Knyttet - kort men tjock

Jag har inte sett Warm Bodies innan för det kändes som en skitlöjlig film... men så sa en del att den inte är såå dålig och att den är lite kul så jag tänkte jag kunde ta och ge den ett försök i alla fall.

Och vad skall jag säga... den var inte så usel som jag hade föreställt mig.. Jag såg klart hela filmen även om jag h

 

* paus i inlägget då jag på allvar somnade i soffan klockan halv sex och vaknade igen efter en timma *

 

Så, var var jag... Jo jag såg klart filmen men hoppade över lite av de mer långdragna partierna som jag antar skulle vara lite romantiska. Filmen var lite smårolig då och då, men inte så att man skrattade högt och man får ju säga att han klart är den sötaste zombien jag sett (om man som 30+ får säga så om en så ung kille.. och det anser jag ju uppenbarligen att jag får eftersom jag just sa det)... men även om jag tycker mig minnas att jag läst positiva saker om filmen så kände jag att nej, den var inte min grej.

 

För mig kändes det som ännu en variant av "om du bara älskar honom tillräckligt så förvandlas grodan till en prins"-grejen. Skönheten och odjuret i en modern variant. Han är ju en snäll kille egentligen.. so what om han äter folk. Jo jag vet att filmen inte är så himla allvarligt menad, men det stör mig att sensmoralen i ganska många olika typer av filmer är densamma. Dum/farlig/mordisk/elak/våldsam/etc. kille blir förlåten för att han är snygg och förvandlas till snäll kille om tjejen bara älskar honom tillräckligt - och det är betraktat som äkta romantik.

Och jag tycker att det är ett farligt och ohälsosamt sätt att tänka kring romantik och ett dåligt budskap att pränta in i unga människor.

 

Men bortsett från den analysen så var väl filmen småtrivsam, helt ok skådespelarprestationer, lite kul med en film ur zombieperspektiv och killens tomma blick påminde mig om min ena katt.