejat i källaren. Målat, flyttat saker och istället för att bygga en vägg så tog vi bort en. Kommer bli så fint.

Ibland kan man behöva påminna sig själv om att han inte alltid är ledsen, som dess bilder från dagens eftermiddag illustrerar.


Lite mindre fallrisk med en heffaklump to watch your back


Vad har vi här då?


Hmm...spännande...


Men va fa... Spionerar du på mig eller?!

Är mentalt slut. Nico bara vrålar och tjuter. Till och med när han äter så är det ett never ending mamama samtidigt som han spottar ut hälften av maten. Han har små glada stunder men de sker nästan enbart precis efter att han sovit eller när jag mycket aktivt bollar runt honom och busar.


Han ålar runt en del men tjuter oftast samtidigt


Korta stunder kan man få se ett av hans underbara leenden


Men mest av allt är det detta man ser.... :(

Igår var Nico relativt glad och hans mage var relativt bra, så kan nog hänga ihop det där. Idag är han inte så glad och magen är det helt stopp i igen. Har gett laktulos i gröten nu, och katrinplommon, så hoppas det blir bättre.
Han ligger mest och halvgråter och säger mamamamama eller nanananana hela tiden.

Han sov lite bättre i natt dock. Fick trots detta mata två gånger, men den ena var runt 21 och den andra runt 5 så var inget mitt i natten i alla fall. Dock ville han ju upp tidigt så det var ganska segt.
Vi fick i alla fall en mysig stund i morse innan Hampus skulle till jobbet då vi åt frukost i sängen alla tre. Nico fick en egen smörgås som han tryckte in i munnen och han var nöjd och glad. Familjekänsla.

Jag var nog lite för glad över det där med att Nico sov hela nätter utan att äta. Det höll i sig i några dagar för att natten till igår bytas till en natt med många uppvaknanden och tårar då jag var tvungen att ge honom mat en gång vid 3 om jag skulle få sova alls. I natt var det ännu värre. Han vaknade en gång i timmen ungefär och flera av gångerna var han helt hysteriskt ledsen. Var tvungen att ge honom mat två gånger för att han inte skulle bryta ihop helt.

Magen tycks dock ha kommit igång lite och han hade bajsat nu på morgonen. Kanske tack vare all katrinplommon igår. Kanske den dock som även gett honom knip i magen? Vet inte om jag har något val dock då päron inte räcker för att hålla magen igång. Skall ta och testa laktulos några dagar för att se hur det fungerar i alla fall.

Nico har varit glad till och från under den timme han varit vaken nu. Katterna bråkade och en av dem råkade i yran springa rakt in i Nicos ansikte. Han blev förvånad men tyckte mest det var skoj.

Jag är personligen ett vrak. I vanliga fall brukar jag räkna ner tills Hampus nästa ledigheten då jag vet att jag får avlösning. Den är nu två veckor bort!!! Två veckor! Svårt att hålla modet uppe när man vet att man kanske inte får sova på två veckor.

Jag vill att min bebisplutt skall vara glad och må bra.

Nico blev mycket lycklig när Token kom och hälsade på honom :) Men glädjen blev kortvarig då Token inte förstod att falsettvrålet var en vänlig hälsning utan snabbt flydde.
Men om man hör Nico börja fnittra för sig själv på golvet så vet man alltid att det är en katt i närheten :)

Efter att ha varit rätt så gnällig ett bra tag så fick Nico lyssna på lite Led Zeppelin i pappas lurar (på mycket mycket låg volym) och blev helt stilla en lång lång stund. Han såg så gulligt koncentrerad ut där han låg och lyssnade.



Helstopp i magen igen har han så nu har han fått käka nästan hel urk katrinplommon som jag hoppas skall få fart på systemet. Lille plutten. Han krystar och krystar så han gråter och nästan kräks men inget kommer.

Om Nico ligger på golvet och man vill att han skall demonstrera sina nya ålningskunskaper så finns det tre saker som går att locka med.

1. Om jag sätter mig en bit bort och säger "kom till mamma" - då ålar han en liten bit, kommer på att det inte är värt det och skiter i det.

2. Om katten kommer - då ålar han tills katten går sin väg, vilket sker ganska snabbt så det hinner inte ålas så mycket.

3. Om jag håller fram tuggnappen fylld med banan en bit bort - då ålas det tills han får tag på den.

Mitt barn tycker alltså mer om banan än han tycker om mig. Tänk den dagen han upptäcker godis. Då är det kört för min del.

Idag har jag och Nico varit iväg hela dagen hos hans mormor. Var trevligt och han är alltid på bättre humör när han får komma hemifrån lite.

Dagen började dock med att han helt plötsligt kunde åla på golvet, vilket han aldrig gjort innan, och snabbt förvann in under soffbodet. Där under visade det sig att det låg en penna som han försökte äta på så när jag fick fram honom hade han blå streck i ansiktet... I sådana stunder känner man sig inte som en helt bra mamma :/.

