Knyttet - kort men tjock

Hade bara velat ha tid att gosa och umgås med barnen nu. Varit sjuk så mycket det sista att det blivit för lite av det.

Här sitter de snällt tillsammans och spelar musik. Sekunder efter slogs de om basen, Nea slog Nico, Nico grät, Nea kramade honom och de blev vänner igen... och så började det om. Så som det är liksom. 

 

Idag fick jag hem denna bok som är skriven av bland annat Martin Schibbye. Han och hans kollegor har engagerat sig mycket i ensamkommande från Afghanistan. Vad de flyr från, vad som händer då de utvisas etc. 

De gör ett jätteviktigt arbete så skall bli spännande att läsa. 

Jag blir alltid så väldigt provocerad av den. Visst jag kan förstå att de finns de föräldrar som känner så och menar inte alls att skuldbelägga dem... men för mig fanns aldrig en sådan tanke och det känns helt främmande. Och det känns som en förolämpning mot min son - som att de menar att det finns ett bättre slags barn att få.

Innan min son föddes drömde jag om att han skulle vara snäll och smart - det är han

Att han skulle ha vänner och vara lycklig - och det är han

Allt annat är bara bakgrundsbrus. Så han tycker det sociala är svårt, så han äter lite speciellt, så han har lite humörsvängningar.... sounds like Italy to me.

Han är precis det barn jag önskade mig. Det bästa. Jag är inte sorgsen eller besviken. Tänker aldrig "Tänk om ...", för han är den jag vill att han ska vara. Han är Han. Mitt önskade, efterlängtade och älskade barn. Mitt Italien.

Mina älsklingar har för övrigt hunnit bli så här stora nu. 

Nico är en supersmart sjuåring med tillhörande humörsvängningar som kan programmera på datorer, som vill bli nästa Pewdiepie och är världens goaste storebror. 

Nea är ett litet bustroll som vill är full av glädje och bus, och vill kunna allt som storebror kan. Hon älskar Bamse och tycker att alla världens problem kan lösas med en "kjam". 

Även om jag sett alla säsonger (förutom den senaste) minst tre gånger, då jag har regelbundna faser då jag ser igenom alla igen, så får jag ju erkänna att de första säsongerna är de jag minst gillar. 

Då kändes det lite, trots kvinnlig åklagare och kvinnlig rättsläkare, som om min hjälte Olivia Benson var ensam kvinna i ett gubbträsk.

Men om man ska beakta när den började sändas var den ändå utmanande med sina starka karriärskvinnor och serien har alltid tagit ställning för kvinnors, och homosexuellas, rättigheter. 

Jag vet att vissa tycker att den ibland kan vara förutsägbar och moraliserande men jag tycker om hur de ständigt får med aktuella ämnen och har utvecklats med tiden. 

Dessutom är ju ovan nämnda Olivia Benson en, om än fiktiv, förebild som jobbat sig upp och vågar ta strid i alla lägen. Hon är dessutom en singelmamma som vägrat välja mellan karriär och barn. 

SVU är som en drog för mig. Är då besatt att har jag inga avsnitt att tillgå hittar jag på egna i mitt huvud. 

Jag kanske bör söka hjälp för detta :)

Men var säkra, denna serie kommer jag säkerligen ta upp fler gånger :)

Bilderna visar för övrigt hur serien såg ut då respektive nu.

För att beskriva mig själv lite för de som är nya, och för er som är gamla, så tänkte jag att jag skulle skriva en presentation som om jag var singel och gjorde en profil på *infoga namn på aktuell datingsida då de jag använde mig av på forntiden säkerligen inte existerar längre*....

 

Person som stadigt närmar sig en 40-årskris och som planerar att börja träna varje dag men inte kommer längre än så. Samma sak gäller projektet " bok" som befunnit sig på planeringsstadiet i ungefär tjugo år. 

Definierar mig som feminist, humanist, ateist och vänster på den politiska skalan samt som mamma. Är kvinna men ser inte det som något av viktigt. Känner mig inte som kvinna, eller som en man, men å andra sidan har jag inte riktigt fattat hur det är meningen att det skall kännas.... Om du anser att kroppsbehåring är ett problem undvika mig så jag är för lat för att ta upp kampen mot mina varulvsgener. Och om du, om du är man, kanske börjat tappa håret men åldern så skall du veta att en kvinna istället får hårväxt på nya oväntade ställen ju äldre hon blir. 

