Knyttet - kort men tjock

Stressig morgon, som alltid, då jag har svårt att ta mig ur sängen. Rusade runt i panik och gjorde mig klar samtidigt som jag fick i sonen mat, bytte blöja och kläder på honom och allt annat som skall göras.

Försökte få Nico att skynda sig men han är inte den som har bråttom han, och så var han TVUNGEN att få med sig sin doktorsväska inuti sin vanliga väska fast den knappt får plats så fick spendera massa tid med att packa om allt för annars vägrade han följa med alls.

 

På med ytterkläder och rusar till bilen och när jag är framme vid hans bildörr får han världens utbrott. Han gråter och skriker att jag skall gå tillbaka och jag fattar noll. Så jag står där och försöker få in honom i bilen och han bara gråter och jag blir mer och mer irriterad tills jag plötsligt hör ordet "spöke" mitt i allt gråtskrik.

I min stress hade jag varit så in i norden dum att jag glömde bort att hans rutin är att han skall gå före mig runt bilen och sedan hoppa fram och skrika "Bu!" och skrämma mig.

Så det var bara att gå runt bilen och låta honom göra det och plötsligt var barnet glatt igen och resten av resan gick bra. Fick också be om ursäkt och säga att jag varit dum, och försökte förklara att det är bra om han försöker använda sina ord så jag förstår i sådana lägen.

 

Slutet gott, allting gott.