Besök och autism
Idag har vi haft en hel del besök här och Nico har varit väldigt glad. Först kom makens kompis på besök och då Nico har fattat särskilt tycke för honom så var han väldigt nöjd. Då han arbetar med barn med speciella behov så hade han också med sig böcker om autism som vi skall låna och jag (med min bristande sociala kompetens) har redan plöjt igenom en och en halv av dem under dagen.Väldigt väldigt lärorika! Lär mig både om sonen och om mig själv.
Sedan ringde en gammal vän som jag inte sett på ett tag och frågade om han och hans son kunde komma förbi och Nico blev väldigt glad att det kom ett barn som han kunde leka med. Han visade också sin mest sociala och empatiska sida då han när han hörde min vän säga att hans son inte hade ätit ännu och plötsligt försvinner in i köket och kommer tillbaka med en youghurt åt det andra barnet :)
Dock blev det ett litet missförstånd senare som gjorde Nico lite ledsen och förvirrad. Tidigare på dagen hade maken och hans kompis åkt iväg och köpt pizza som de kom tillbaka med och så åt vi tillsammans i köket.
I samband med att min vän och hans son skulle åka hem så nämnde min vän att de skulle åka och köpa pizza de med, vilket Nico (förstod jag senare) tolkade som att de då såklart också skulle ta med pizzan hem till oss och äta den där. Så han blev väldigt ledsen när han insåg att de inte skulle komma tillbaka och han hade väntat förgäves.
Appropå det här med att tolka världen så stod en så bra sak i en av böckerna om autism som jag vill citera:
Att ha autism är inte detsamma som att vara omänsklig. Men det innebär att man är annorlunda i grunden. Det innebär att det som är normalt för andra inte är normalt för mig, och det som är normalt för mig är inte normalt för andra. Jag är på sätt och vis oerhört illa utrustad för att överleva i den här världen, likt en utomjordning som strandat utan karta.
Men min personlighet är intakt. Mitt själv är oskadat. Livet har både mening ooch värde för mig och jag önskar inte att bli botad från mig själv... Inse att vi är lika främmande för varandra och att mitt sätt att vara inte endast är en skadad variant av ditt...
Visa mig respekten att möta mig på mina egna villkor. Ifrågasätt dina slutsatser. Definiera dina villkor. Arbeta med mig för att bygga broar mellan oss. (JIm Sinclair)
Något av det värsta jag vet är att få kommentarer som att: "Du/din son kan ju inte ha autism, du/han verkar ju helt normal" eller ett tröstande "Det märks inte så mycket".
För det första antyder det att de autistiska dragen är något som jag skulle önska bort. Men det är ngen sjukdom eller defekt. Man är bara annorlunda. Varken bättre eller sämre.
För det andra kan jag känna att om man verkligen inte alls märkt av att jag är annorlunda så är detta ingen tröst utan snarare ett tecken på att man inte lärt känna mig speciellt väl alls.
Önskar dock att världen var lite mer intresserad av att lära sig om hur andra fungerar istället för att vilja få in alla i samma mall och mönster.
