Dag 25 av 30 - En första
Hmmm... ja då skall man komma på en första som man både minns och som man känner för att dela med sig av.
Kan meddela att efter det att första meningen skrevs så har jag suttit och stirrat tomt ut i luften i typ tio minuter, men det står still... Har liksom ingen sådär wow-historia om en första gång som jag kommer på nu.
Vi kör en fuling och säger att jag berättar om första, och antagligen enda, gången jag skapade en myt... för då kan jag berätta en helt annan slags historia. En historia om lögner och hur det kan gå.
När jag gick i lågstadiet var jag... ja, idag hade man kanske kallat det mobbad... periodvis. De andra i klassen hade klubbar jag inte fick vara med i, när de åkte pulka hade de vakter längst ner i pulkabacken som såg till att jag inte fick åka etc. Så jag gjorde vad jag kunde för att få lite vänskaplig uppmärksamhet, och kom på att jag hade en talang för att hitta på saker.
Bredvid skolan fanns en skog. I skogen fanns en brunn. Och över brunnen fanns ett sådant där skydd som ser ut som ett tak rakt på backen, för att ingen skulle trilla ner. I ena hörnet av detta tak fanns dock ett hål som man kunde kika ner genom, och en dag då jag kikade ner så sa jag till de andra barnen att jag såg en häst där nere.
Lågstadiebarn är för det första ganska lättlurade och jag var väl ganska så övertygande för plötsligt så tyckte alla att de såg den där hästen. Jag sa då att den naturligtvis måste ha råkat bli instängd när de la på taket och att vi måste kasta ner gräs till den varje dag så att den inte dog.
Sagt och gjort, varje dag kastade vi ner gräs.
Sedan växte jag upp och historien kunde ha slutat där.. men icke. Ungefär 15 år senare träffar jag en person som har ett yngre syskon som går på samma lilla lågstadieskola. Denna person berättar skrattande för mig att barnen på den skolan är så skumma för de tror att det bor en häst i brunnen och kastar ner gräs till den varje dag!!
Hahaha... 15 år senare och barnen trodde fortfarande på min påhittade häst :) Jag hade skapat en myt. En legend :)
Trist nog lades denna lilla skola ner för några år sedan så den påhittade hästen svalt ihjäl och föll i glömska. Men så kan det vara, en person lögn kan bli en annan persons sanning.
(Barnen trodde också på att det hemma hos oss fanns en bottenlös damm där en kvinna en gång trillat i och försvunnit och att hennes två hundar i ren sorg och desperation hoppat i efter henne och drunknat de med... Den historian trodde jag nästan själv på efter ett tag..haha)
Kan meddela att efter det att första meningen skrevs så har jag suttit och stirrat tomt ut i luften i typ tio minuter, men det står still... Har liksom ingen sådär wow-historia om en första gång som jag kommer på nu.
Vi kör en fuling och säger att jag berättar om första, och antagligen enda, gången jag skapade en myt... för då kan jag berätta en helt annan slags historia. En historia om lögner och hur det kan gå.
När jag gick i lågstadiet var jag... ja, idag hade man kanske kallat det mobbad... periodvis. De andra i klassen hade klubbar jag inte fick vara med i, när de åkte pulka hade de vakter längst ner i pulkabacken som såg till att jag inte fick åka etc. Så jag gjorde vad jag kunde för att få lite vänskaplig uppmärksamhet, och kom på att jag hade en talang för att hitta på saker.
Bredvid skolan fanns en skog. I skogen fanns en brunn. Och över brunnen fanns ett sådant där skydd som ser ut som ett tak rakt på backen, för att ingen skulle trilla ner. I ena hörnet av detta tak fanns dock ett hål som man kunde kika ner genom, och en dag då jag kikade ner så sa jag till de andra barnen att jag såg en häst där nere.
Lågstadiebarn är för det första ganska lättlurade och jag var väl ganska så övertygande för plötsligt så tyckte alla att de såg den där hästen. Jag sa då att den naturligtvis måste ha råkat bli instängd när de la på taket och att vi måste kasta ner gräs till den varje dag så att den inte dog.
Sagt och gjort, varje dag kastade vi ner gräs.
Sedan växte jag upp och historien kunde ha slutat där.. men icke. Ungefär 15 år senare träffar jag en person som har ett yngre syskon som går på samma lilla lågstadieskola. Denna person berättar skrattande för mig att barnen på den skolan är så skumma för de tror att det bor en häst i brunnen och kastar ner gräs till den varje dag!!
Hahaha... 15 år senare och barnen trodde fortfarande på min påhittade häst :) Jag hade skapat en myt. En legend :)
Trist nog lades denna lilla skola ner för några år sedan så den påhittade hästen svalt ihjäl och föll i glömska. Men så kan det vara, en person lögn kan bli en annan persons sanning.
(Barnen trodde också på att det hemma hos oss fanns en bottenlös damm där en kvinna en gång trillat i och försvunnit och att hennes två hundar i ren sorg och desperation hoppat i efter henne och drunknat de med... Den historian trodde jag nästan själv på efter ett tag..haha)
