Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Crash

Publicerad 2016-02-01 20:18:22 i Allmänt,

Jag vet att det finns de som mer än något annat önskar sig ett barn men inte kan få ett. Jag vet att det finns de som förlorar sina barn eller vars barn har sjukdomar eller handikapp... Jag vet allt det och vet att jag borde vara tacksam... så jag skäms när jag crashar och säger inget, skriver inget... Försöker vara som vanligt, men gråter i smyg och somnar så fort tillfälle ges. 
Ligger i soffan och tittar på hur allt blir kaos utan förmåga att resa mig och göra något åt det. Skriver listor på viktiga samtal jag måste ringa och saker som måste göras, och sedan gör jag inget av det. 
Känner hur jag är en usel mamma som inte leker, knappt skrattar eller ler... utan är helt tom.
 
Fast jag är ju inte tom. Jag är rädd. Jag är så våldsamt rädd. Innan jag blev gravid sa de på MVC att jag inte skulle oroa mig för jag skulle få hjälp på Aurora och att "sådana som jag", med mina upplevelser, nästan alltid kan få kejsarsnitt. 
Nu sitter jag här med 2 månader kvar av graviditeten och har fortfarande inte ens fått träffa någon på Aurora. I ett halvår har jag fått bära rädslan själv utan svar på om jag får kejsarsnitt eller ej. Och känner mig lurad och sviken av sjukvården... igen. 
Sjukskriven i månader på grund av panikångest som bara blir värre, depressiva symtom, sömnlöshet.... En mamma som inte orkar med, i månader. Ett förhållande som blir fokuserat av hur jag inte mår bra... Mitt eviga gnällande... och jag skäms. Orkar inte med mig själv. 
 
Och jag älskar ju det där barnet i min mage. Jag har ju längtat så efter henne. Jag vill ju ha henne i min famn, titta på henne. Se henne växa upp till ett lika underbart barn som min son. Och jag hatar dem som förstör det som borde vara vackert för mig genom att låta mig sitta här med all min rädsla och utan svar. 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Ida

Publicerad 2016-02-07 12:38:04

Bara för att andra inte kan få (...) barn så betyder inte det att du inte får vara rädd.
Du har rätt att vara rädd och orolig. Du är socionom, om du skulle ge någon i liknande situation råd så skulle du säga att de har rätt till sina känslor och upplevelser. Du vet att det räknas.
Tacksamhet tar inte bort rädsla och psykisk ohälsa. Oavsett hur rationell du kan vara över saker så är detta något du har rätt att känna rädsla för. Du har rätt att må dåligt och få hjälp och stöd för det.
Det är vården som brister i sitt bemötande, vården som låter människor som dig falla mellan stolarna.

Jag var livrädd när jag skulle få barn, behövde verkligen prata med en aurorabarnmorska. Det fanns ingen och alla bara sa: "tänk på barnen, du måste fokusera på barnen(väntade tvillingar som kom för tidigt)" och jag blev så arg. Jag blev behandlad som en maskin som inte hade rätt att vara rädd, inte rätt att prata om min enorma smärta.

Om du inte har någon som kan stötta dig att ta kontakterna du behöver så hjälper jag dig gärna. Skriv ett mail ändå om du vill prata. Hur som så tänker jag på dig..

Svar: Tack så jättemycket för ditt inlägg, och ditt stöd. Blir ledsen av att läsa att du blev så illa behandlad! Det är sjukt att förlossningsvården skall fungera på det sättet!
Knyttet

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Knyttet

Knyttet är en feministisk socionom som tycker om vänster politiskt med sover på höger sida av sängen (beroende på vart man befinner sig i förhållande till sängen). Hon älskar science fiction och att prata om genus samt män i klänning. Hon är dock gift med en man utan klänning och tillsammans har de en son och bor i ett hus på landet. Hon har även en förkärlek för presentationer skrivna i tredje person, därav denna.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela