Ser fram och tillbaka
Sitter på jobbet och inser att jag engagerar mig lite väl mycket i eleverna när jag typ känner mig lite ledsen när någon flyttar :)
I natt drömde jag att Nico pratade med mig. Så förstår man hur enormt mycket jag längtar efter att han skall kunna prata... lite grann i alla fall. Bara någon mening eller så. Drömmer det ganska ofta. Att han plöstligt bara kan prata och att han liksom kunde det hela tiden, i smyg. Tänkte på det igen när jag läste Sofias blogg om hur K berättat för henne att hon var sjuk och hade ont i magen. Tycker det är så jobbigt att Nico inte kan berätta sådant för oss. Om han har ont någonstans, om han är rädd för något eller kanske ledsen över något.
Sedan tittade jag igenom gamla Facebook-bilder och blev nostalgisk. Tiden går så fort. Tänk att han nyss såg ut så här, och var så här liten.
Min älskade lilla underbara unge <3 Så full av kärlek, bus och vilja.