 

Viktiga politiska-/samhällsfrågor för mig är jämställdhet (så klart), lika rättigheter för HBTQ (även om jag får erkänna att jag aldrig riktigt fattat det där med Q:et på riktigt), asylpolitik (ömmar mycket för ensamkommande och tycker att man bör få asyl om man kommer från Afghanistan bland annat).

Så med andra ord kommer jag inte vara intresserad av en romantisk relation med dig om du har för vana att yttra någon av följande meningar:

"Feminismen har gått för långt"

"Jag är inte rasist.. men..."

"Har inget emot bögar så länge ingen stöter på mig höhöhö"

"Lamotte skriver ju verkligen som det är"

Du bör nog inte prata om Lamotte (eller Birro) alls med mig om du inte är stort fan av dålig stämning btw. 

 

Jag är extremt dålig på att städa, älskar mina barn mer än allt annat (trots att de har en helt annan iställning till vikten av stundvis tystnad än mig), jag älskar sci fi men har även sett alla avsnitt i alla säsonger av Law & Order SVU minst tre gånger. Dricker i princip inte alkohol men är smått beroende av nässpray. 

 

Är oromantisk, tycker att det är fritt fram att fisa så mycket man vill i sitt eget hem och har en tendens att tycka att de flesta människor är dumma i huvudet på ett eller annat sätt (tycker bäst om människor lite på håll). 

 

Känner du att detta låter som det bästa sedan man uppfann dillchips så är jag människan för dig :)

 

Ja vad skall man säga....

Det började med att det brann i vårt hus... och en månad senare brann det igen (orsakat av brand ett som skadat ett elskåp). Ingen skadades fysiskt men innebar att evakuera barn ur hus mitt i natten två gånger, psykiskt trauma, renovering/sanering av hus och massa annat... så bloggande kändes plötsligt inte riktigt på tapeten.

 

Nu är det 1,5 år sedan och jag känner mig sugen igen, så utan närmare förklaring av som skett sedan senast kommer jag bara hoppa in i att dela med mig av mina högst oviktiga (för det mesta) tankar om skilda ämnen.

Med största sannolikhet inte dagligen, men då andan faller på.

 

Medan jag nu går och väntar på att min LennyLamb bärsele skall komma på posten så jag har ännu en värld öppnat sig för mig då jag testade bärsjal och både jag och Linnéa älskar det. Den jag har nu är dock en begagnad hybridsjal och både vill och behöver en ny känner jag. Vilken dock? Utbudet är ju oädnligt och den ena är vackrare än den andra. Inser dock att jag inte bör köpa med metarial som kräver specialskötsel då jag inte är så bra på sånt där. 

 

De jag fastnat för nu är de nedan. Tyck gärna till. Vilken är finast?

 

Resan till Kolmården var riktigt lyckad, även om Nico blev så trött av bilresan att första kvällen spenderades på hotellet och Linnéa först var jätteledsen över att inte kunna sova i sin egen säng. Vi planerar redan nästa års resa dit, då med en extra dag :)

 

I övrigt får bilderna tala för sig själva :)

 

Det senaste har jag inte alls sett lika mycket på serier som tidigare. Eller jo jag ser sådär halvskitserier när jag försöker sova men det har varit lite paus vad gäller de riktigt bra serierna. 

 

Vi såg så klart senaste säsongen av Game of Thrones och senaste av Orange is the new black. Skall inte spoila utan bara konstatera att jag tycker båda var de bästa säsongen hittills av de serierna. Mycket som hände, lugnt sagt.

 

Sedan såg vi kriminalserien Marcella, som svenska Hans Rosenfeldt skrivit till Netflix. Man kunde se i stilen av serien att det var just han som skrivit den då den påminde om Bron i upplägget att massa separata personer och händelser långsamt vävs ihop till en, men den var inte i närheten av lika bra som Bron. Tyckte dock att den var klart sevärd om man tycker om den typen av serier. 

 

Men nu till den senaste serien som gör mig varm och pirrig i kroppen. Jag har något av en crush på den serien kan man säga. 

Ta ET, The Goonies och alla andra filmer och serier som du älskade som barn (lite Eerie, Indiana också) och slå ihop dem till en serie så har man den nya serien Stranger Things. Den skapar omedelbar mysig nostalgi då de inte bara återskapat miljöer och kläder i 80-talsanda utan också lyckats skapa exakt den känsla som filmer från den tiden hade. Kan inte ens sätta fingret på vad det är. Det är något med att skådespelarna ser ut som vanligt folk och att det är spännande på ett sätt som både kan uppskattas av barn (inte småbarn dock) och vuxna då det aldrig blir visuellt äckligt utan mer är en krypande känsla. 

