Den som inga byxor har..
Helt sanslös morgon idag känner jag.
Hade satt klockan extra tidigt för att verkligen inte komma försent till jobbet, men när jag gick upp och såg mörkret ute så insåg jag att jag glömt fixa lysena på min bil = kan ej köra i mörker utan måste vänta tills solen går upp.
Nico ansåg också att det var för tidigt. Vad gör du? frågade han och när jag svarade att jag skulle tvätta håret var hans kommentar: Neeee.... sova mamma.
Jo det hade jag gärna gjort.
Fick klar mig själv och sedan också Nico fast han protesterade och sa att han inte alls skulle till dagis utan till mormor och morfar. Så fort solen gått upp fick jag in oss i bilen och åkte.
När jag hukade mig för att ta av Nicos stövlar på dagis så hördes ett "ritsch" och mina byxor sprang från ena bakfickan ner till knät. Ingen liten reva utan en "halva baken hänger ut"-reva. Ingen tid att åka hem och byta utan får ha tröjan knuten runt midjan hela dagen och försöka undvika att vända ryggen åt folk... typ.
Känns som om jag lever i en dålig komedi ibland. Nico var i alla fall rolig under bilfärden då han satt och tränade sig på namn och skulle säga mormor Monica och morfar Göran, men det blev mormor Hicka och morfar Öra... för att sedan frågade bli morfar Öga?
Missade såklart tåget på grund av allt strul och fick sitta och frysa mig blå i väntan på nästa. När jag kom fram till stan ösregnade och jag hann bli genomblöt innan jag kom fram till jobbet.
Nu sitter jag och huttrar på kontoret och hoppas att denna dag snabbt skall vara överstökad.
