Barnomsorgsångest
Jag hatar det. Hatar det!! Tanken på att lämna bort min plutt på dagis. Att han skall vara i barngrupper på 18 barn. Usch. Finns ju inga alternativ här heller. Bara kommunala förskolor med sina jättebarngrupper (som ofta ligger i anslutning till en skola med större barn vilket jag inte heller gillar), en montessori som ligger långt bort och en flummig Waldorf som inte är något alternativ. Dagmammor i kommunal regi finns inte på Orust och jag vet inte hur man hittar privat dagmamma.
Det är till och med så jag funderat på att själv bli dagmamma bara för att kunna vara hemma med Nico. Finns ju doc två problem varav det ena är att vårt hus aldrig skulle godkännas eftersom vi inte har något utrymme att avsätta just till sådan versamhet. Andra problemet, som är det största, är ju att jag faktiskt inte vill jobba som dagmamma.
Så vad gör man?
Varför kan det inte finnas en trevlig ateistisk förskola med små barngrupper, nära till naturen och med en bra humanistiskt tänk? Eller en snäll dagmamma med få barn, bra värderingar och allt sånt.
Som jag kan se det har jag bara tre alternativ:
1. Bli rik så jag kan vara hemma (alt. Hampus blir rik)
2. Skaffa ett jobb som jag kan sköta hemifrån
3. Starta en egen förskola
Åååångest!
Det är till och med så jag funderat på att själv bli dagmamma bara för att kunna vara hemma med Nico. Finns ju doc två problem varav det ena är att vårt hus aldrig skulle godkännas eftersom vi inte har något utrymme att avsätta just till sådan versamhet. Andra problemet, som är det största, är ju att jag faktiskt inte vill jobba som dagmamma.
Så vad gör man?
Varför kan det inte finnas en trevlig ateistisk förskola med små barngrupper, nära till naturen och med en bra humanistiskt tänk? Eller en snäll dagmamma med få barn, bra värderingar och allt sånt.
Som jag kan se det har jag bara tre alternativ:
1. Bli rik så jag kan vara hemma (alt. Hampus blir rik)
2. Skaffa ett jobb som jag kan sköta hemifrån
3. Starta en egen förskola
Åååångest!
