Blir sällan som man tänkt
Idag tänkte vi hitta på något trevligt nu när Nicos faster var här så vi åkte till Sundsby, som är ett naturområde med tillhörande säteri (eller omvänt). Vi tänkte ta en trevlig promenad och sedan en fika på cafét där.
Vi hade med Nicos trehjuling ifall han skulle bli trött i benen.
Vi gick och gick men det hela blev för mycket för Nico. Han var trött och blev ledsen då han tyckte att han frös om både händer, fötter och näsa. Dessutom gick han enbart med på att jag sköt cykeln eller bar honom, vilket jag inte orkar hur länge som helst. Så blev mycket tårar tills dess att vi äntligen kom tillbaka till bilen. Fikan fick vi skita i och istället åka och handla, hem, få i honom lunch och sedan somnade han.
Tär tydligen på krafterna att ha roligt besök när man är liten.
Ja det feta bergatrollet med sjumilakliv är då jag då. Hår som skogsmulle också. Här är i alla fall barnet fortfarande lyckligt.
Vet dock inte hur väl han mår för han har varit väldigt "pluttig" idag. Velat bäras, pussas och gosa mycket. Fast det är klart, ibland kanske det bara är mysigt att få vara liten. Önskar jag kunde vara hemma mer med honom men nu är det dagis i två dagar som gäller.