Finns bara plus att säga om den serien förutom att det bara är åtta avsnitt. Till och med drar ut på att se de sista då jag inte vill att serien skall ta slut.

Hurrar dock över att jag läst att det ryktas om en säsong två. Hoppas den kommer snaaart. 

 

Jag har sällan tid/lust/ork att skriva numer, men har istället skaffat en slags hobby eller besatthet. Är numer tokig i ergonomiska bärdon. Bära bebis är både mysigt och smidigt.

 

Har nu fyra (ojsan) selar och en hybridsjal på väg på posten. Sedan får jag nog sälja nån innan vidare inköp.

 

Jag trodde det var det att jag slutligen fallit offer för konsekvenserna av de få timmar sömn jag får varje natt men så kom jag på att tröttheten nog mest berodde på att jag fått mens. Det är en så ovälkommen återkomst efter en graviditet. Ångrar nästan att jag inte bad dem ta bort rubbet när de ändå plockade ut bebis. 

 

Ja ja.. i alla fall... Det händer ju inga superspännande saker här, men är bra ändå :) Har introducerat sonen för Harry Potter och är skitkul att vi kan se dem  tillsammans nu och att han älskar dem med. Nackdel 1 - han vill se samma film om och om igen. Nackedel 2 - han är nu rädd att det skall komma dementorer.

 

Försöker blogga från mobilen och det brukar gå sådär bra.

 

 

 

Jag har inte tid och ork att skriva så ofta nu då livet tar upp min tid. Men här kommer lite bilder från den senaste veckan, och vi inleder ovan med sonen som på bilden är på väg på ännu en fotbollsträning. Han säger att han tycker om det och vill fortsätta men orkar sällan en hel träning. Men försöka duger :)

 

Jag fattar  inte hur andra hinner med allt... men det kanske de inte gör..? Samtidigt är det roligt. Jag tycker om när det händer saker och man inte bara sitter stilla. Skumt nog så både mår jag bra och dåligt av stress. Jag har svårt att hantera det när det går över en viss gräns men innan dess får det mig att känna mig levande.

Dock hinner jag inte alls med allt jag vill hinna med. Men förhoppningsvis kanske det lugnar ner sig snart (hahaha ja just det).

 

Om man tar denna veckan t.ex. Idag så körde jag Nico till dagis, handlade och gick sedan en snabb promenad innan maken åkte till  jobbet. Sedan tog jag hand om Linnea samtidigt som jag försökte ta tag i disk och tvätt och plocka undan det värsta stöket. Vid lunchtid kom en snickare för att kolla på saker vi vill få offert på. Strax efter det åkte jag och hämtade ut paket och sedan hämtade jag Nico. 

När vi kom hem fixade jag mat till Nico och matade Linnea. Sedan gick vi ut på en promenad tillsammans innan jag lämnade av Nico hos mamma och pappa. 

Hemma igen så tog jag det lite lugnt en kort stund innan jag lagade middag till mig och Hampus (som blev misslyckad då jag glömt köpa en del saker som behövdes). 

Äta och sedan försöka natta Linnea samtidigt som Nico skulle bada. Och nu i säng.

 

Imorgon upp vid 07. Fixa iordning mig och sonen samt packa in paket som måste postas. Köra Nico till skolan, posta paket och sedan hem och hämta Linnea. Åka till Kungälv på ritpratskurs. När det är slut måste jag snabbt handla och sedan hämta Nico i skolan. Hem och snabbröja innan min bror med familj kommer på besök. Gå promenad och sedan nattbestyr och sedvanliga utfordringar.

 

På torsdag skall Nico köras till förskolan och sedan kommer en snickare som skall ge offert. Städa som en jäkla galning innan Nico skall hämtas för 14.00 skall vi ha ett slags möte hemma (av icke-dela-med-sig-på-blogg-karaktär).

 

Fredag kommer en snickare för att ge offert och Nico är på förskolan som vanligt. På eftermiddagen får vi antagligen besök av en gammal vän, vilket skall bli superkul.

Lördag förbereda Nico inför fotbollen som mina föräldrar får ta honom till då jag skall på spa. Efter det kanske besök av en vän. 

Söndag skogsmulle bland annat. 

 

Plus att man skall hinna med städ, tvätt och umgås med barnen varje dag... Och det är liksom bara det man måste :P Det man skulle önsk atat man hann med som att måla om möbler och sånt kan man ju bara glömma :)

Varför är det när man är "ledig" från sitt jobb som man har som mest att göra? Känns som om jag har fullt upp varje dag och kalendern är full av anteckningar.

Allt från aktiviteter med sonen till möten och städning. Nu har jag också fått tummen ur att konatkta alla vi behövde kontakta för att få offerter  för det vi vill göra i trädgården och har bokat in möten för detta. Och mitt i allt detta skall man även ta hand om en bebis...som tack och lov är väldigt lätt att ta hand om 75% av tiden. 

 

I söndags tog jag med Nico och hans kompis Elin till skogsmulle, vilket var väldigt lyckat. Efter det lekte han hemma hos henne i några timmar och jag kunde ta det lite lugnt (fast hade en del städ som jag pysslade med).

 

För att inte sonen skulle känna sig helt förbisedd så fick maken ta paus i sitt arbete (han jobbar hemma typ dygnet runt med nåt jobbprojekt just nu) och passa bebis så jag kunde gå ut och leka med sonen. Blev gungande, försök till Tennis och fotbollsspelande... vilket innebar mycket kringrusande på gräsmattan så jag var halvt asmatisk av utmattning efteråt... men var kul att se honom så glad och bra för mig att få röra på mig :).

 

 

 

Har faktiskt fullt upp (nej föräldraledighet är inte som semester). Tar hand om bebis och femåringen, är på möten med bvc, förskola och allt annat, städar och donar, försöker röra på mig och försöker aktivera sonen. Förutom fotbollen idag så skall vi på skogsmulle imorgon. 

 

På måndag är min plan att jag skall gå till gymmet också (utan soren då). 

 

Linnéa är rätt lugn faktiskt och sover oftast helt ok. Hon äter vid 20 och somnar för natten strax därefter. Sedan äter hon runt 2 och runt 6 ungefär. Bara den vid 2 försvinner sedan så är det ju hanterbart.

Hon har börjat le mycket också och får man ett sådant leende så kan man klara lite för lite sömn.  

 

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle stå och frysa häcken av mig bredvid en fotbollsplan kl 9 på en lördag.... men det gjorde jag idag.  För sonen ville börja i Boll och lek, och då får man bara bita ihop.

Var orolig innan att han skulle sticka ut från mängden då han inte kan reglerna, har lite svårt att följa instruktioner och gärna vill ha mig nära.... men oron var obefogad då han verkligen inte var ensam. Det var ungar högt och lågt, de sprang hit och dit, glömde vad de skulle göra,  en del ville inte alls och en del ville hålla sin mamma i handen hela tiden. Är imponerad av tränarna som orkar. 

 

Nico var väldigt nöjd och glad och hade jätteroligt trots att han frös. Så senare på dagen fick jag ta och köpa fotbollsskor, benskydd och annat som behövdes. Dyrt :/ Men han var så stolt efteråt :)

 

Nu skall jag inte vara sådär positiv hela tiden utan får jämna ut det hela med att lista lite av de saker som är det värsta som jag vet.

 

1. Doften av persika

Och nu menar jag inte om jag luktar på en riktig persika utan den doft som "persikodoftande" tvålar och sköljmedel har. En gång dejtade jag en kille som hade persikotvål... jag sa att han fick antingen kasta den och skaffa en annan eller så kunde vi inte ses mer. En av de värsta sakerna som finns är när jag köper kläder från Tradera och när jag får hem dem luktar de av persiko-sköljmedel. Jag får hålla andan och rusa in med dem till tvättmaskinen omedelbart.

 

2. Människor som smyter sig genom att hålla för ena näsborren och blåsa ut snoret ur den andra.... speciellt de som gör det på gator och torg.

Jag typ nästan kräks när jag ser folk göra det, och jag menar det verkligen. Jag kan få kväljningar och börja hulka av att se det. Använd en bit papper och snyt dig som vanligt folk för fan!

 

3. Människor som kommer hem till mig och går in barfota...

Jag har en grej när det kommer till fötter. Jag hatar dem. Fötter är skitäckligt. Så har väldigt svårt för när människor kommer hem till mig och går barfota, speciellt om det är manliga fötter. Än värre om de får för sig att lägga upp dem på bordet. Fötter skall helst aldrig synas och aldrig röras vid när någon annan ser på. Så är det bara. 

 

4. Att FK har tak på föräldrapenningen.

Man tror så käckt att man skall få ut ca 80% av sin inkomst men så visar det sig att man tjänar för mycket och att det finns ett jäkla tak. Så jag får verkligen inte alls ut 80% av min inkomst utan kanske 60% av min vanliga inkomst... och det är en jäkla skillnad :/