Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Systerskap, antifeminism och jämställdhet

Publicerad 2014-02-02 08:58:00 i Allmänt, Feminism och genus,

Jag identifierar mig som feminist och kan nog i vissa sammanhang anses lite jobbig av min omgivning då jag pratar en hel del om det, skriver om det, analyserar och kritiserar samhället och min omgivning, inte skrattar åt sexistiska skämt, analyserar sönder filmer, pratar genus på föräldramöten osv.
Dock är jag inte lika engagerad i alla frågor, för det orkar jag inte och hinner inte med eller vad man skall kalal det för. Man kan inte brinna för allt och det jag egentligen brinner för är genusfrågor då jag ser det som grunden till allt. Och precis som jag inte känner att jag egentligen passar in i någon grupp helt och hållet så kan jag nog säga det samma om den "feministiska gruppen". Inte att jag inte köper allt av ideologin, utan mer att jag inte köper allt som alla i (den stora och varierade) gruppen feminister tycker och tänker - och kanske framför allt för att jag som person är sådan att jag inte kan låta bli att uttrycka missnöja kring sådant jag inte håller med om, vilket inte alltid faller i god jord hos alla.
 
Om man tar det här med systerskap så instämmer jag i de som definierar det mer som ett ställningstagande att man håller andra kvinnor om ryggen när det kommer till kritan. Att man i en argumentation mellan en man och en kvinna stöttar kvinnan (även om det till viss del kan bero på vad argumentationen handlar om, för världen är inte svart/vit). Dock kan jag liksom inte identifiera mig i det alls om det framställs som en slags myspyskänsla inför just den kvinnliga gemenskapen. Detta kan bero på ett antal olika skäl: Att jag känt mig väldigt sviken av kvinnliga vänner och aldrig riktigt känt att någon kvinnlig vän haft min rygg i alla lägen (har däremot haft manliga vänner som ställt upp i vått och torrt), jag har aldrig haft någon syster, när jag växte upp identifierade jag mig lika mycket med min pappa som min mamma, jag har en mycket nära relation till min bror, jag har aldrig känt mig "kvinnlig" och vad gäller intressen har jag alltid känt mer samhörighet med män.
Jag är inte så blind att jag inte ser de ojämlika maktförhållandena, och ofta de underliggande sexuella förväntningarna, i mina vänskapsrelationer till män - så det är inte det jag säger. Det är bara det att jag inte känner mig så sammansvetsad och stöttad av kvinnor heller. Och jag kan tycka att vissa inom feminismen kan vara lite mästrande vad gäller detta. Att man inte är en riktig feminist om man inte känner denna gosiga känsla och umgås mycket med kvinnor. Och detta tycker jag är jävligt trist inställning då det utesluter och puttar bort många av oss som har olika diagnoser som gör det svårare för oss med socialt samspel och att känna den där nära relationen till andra.
 
Jag tycker också att begreppet antifeminist börjat användas lite väl mycket och slängs omkring som en härskarteknik för att tysta alla som tycker annorlunda. Håller man inte med är man antifeminist. Har man ett enda gott ord att säga om män så är man antifeminist. Är man inte som de i just den klicken så är man antifeminist. Det kan inte vara så att man är feminist, men på ett annat sätt? Eller att man väljer att uttrycka sig annorlunda? Jag kan förstå att man använder begreppet när det verkligen rör sig om antifeminism, som när någon hävdar att män är lika förtryckta som kvinnor eller liknande, men just nu används det om allt känns det som.
Det får mig att tröttna lite. Inte på att vara feminist, för det är liksom en del av mig som jag inte kan sluta vara och som jag inte vill sluta vara heller för den delen. Men jag kan tröttna på att skriva om det, och tröttna på att läsa om det. Och det tycker jag är trist. För jag vet ju att även de jag irriterar mig på är kloka personer vars inlägg jag håller med om ofta, och jag vet ju att förutom dem finns det ju hur många som helst som jag inte irriterar mig på, samt att jag som person irriterar mig på ungefär alla i hela världen.
 
Och nu känner jag att jag även tröttnade på detta inlägg i sig och inte riktigt orkar knyta ihop säcken eller komma fram till någon slutsats. Så då skiter jag i det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela