Knyttet - kort men tjock

Eller egentligen gårdagens.. men skit samma.

 

Såg den igår, efter att maken tjatat ett bra tag att vi skall se den men jag varit osugen. Min första tanke efteråt var att han som gjorde trailern gjort ett uselt jobb för jag hade förväntat mig en helt annan film. En mer lättsam familjekomedi typ. Och det var det ju inte alls.

Annars tyckte jag väldigt mycket om filmen trots den kritik den fått av vissa. Jag tycker dels att det är skönt att regissören återgått till sin mer ursprungliga stil, och jag uppskattar hans sätt att få till både skratt och tårar utan att det känns för Hollywood-pressat. Gillar även det där med att "förklä" samhällskritik genom att slänga in aliens eller robotar eller liknande... Det är något med hans stil som känns äkta på något vis.

Sedan vet jag att många tycker att skådespelarinsatsen av Yolandi och Ninja (orkar inte kolla upp stavningen just nu) från Die Antwoord inte var på topp, men jag gillade dem faktiskt skarpt. Deras eventuellt bristande skådespelarvana (framför allt Ninjas) tyckte jag att de kompenserade upp med deras färgstarka och speciella karaktärer. Kan tycka att det är bättre när det sticker ut för mycket än när ingen karaktär går att minnas i efterhand.

Tyckte också väldigt mycket om filmens blandning av smuts och betong med färgstark konst och kläder.

Jag tyckte som sagt var mycket om filmen, och den överraskade min positivt, så jag kan rekommendera den.

 

Överlag tycker jag om hans böcker. Hur han kan ta något helt osannolikt och/eller övernaturligt och få in det i den vanliga världen och göra historien trovärdig. Han har också ett mycket målande språk som suger med en i berättelsen och en förmåga att bygga upp stämning/spänning samt beskriva karaktärer på ett spännane sätt.

Denna boken är inget undantag, även om den då det verkar vara den första av två böcker inte känns helt avslutad då man når slutet.

Även om boken har en grundstory som i brist på finare ord är jättekonstig, så fastnar man och vill läsa mer. Han lyckas skapa en extremt obehaglig stämning som långsamt trappas upp. I hans tidigare böcker har jag inte känt så, men i denna känner jag starka influenser av Stephen King. Typen av historia och sättet att berätta den på är väldigt likt King, men inte på ett negativt sätt. 

Kan egentligen inte berätta så mycket om handlingen då den är för udda, men skulle man likna den vid något så är det just King-verk som tv-serien Under the doom (som King skrivit manus till) eller Kings novell Langoljärerna.

En mycket udda bok men absolut läsvärd.

 

Då jag just nu är supertrött orkar jag inte skriva så långt om denna, men om man tycker om deckare så rekommenderar jag den verkligen! Det var en av de bästa deckarna jag läst på länge om man ser till intrig och spänningsgrad. Mycket vändningar och gissningar och en riktig bladvändare.

Karaktärerna är bra skildrade, även om man är lite trött på kombon överviktig medelålders man i team med ung snygg kvinna. Men för att ha kört den kombon så gjorde han det i alla fall bra och skapade någon slags intresse kring dessa karaktärer då de inte fullt ut var stöpta ur samma mall som man är van vid.