Knyttet - kort men tjock

Om ni längtar efter politiska och insiktsfulla inlägg så kan ni bara glömma det i sommar tror jag. Detta är så kul som det kommer bli, det vill säga jag som berättar för er vad jag gör på dagarna. Och knappt det.

Var ju inte som att jag hade en enorm läsarskara innan så är ju tack och lov få som blir besvikna. Är ju dock kul om ni stannar kvar ändå. Av sympati. Tänk vad sorgligt det skulle bli annars, typ.. myror äter hennes hus och ingen läser hennes blogg. Och ingen vill veta var hon köpt sin tröja (en låt jag minns att jag tyckte om).

 

Idag var jag i alla fall inne i Uddevalla och jobbade en sväng. Eller vänta nu.. dagen inleddes med två traumatiska händelser.

Händelse ett - Nico höll min mobil i handen när han snubblade och föll på plattgången, tappade den och nu är hela skärmen bara ett spindelnät av sprickor och glasflis.

Händelse två - på väg mot jobbet får jag möte med en postbil och i en svart bil bakom denna sitter en tand. Denna tant beslutar sig för att köra om trots att hon har mötande trafik (=jag). När hon inser sitt misstag får hon panik och gasar istället för att falla tillbaka vilket innebär att jag får tvärnita och köra av vägen i en parkeringsficka för att inte bli påkörd. Hade ont i axeln av bältet hela morgonen.

Efter det åkte jag dock och jobbade..

 

På vägen hem svängde jag förbi IKEA och köpte ett Kura sängtält till Nico som ett led i försöken att få honom att sova i sin säng istället för i sitt lektält.

Jag var även och köpte presseningar.. men det är kanske inte skitspännande att veta.

 

Resten av dagen, då jag hämtat Nico, så sysslade vi mestadels med att sätta upp ett stort båttält i trädgården som jag skall måla brädor under. Både mamma, pappa och min bror var här och detta i kombination med att vi som han formulerade det "byggde hus" gjorde Nico överlycklig och han ville verkligen inte lägag sig när kvällen kom.

 

Nu ligger han dock i sängtältet och jag hoppas verkligen att han kan somna där. Även om han somnar där idag så vet man dock aldrig hur det blir imorgon.

Själv väntar jag på att han skall somna väldigt innerligt då jag ännu inte hunnit äta idag, alls, så är på väg att svälta ihjäl.

 

Kan ju avslita med att berätta att barnen på dagis hade älskat Nico snya stövlar så mycket att en del av dem grät för att de inte var deras. När jag hämtade Nico satt bland annat en pojke och grät för att de fina stövlarna skulle försvinna hem tillsammans med Nico. Så till er på västkusten så är Göksäter ett tips för där har de, enligt barnpanelen, landets snyggaste gummistövlar (om jag minns rätt nu så är de randiga i ljust blått, ljust grönt och rosa).