Det där med att bestämma kön
Läste en artikel om människor som åker utomlands och betalar dyra pengar för att kunna bestämma vilket kön deras blivande barn skall ha. De måste alltså genomgå IVF-behandling för detta, med hormonsprutor, äggutplockning etc. Jag fattar det inte. Detta är alltså ingen moralisk, rätt eller fel, tanke jag har, utan jag förstår det verkligen inte. Vad det är som gör att man vill lägga ner så mycket pengar, tid och obehag för att få ett barn av ett speciellt kön. Och på något sätt ger det mig en obehaglig känsla. Som när jag läste att förlossningdepressioner är vanligare hos kvinnor som får söner och att de trodde att det var pga besvikelse.
Även vad gäller könsbestämning så handlade det, enligt artikeln (Aftonbladet är kanske inte den mest pålitliga tidningen dock) om kvinnor som önskar sig en dotter.
Jag kan förstå på ett sätt då jag också haft den där bilden i huvudet av att en familj skall vara mamma, pappa, son och dotter... hallå hjärntvätt... och man har väl drömt om små söta klänningar bla bla bla. Men om man tänker lite längre.... varför skaffar man det där barnet om just könet är så viktigt? Vill man ha en liten docka att klä i söta klänningar eller vill man ha en kopia av sig själv, någon som kan bli det man själv ville bli? För skälet att man förstår tjejer bättre när man själv är tjej köper jag inte för tjejer är näst intill obegripliga, speciellt i tonåren.
Skall jag vara ärlig så lever väl drömmen vidare om att ha en av varje utan att jag kan ge en bra förklaring till det, men skulle aldrig anstränga mig för att ett eventuellt nästa barn skulle ha ett speciellt kön. För jag älskar, avgudar, min son inte trots att han är pojke, och inte på grund av att han är pojke, utan för att han är han.... och så kommer det vara med nästa barn med. Så borde det alltid vara... tycker jag.
(Vill dock tillägga att en förlossningsdepression naturligtvs inte är något man styr över, varför den uppstår är i de flesta fall inget man har svar på och det är tragiskt och jobbigt för alla inblandade... mina tankar rör alltså de medvetna valen vad gäller att bestämma kön och inte depressioner som man inte rår över)
Även vad gäller könsbestämning så handlade det, enligt artikeln (Aftonbladet är kanske inte den mest pålitliga tidningen dock) om kvinnor som önskar sig en dotter.
Jag kan förstå på ett sätt då jag också haft den där bilden i huvudet av att en familj skall vara mamma, pappa, son och dotter... hallå hjärntvätt... och man har väl drömt om små söta klänningar bla bla bla. Men om man tänker lite längre.... varför skaffar man det där barnet om just könet är så viktigt? Vill man ha en liten docka att klä i söta klänningar eller vill man ha en kopia av sig själv, någon som kan bli det man själv ville bli? För skälet att man förstår tjejer bättre när man själv är tjej köper jag inte för tjejer är näst intill obegripliga, speciellt i tonåren.
Skall jag vara ärlig så lever väl drömmen vidare om att ha en av varje utan att jag kan ge en bra förklaring till det, men skulle aldrig anstränga mig för att ett eventuellt nästa barn skulle ha ett speciellt kön. För jag älskar, avgudar, min son inte trots att han är pojke, och inte på grund av att han är pojke, utan för att han är han.... och så kommer det vara med nästa barn med. Så borde det alltid vara... tycker jag.
(Vill dock tillägga att en förlossningsdepression naturligtvs inte är något man styr över, varför den uppstår är i de flesta fall inget man har svar på och det är tragiskt och jobbigt för alla inblandade... mina tankar rör alltså de medvetna valen vad gäller att bestämma kön och inte depressioner som man inte rår över)