Hos min mamma gick vi på promenad och så fick Nico sitta och leka i matstolen de har där som kan förvandlas till liten stol med bord.

Sedan kom min mormor och morfar på besök också. När det var dags för Nico att sova så passade jag också på. Vi somnade tillsammans i min brors gamla alkovsäng och jag hade nog kunnat sova många timmar om inte mamma väckt mig. Tog ett tag att somna dock då Nico ville gosa (läs: klösa ut mina ögon).

Mamma och jag lyckades sedan installera bilbarnstolen. Hoppas den sitter som den ska nu i alla fall. Synd bara att den är så upprätt. Han är ju van vid att halvligga i bilen så att han lättare kan sova, men om man skulle vinkla denna stolen så hängde den liksom i luften helt instabilt så den får väl vara som den är.


Premiäråk i nya stolen

Så fort vi kom hem blev han lite gnällig igen. Vet inte vad det är som gör att han tycker det är så jobbigt att vara hemma, eller om det bara är så att han känner friheten att gnälla loss här. Bara en timme drygt tills han skall sova dock... och jag tänker absolut inte klaga. Idag fick jag verkligen mig en påminnelse om hur lyckligt lottad man är som fick ett friskt barn när det finns de där månader av förväntan och längtan förvandlas till sorg. Där det som skulle vara ett av deras livs lyckligaste stunder blev en av deras livs värsta. Mitt hjärta lider med dem.

Nico har börjat med något nytt... Eller nytt är det väl inte för han har gjort det innan med men inte alls i samma omfattning. Han "gråter" för allt... ALLT. Så fort saker och ting inte riktigt är som han önskar så brister han ut i en högljudd låtsasgråt. Inga tårar eller så utan bara "buhu buhu det är såå synd om mig buhu".
Om man lägger honom i sängen och han inte vill sova (vilket han numera sällan vill hur trött han än är) så gråter han demonstraivt en stund innan han somnar. Om man matar honom och han börjar bli mätt (läs: hellre vill ha efterrätten) så börjar han gråta. Om hans leksak ligger för långt bort och han inte orkar åla till den så början han gråta. Om han tappar det han håller i så börjar han gråta. ALLT. Hela dagarna just nu har en evig fejkgråt som bakgrundsljud.

Jag förstår inte varför han gör det för han måste fortfarande sova, äta upp och jag går inte och ger honom allt han vill ha... så han borde lära sig att det där klagandet inte leder någonstans. Ändå så ger han sig inte. Bara gnäll, gnäll, gnäll.

Han är ju så go när han är glad och skrattar och busar. Eller när han ligger och stillsamt smånynnar för sig själv och roar sig på egen hand. Så varför denna plötsliga vändning till att vara missnöjd hela tiden?
Suck.

Jag skall försöka montera den nya bilbarnstolen i bilen. Jag har läst instruktionsboken och sett en instruktionsvideo men är fortfarande inte helt på det klara med vad det är meningen att man skall göra. De borde verkligen anställa någon som kan skriva en vettig instruktionsbok, en som går att begripa. Jag skall faktiskt försöka dokumentera mitt monterande sedan så kanske det kan hjälpa någon annan stackars människa i samma sits. Om jag inte monterar helt fel då, så att alla blir arga på mig istället.

I övrigt idag är planen att jag skall tvätta kläder, slipa lite tak samt röja häruppe. Än så länge tycks Nico vara på ett ganska stillsamt humör så kanske går *ta i trä*. Först skall han dock äta lunch... och lukten som just uppstod i rummet ger en hint om att jag bör byta blöja också... på honom alltså, inte på mig.

Jag kan inte ens tänka så ont i huvudet har jag. Känns som det skall explodera. Inte har det blivit bättre av att Nico haft någon slags glädjeyra efter att ha fått bajsa och gallskrikit konstant och krävt full uppmärksamhet för att inte vråla ännu mer. Han har inte nöjt sig med stilla lek, nej då, han har velat bli upplyft och flyga, hoppa, "kastas" hit och dit... full action skulle det vara hela tiden. Och även om hans glada jätteleende värmer så trodde jag att jag skulle kollapsa ett tag.

Ordet barnmisshandel har också fått en helt annan innebörd efter att jag blivit närapå flintis efter alla gånger Nico slitit mig i håret, han har rivit och nypt mig i ansiktet, nästan slitit av min näsa och försökt peta ut mina ögon. Allt samtidigt som han "äter upp mig" vilket är hans pussar med öppen mun. Det är verkligen som om han har den där känslan "jag tycker om dig så mycket att jag nästan måste mosa dig". Overload av mys som tar sig uttryck i en fysisk attack. Det är helt underbart charmigt och man vet att det är en handling full av kärlek men satan vad ont man får.

Nu sover han dock min lilla plutt och jag hoppas att det blir en lugn natt för min skalle klarar snart inte mycket mer.