Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Lilla gnällpellen

Publicerad 2011-03-19 14:15:13 i Nytt på bebisfronten,

Nico har börjat med något nytt... Eller nytt är det väl inte för han har gjort det innan med men inte alls i samma omfattning. Han "gråter" för allt... ALLT. Så fort saker och ting inte riktigt är som han önskar så brister han ut i en högljudd låtsasgråt. Inga tårar eller så utan bara "buhu buhu det är såå synd om mig buhu".
Om man lägger honom i sängen och han inte vill sova (vilket han numera sällan vill hur trött han än är) så gråter han demonstraivt en stund innan han somnar. Om man matar honom och han börjar bli mätt (läs: hellre vill ha efterrätten) så börjar han gråta. Om hans leksak ligger för långt bort och han inte orkar åla till den så början han gråta. Om han tappar det han håller i så börjar han gråta. ALLT. Hela dagarna just nu har en evig fejkgråt som bakgrundsljud.

Jag förstår inte varför han gör det för han måste fortfarande sova, äta upp och jag går inte och ger honom allt han vill ha... så han borde lära sig att det där klagandet inte leder någonstans. Ändå så ger han sig inte. Bara gnäll, gnäll, gnäll.

Han är ju så go när han är glad och skrattar och busar. Eller när han ligger och stillsamt smånynnar för sig själv och roar sig på egen hand. Så varför denna plötsliga vändning till att vara missnöjd hela tiden?
Suck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela