Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Flaskmatning och mina råd kring detta

Publicerad 2016-04-04 20:27:25 i Allmänt,

I denna del av världen klarar sig barn som växer upp på ersättning utmärkt, men ändå är amningshysterin så stor att det knappt går att hitta information om flaskmatning överhuvudtaget. Trots att jag sagt till all personal jag talat med inom förlossningsvården att jag med största sannolikhet kommer flaskmata så har jag inte fått några råd eller instruktioner, förutom en och annan skeptisk blick och förmaning om hur bra amning är. Inte ens tillverkarna av ersättningen får lov att informera ordentligt. På sjukvårdsupplysningens sidor får man leta sig fram genom små underubriker för att hitta en sida som tar upp saken. 
Jag kan känna att när man förvägrar människor information DÅ skulle ju flaskmatning kunna bli skadligt. Om ingen vill berätta om det. 
 
Varför jag flaskmatar finns flera skäl till men jag kommer inte gå in på eftersom jag inte anser att man skall behöva förklara och försvara det valet (trots att stor del av omvärlden kräver det). Jag har mina skäl. 
 
Nico hade mycket ont i magen som liten och kanske berodde det en hel del på att vi inte fick den informationen vi behövde. Linnéa hade några dagar nu med mycket gråt innan jag hittade lite tips och info via nätet och fick prova mig fram till en bra strategi. Vill därför dela med mig om någon annan som flaskmatar behöver detta.
 
1. En sak som jag faktiskt vill betona som är något (kanske det enda) jag delar åsikt om med amningsförespråkarna är vikten av anknytning. Flaskmata i lugn och ro med ditt barn i en bra ställning i knät, ha ögonkontakt stor del av tiden, småprata gärna med barnet och om möjligt sitt hud mot hud. Matningen skall vara en stund av närhet.
 
2. Hitta rätt flaska. Med Nico hade vi MAM men jag har nu insett att den inte är optimal för små bebisar då ersättningen droppar ur flaskan alldeles för fort. Barnet sätter lätt i halsen och har en tendens att hinna få i sig för mycket innan de känner att de är mätta. Testade sedan DrBrowns antikolik-flaska som jag tyckte var bra, men fastnade slutligen för NUKs flaska då den hade bäst nappdel som ger ett mer naturligt sugande för barnet. 
Sedan är ju alla barn olika och trivs med olika typer av flaskor, men min rekommendation är NUK. 
 
3. Låt barnet äta tills det själv känner att det inte vill ha mer. Vi följde tidigare instruktionerna på paketet slaviskt. Om det stod att en tvådagars bebis skall äta 20 ml per gång så var det så vi gjorde = ledsen bebis. Nu låter vi Linnéa själv avgöra när hon är mätt och det är så mycket bättre. Hon är gladare, nöjdare och sover bättre. 
 
4. Det kan behövas pauser för rapar. Det hände att Linnéa började spotta ut maten eller gråta mitt i maten vilket vi först tolkade som att hon var mätt. Nu vet vi att vi i sådana lägen skall ta upp henne mot axeln och gunga henne försiktigt tills hon rapar och efter det kolla igen om hon vill äta mer. Ofta är det en rap som behöver komma ut innan hon kan fortsätta.
 
För att se om det bara var en rap eller om hon är mätt så "petar" vi försiktigt med flasknappen bredvid hennes mun, om hon då uppvisar sugreflex, dvs vänder sig mot nappen och gapar så vill hon äta mer. Om hon är ointresserad är hon mätt. Och så klart inte glömma att rapa efter maten också, även om barnet somnat så ta upp det försiktigt mot axeln och ofta kommer rapen bara av att kroppen hamnar i upprätt läge. 
 
Efter att vi börjat följa dessa rutiner är hela situationen mycket bättre och vi börjar få tillbaka lite nattsömn och Linnéa är inte alls ledsen lika ofta. 

Kejsarsnittet

Publicerad 2016-04-04 17:51:00 i Allmänt,

Ni som följer bloggen/känner mig vet att jag kämpat ganska hårt för att få kejsarsnitt då första förlossningen var psykologiskt väldigt traumatiskt för mig. Efter att ha fått avslag på första remissen fick jag vänta en mindre evighet på att kallas till Aurora för att få en andra bedömning (skickade också i desperation remiss till ett annat sjukhus, men hann inte kallas dit innan jag fick tid i Göteborg).
Fick träffa bm på Aurora som mest talade om risker med kejsarsnitt och fördelar med vaginal förlossning och kände mig inte alls lyssnad på. Dock skickades remiss vidare till läkare och denna läkare var jättebra. Hon lyssnade verkligen, men det kändes som om hon behövde medicinska skäl för att få det hela godkänt av sina chefer. Det kravet visade sig uppfyllas av att jag bl.a. haft hjärninflammation vilket gör att jag har svårt att hantera stress och oro.
 
Fick sedan tid för inskrivning på Mölndals sjukhus en dag och kejsarsnittet inplanerat fem dagar senare (påskledigt i mitten). Inskrivningen gav egentligen inte så mycket mer info än det jag redan visste men kändes ändå tryggt och bra då personalen var trevlig och lugnande. 
 
På dagen för kejsarsnittet åkte vi till Mölndals sjukhus med vår BB-väska. Jag var väldigt nervös men samtidigt förväntansfull. 
När vi kom dit förbereddes jag på samma avdelning som man sedan återhämtar sig efter kejsarsnittet på. Jag fick ta av mig allt och ta på mig en sådan där sjukhusrock. Sedan fick jag lägga mig i en säng och så sattes en kanyl/slang fast i vänster handled och en i höger armveck. Ingen av dem gjorde direkt ont att sätta alls. Egentligen skulle dock den högra suttit i handleden också men där var blodkärlen inte så bra så det blev en miss när den sattes, och det gjorde en hel del ont (har fortfarande blåmärke runt det). 
 
Efter det sattes kateter in. Det var jag skitnervös för att det skulle göra ont, men det sved mest när bedövningssalva sattes på och sedan gjorde det inte ett dugg ont. Var rätt gött att slippa gå på toa på ett dygn sedan :)
 
Sedan fick jag vänta ett tag innan det blev vår tur. Narkossköterska och läkare kom ner och hämtade oss. De var väldigt lugna och vänliga och det kändes tryggt. Jag blev dock lite chockad av hur många som skulle vara med i operationsrummet. Det var läkare, två narkossköterskor, sjuksköterska, barnsköterska och jag vet inte vad. Hela rummet var fullt av folk. Var imponerande att se hur de liksom jobbade som en organism, alla visste sin plats och sina sysslor och var effektiva. 
 
Jag drabbades dock av en hel del stresspåslag då jag kopplades in till massor av slangar och sladdar och apparater. Kände mig som en robot eller nåt med alla apparater kopplade till mig. Hampus såg dock att jag började freaka ur så han bad dem ge mig något lugnande, vilket de gjorde och sedan kändes allt bra igen.
Narkosläkaren kom in och tvättade ryggen med något extremt iskallt och satte sedan den första lilla bedövningssprutan och sedan sattes ryggbedövningen. Trodde det skulle göra skitont men var bara lite obehag.
 
Efter det la de upp en skitsnabbt på bordet. De testade om den del av nerverna som känner smärta och kyla var bedövade genom att dra med något kallt på magen. Va en ganska cool känsla när benen och magen liksom "försvann" samtidigt som man kunde känna beröring.
När de visste att jag var bedövad så satte de igång bakom skynket som hängde så att jag och Hampus inte kunde se själva snittet. 
Och på 2 minuter (!) var Linnéa ute. Hon fick ligga lite på mitt bröst innan barnsköterskan kollade henne medan övriga fortsatte att sy ihop mig, vilket tog ungefär 40 minuter.
 
Sedan var det klart och jag kördes ner tillsammans med Hampus och bebis till "uppvaket". Där låg man i ett rum som man delade med några andra familjer men man hade draperi runt så det kändes ändå privat. 
Det var en fantastisk känsla att liksom vara vaken och klar, och inte i total chock som efter förra förlossningen, så vi kunde njuta tillsammans av att ha vår lilla bebis hos oss. 
 
Efter några timmar då jag kunde röra mina ben och hade suttit upp, stått och gått några steg så kördes vi till BB-avdelningen.
 
* fortsättning efter lång paus *
 
På BB var all personal jättegulliga. De var omtänksamma, frågade innan de hjälpte till med saker och fick oss att känna oss precis lagom omhändertagna. 
De var lite förvånade att jag ville åka hem redan dagen efter men hjälpte oss att se till att det blev möjligt.
 
Nu efteråt har jag såklart ont i snittet, även om det blir bättre för varje dag, men det är så stor skillnad om man jämför med hur psykiskt knäckt jag var efter den vaginala förlossningen. Nu mår jag psykiskt bra, är glad, känner att jag kan njuta av att vara mamma till två underbara barn och allt är på alla sätt så mycket bättre. 

Bebis <3

Publicerad 2016-04-04 17:31:16 i Allmänt,

Ok, nu har jag inte skrivit på ett tag för har passat på att bara njuta av första tiden med bebis - så nu får ni vara beredda på att kanske överösas av blogginlägg istället.
 
Vi börjar med massa bilder och bebisprat, för jag är helt kär <3. Innan lilla Linnéa föddes oroade jag mig mycket och undrade om jag verkligen skulle kunna älska ett annat barn på samma sätt som jag älskar Nico. Vilken idioti! Så fort jag såg henne älskade jag henne precis lika mycket och nu känner jag mig så lycklig som har två så fantastiska barn <3. 
 
Kommer berätta mer om själva kejsarsnittet i ett annat inlägg, men kan berätta att Linnéa kom på tisdagen strax efter 14 och hon var 49 cm lång och vägde 3875kg. Vilket innebär att hon var lite kortare men lite tyngre än Nico när han föddes. Massor av mörkt hår hade hon på huvudet.
Hon är väldigt lik Nico som bebis även om hon har lite mer "feminina" drag, och hon är även väldigt lik mig som bebis. 
 
 
Här är en bild från BB. Hon var en väldigt lugn och snäll bebis från start. Mest grymtar hon som en liten gris när hon är hungrig. 
 
 
Nico är en extremt stolt storebror som gärna vill gulla med sin lillasyster, men det är klart att det innebär viss svartsjuka att få ett syskon och vi försöka jobba mycket med att han skall känna sig inkluderad och också få egentid med oss föräldrar. Kommer skriva mer i ett annat inlägg om det där med syskon.
 
 
Här ligger lilla sessan och sover. Hon sover mycket och hårt. Inte ens när Nico får ett av sina utbrott bredvid henne så vaknar henne. Men hon har väl vant sig vi ddem i magen kan tänkas. 
 
 
Här ser man en jämförelse. Linnéa till vänster och Nico som bebis till höger.
 
 
Ja, än så länge är det ju mest bilder på henne när hon sover då det är det hon gör mest :)
 
Vi är just nu en väldigt lycklig familj <3
 

Imorgon är det dags - kejsarsnittet

Publicerad 2016-03-28 16:24:45 i Allmänt,

Jag tror jag lyckats ganska bra med att förtränga det hela ända tills nu... Nu har nerverna tagit över.
Skumt nog är jag inte rädd för själva snittet utan det är sjukhusmiljön, nålarna, slangarna och allt annat som gör mig ångestfylld.
Så denna dag blir inte mycket gjort. Ligger med huvudvärk och ångest halvt kollapsad i sängen. Men imorgon är det över.
 
Jag ser ju såklart fram emot det också. Inte snittet, men att få träffa min bebis. Lära känna en ny liten människa. Känns dock lite overkligt. 
Snart är vi en till. <3

Snart dags

Publicerad 2016-03-26 20:41:12 i Allmänt,

Jag skriver inte så mycket nu för är helt upptagen med det sista boandet innan bebis skall komma. På tisdag är det dags för kejsarsnitt... alltså bara några dagar kvar!!
Har städat och pysslat och rensat och sorterat och jag vet inte allt, men nu börjar det bli "klart". 
 
Har samtidigt försökt roa sonen så han inte redan innan bebis ankomst skall känna sig åsidosatt och hittat på små utflykter och upptåg.
Överlag kan man säga att jag dagligen överskattar min förmåga till aktivitet och varje kväll har skitont och är helt utmattad. Min mage är liksom enorm och varje förflyttning är plågsam.. men men. Det funkar och snart är det över :)
 
Kan bjussa på lite bilder från de senaste dagarna.
 
 
Ovan ser min lilla påskhare. När han fick frågan om han ville vara påskkärring eller påskgubbe när dagis skulle klä ut sig svarade han genast att det var påskhare han ville bara. Älskar att han tänker lite utanför lådan och vågar köra sitt eget race. Tack vare hans mormor som snabbt kunde knåpa ihop en dräkt så fick han som han ville. 
Jobbigt nog tog jag fel på dagar och insåg att det var dagen för påsklunchen redan efter maken kört honom till dagis och fick själv avbryta min efterlängtade sovmorgon, hämta dräkten hos min mamma och speeda till dagis och rädda dagen. Blev bra i alla fall :)
 
 
Samma dag hämtade jag honom tidigt på dagis för påskharen skulle till frisören. Ville att han skulle se lite prydlig ut i håret inför kommande bilder tillsammans med bebis :)
 
Igår var det stor städningsdag här hemma men tog också med sonen till Barnens Lekstad. Visade sig vara en utmärkt dag att vara där på långfredagen. Lagom med folk. 
 
 
Bilden ovan är från idag då jag chillade med min vän i solen medan barnen lekte på lekplats. Inte riktigt lika bekymrad som jag ser ut utan har bara solen i ögonen :)
 
 
 
Dora Utforskaren var på besök på torget också så barnen kunde få krama lite. Var roligt tyckte sonen men han var också lite besviken då "hon varken pratade eller lärde dem någonting", som han själv uttryckte det. 
 
 
 
 

Annat som händer och sker

Publicerad 2016-03-12 21:00:31 i Allmänt,

För de som var nyfikna på min tillvaro men ville slippa läsa förra inlägget om saker som sker i de nedre regionerna (märks det att jag ogillar att benämna allt mellan midjan och låren vid dess rätta namn? En skum grej med mig) så kan jag berätta att jag just idag inte fått gjort ett endaste dugg idag. Och inte igår heller.
 
Igår hade sonen någon konstig reaktion efter sin vaccinering dagen innan och hade somnat på dagis och sagt att han mådde dåligt, så vi hämtade honom och han somnade i bilen, vaknade och kräktes och mådde sedan toppen igen. 
 
Min ork är minimal men som tur var hade jag köpt en korsordsbok för barn och det visade sig att han tyckte det var jättekul med korsord, och duktig på det, så nu kan jag locka med stillsamma aktiviteter när jag blir för trött. 
Imorgon hoppas jag få lite mer gjort. I alla fall liite. Har inga höga förhoppningar på storslagna prestationer här hemma imorgon speciellt då maken drabbats av en mansförkylning. Och skall inte håna detta då han verkligen ser risig ut med typ svarta påsar under ögonen. 
 
Första korsordet.. han har nu blivit ännu bättre på det :)
 
Har i alla fall rensat i sonens rum och tagit bort det mesta av allt smått och satsar nu istället på kreativa saker som att han har en bra plats att måla på, att han har krokar och lådor för utklädningsgrejer, masker och hattar samt har köpt lite kasperdockor och skall ta upp dockteatern från källaren. 
 
I morgon och i veckan skall kontoret storstädas och sedan skall jag pyssla med småsaker som att sortera sonens lego och rensa i alla lådor med leksaker som vi ställt undan. En del tänkte jag se om man kan skänka till något lekrum på något asylboende i närheten eller något. Är ju kul om det kan komma till användning för jag tycker inte om att slänga saker, men har inte orken att hålla på och lägga ut annonser och sälja. 

Inget för känsliga

Publicerad 2016-03-12 20:46:29 i Allmänt,

Om du tycker det är jobbigt att höra om andras intimare besvär så bör du inte läsa detta inlägg, bara som en liten varning. Det kommer vara lite "under bältet"-tema idag då det fokuserar lite på graviditetens mindre trevliga inslag. Så.. nu har ni blivit varnade.
 
Idag var jag inne på Östra för att kolla läget gällande bebis då jag tyckte att hon varit lite stillsam plus att jag var rädd att jag läckte fostervatten. Allt visade sig vara bra, Så i efterhand var det svårt att veta om man skulle känna sig lättad (vilket vi såklart gjorde!) eller om man skulle vara lite irriterad på sin egen nojja som gjorde att en hel dag försvann på en onödigt läkarbesök i en annan stad. Som tur var så tog det bara en och en halv timma totalt med undersökningar och allt. 
 
Såklart började bebis sprattla runt så fort vi kom dit, men de kollade ändå hennes hjärta vilket slog precis som det skulle. Sedan skulle de kolla det där med fostervatten... vilket var mindre kul då man skulle tvätta underlivet med en bakteriedödande svamp vilket kändes ungefär som om jag hällt en skvätt bensin mellan benen och tänkt på. Aj! 
Sedan fick man sitta med binda ett tag innan man fick träffa en barnmorska som frågade hur mina "läckage" brukar lukta, något jag inte kunde svara på då det inte ingår i min rutin att sniffa på mina egna begagnade bindor. Är det vanligt att man gör det? I vilket fall som helst så var det inte fostervatten utan kunde vara vanliga flytningar eller att bebis trycker ut lite urin då och då när hon sparkar mot blåsan. 
 
När jag kom hem fick jag sätta mig och beställa lite salvor på apotea då jag också drabbats av en annan intim problematik som är vanlig vid graviditet, vilket är det trevliga fenomenet hemorojder. Detta dök upp plötsligt och nu går jag runt lite som om jag bajsat ner mig då det inte känns helt... trevligt. 
Om naturen vill att vi människor skall föröka oss, kunde de då inte kunnat göra själva graviditeten lite mer angenäm? Istället känns det som ett komplett kroppsligt haveri. 

Det är då man vill flytta långt in i skogen....

Publicerad 2016-03-07 19:28:20 i Allmänt,

Jag tar del av nyheterna och vet inte vart jag skall ta vägen.. Det kryper i kroppen. Är det denna verklighet mina barn skall växa upp i nu? Ett samhälle så fyllt av hat, intolerans, fördomar och egoism. Ett samhälle där vi sätter en prislapp på människors/barns liv, där vi hellre baserar våra åsikter på icke-källgranskade "artiklar" på facebook än att verkligen träffa och prata med människorna det gäller, där vi väljer att sparka neråt istället för uppåt och anklagar de i nöd att stjäla från våra resurser medan vi sitter tysta och bara tar att inkompetenta politker som tvingas avgå får fallskärmar som långt överskrider vad jag kommer tjäna under en livstid. 
 
Innan kunde jag värja mig genom det naiva "men det händer inte just här". Invagga mig själv i den falska säkerheten att hemskheterna, de onda, fanns någon annanstans. Att just här var vi lite mer toleranta och klarsynta. Vilken idiot jag var.
 
Här finns boende för ungdomar som inte ens hunnit öppna innan "oroliga grannar" ser till att förhindra det hela, och när de väl öppnade ett boende för ensamkommande ungdomar i Stenungsund och bjöd in närboende på information och för att de skulle kunna möta ungdomarna så fanns det de som vägrade ta ungdomarna i hand utan vände sig bort, de som uttalat att de inte ville att dessa ungdomar "skulle släppas ut i samhället".... Och jag gråter och skriker inombords... Vad är det för människor!!!??. 
Detta är barn/ungdomar som flytt under svåra förhållanden (ja, svåra förhållanden - ta del av deras historier om hur de tagit sig hit... det var ingen jävla mysig tågluff om ni tror det) och kommit hit med hopp om trygghet, en bättre framtid, att slippa leva i rädsla för att bli misshandlade eller dödade - och de möts av detta?! Jag skäms så jävla mycket över att vara svensk i de ögonblicken. 
 
Jag har umgåtts med så många av dessa ungdomar, en av dem bor hos mig, och en klar majoritet av dem är underbara, vänliga och ambitiösa unga pojkar som trots den sorg de bär med sig över att ha behövt lämna sin familj bakom sig och den längtan de känner efter mammor, pappor och syskon hyser en förhoppning om en bättre framtid och är nyfikna på att lära sig om den nya kultur de kommit till. Tar man sig tid vill de så gärna prata, ställa frågor, lära sig mer och få känna sig som hemma här. 
Och som en perentes i det hela riktad till alla de som hävdar att de minsann "kan se" att dessa pojkar är över 18, så vill jag ställa frågan om de också tycker att det är onödigt att behöva visa leg när man köper alkhol och tobak - med tanke på att det ju är så lätt att se skillnad på en 16åring och en som är 20 i alla lägen? Och också passa på att fråga om de själva eventuellt kanske hade sett lite äldre och mognare ut i tonåren om de varit tvugna att arbeta hårt på fabrik sedan de var 7 för att hjälpa till att försörja sin familj? 
 
Och nu läste jag också att en homosexuell man överfallits och misshandlats av ungdomar vid en busshållplats i Stenungsund. De hade skrikit homofoba saker medan detta skedde så motivet var uppenbart. 
Intoleransen sprider sig till alla områden. Hela samhället liksom backar. Hatet har blivit så normaliserat att de som tidigare kunde sitta och muttra för sig själva i sina stugor nu istället kan ta plats och skrika ut sitt hat, fysiskt agera ut sitt hat, för att de vet att de samtidigt som de möter motstånd också har de som hyllar dem och hejar på. 
Känner mig rädd. Hur vänder vi detta? Hur får vi tillbaka mänskligheten? 

Dagens

Publicerad 2016-03-05 23:47:45 i Allmänt,

Idag har jag lyckats få en del städning gjort, även om maken fick ta stor del av det och jag fick ta till udda metoder som att sitta på golvet och hasa fram för att plocka upp saker :)
 
Fick även lekt en del med sonen. Spelat spel och roat honom enormt genom att kasta en ballong på honom om och om igen. Dock fått hantera upprepade gråtattacker från hans sida då han förlorar i spel mot mig eller misslyckas i datorspel. Besvikelse är inget han är bra på att hantera själv. 
 
Avslutades med lite familjemys där jag och maken slog om chipsskålen med de nya chipsen som visade sig vara en ny favorit för oss båda, Kettle honey barbeque - rekommenderas.
 
Imorgon fortsätter projekt städ i sakta mak medan sonen har en kompis som kommer för att leka. 
 
Själv drömmer jag om Ullared, men inser att det inte finns en chans att jag hinner dit innan bebis kommer... samt att det kan vara lite orealistiskt att tro att jag klarar att gå runt där en dag med tanke på energin som går åt för att ta sig mellan soffan och sängen :)

Slutspurt inledd

Publicerad 2016-03-02 19:11:21 i Allmänt,

Fått datum för kejsarsnitt... så 29/3 kommer bebis ut om allt går som det ska. :)
 
Känns som om det verkligen är slutspurten nu för har ont hela tiden. Kan inte sova pga värk i höft och mage. Höften gör det också svårt att ta sig upp från säng och soffa, förflytta sig osv - plus att det förvärras av plötsliga kraftiga hugg i mittenfogen som nästan gör att jag svimmar. Bebis själv fortsätter leva rövare i magen vilket heller inte är så bekvämt (ganska smärtsamt rentav) men såklart bättre än motsatsen.
 
Så just nu blir inget gjort och åter ligger jag stor del av dagen, vilket frustrerar mig då jag inte är klar här hemma och måste fixa färdigt. Men är svårt att greja och städa då jag måste vila en kvart efter att ha böjt mig en gång :/
 
Nej nu skall jag se om jag kan få sovit nåt i natt, men först är det sonens nattningrutin som jag måste ta tag i. 
Har i alla fall hunnit hjälpa Ali med att söka sommarjobb och spelat lite dunderfia med Nico, alltid något. 

Lista

Publicerad 2016-02-29 21:57:34 i Allmänt,

Såg en sådan där Dagens lista, på en annan blogg och den var så himla glassig att jag bara var tvungen att dela med mig av gravvo-perspektivet istället. (Plus att jag har tråkigt dårå)
 

Dagens humör: Är på rätt bra humör förutom trött, ser fram emot morgondagen

Dagens mående: Foglossningar till och från, otymplig, känns som om jag bär runt på en mindre elefant i magen som när som helst kommer explodera, kan inte andas om jag sitter om jag inte sitter bakåtlutad... annars finfint. 

Dagens borde: Städa i lite effektivare takt? 

Dagens frisyr:Halvskitigt, genomkammat och uppsatt i en tofs... Tror dock inte jag kommer undan att tvätta håret en dag till. Morgondagens val kommer alltså vara att lyckas ta sig i och ur badkaret utan livshotande skador eller stå framåtlutad över badkarskanten med allt det innebär.  

Dagens smink: Ingenting... orkade aldrig ta tag i den saken

Dagens klädsel: Enorma tanttrosor, ett par byxor som bara vill glida ner och en tröja som bara vill glida upp och en bauta mage däremellan som då och då exponeras pga detta. 

Dagens planer: Ja, nu är ju dagen slut så det återstår liksom bara att sova. I övrigt försöker jag ha ytterst blygsamma planer för dagarna då jag aldrig vet vilken ork jag kommer ha. Disk och tvätt har dock hanterats. 

Dagens materiella vill ha: Nya vårskor är jag lite sugen på...för den kommer nu va? Våren?

Dagens fundering: När släpper Ahnhem en ny bok? 

Dagens beroende: Just nu apelsinsaft

Dagens tråkigasteAtt jag inte har energi nog att göra allt jag vill 

Dagens längtan: Bäääbis

Dagens superlängtanBebis ut, bygga ut huset, fixa trädgården, bygga carport... finns mycket :)

Dagens tidningEeh... ingen aning...

Dagens låt: Passar på den med... ingen aning... 

Rullar fram - både kroppsligt och tidsmässigt

Publicerad 2016-02-29 21:26:59 i Allmänt,

Sonen var tillbaka på dagis idag så jag kunde ha en lugn morgon. Har idag läst Ahnhems andra bok, Den nionde graven.
Även denna lät inte alls så skoj om man läste på baksidan men denna gång gick jag inte på det, och precis som jag misstänkte var även denna asgrym. Läs den! 
Du kan dessutom välja att läsa dem i vilken ordning du vill, då denna bok är den andra som gavs ut men utspelar sig före första boken. Så valfritt - funkar vilket som. 
 
 
Sedan småpulade jag hemma innan jag åkte till Gökis och handlade lite. En sopborste, en ram, en väggklocka till sonens rum (som han blev skitglad för), enorma tanttrosor så magen slipper irriterande tryck, en t-shirt till sonen, ett par snajsiga neongröna gummistövlar till moi samt två glasmuggar med lock och sugrör. 
Mötte också upp mamma, min moster och min mormor för en fika innan det var dags att hämta sonen.
 
Sedan lite småstädande igen, lite umgås med sonen, badande av sonen och under gallskrikandes protester även insmörjning av hela sonen med feeeet kräm för att förhoppningsvis någon gång detta år få bukt med hans torra eksem. 
 
Nu skall jag ta mig lite sen kvällsmat eftersom sonen snarkar gött innan jag skall sova. Blir en ganska tidig morgon då vi skall till Östra och träffa läkaren och få kejsarsnittsdatumet :o   Imorgon får jag alltså veta exakt vilken dag min bebis kommer! 

Söndags-slapp

Publicerad 2016-02-28 12:00:42 i Allmänt,

Idag går jag runt och känner mig cool i min nya byxdress. Ingen sådan där oncie i mjukistyg utan en byxdress i glansigt tyg och lite nitar på. Eftersom det är menat att den skall ha lite överhäng vid magen i vanliga fall så fanns det tillräckligt med utrymme för att få in magen även nu så jag kan glida runt som en gravid catwoman. 
 
Och det är ju tur att detta faktum ger mig lite energi i väntan på att maken och sonen skall bege sig av på utflykt så jag får vara själv ett tag. De två emellan så får jag inte en sekund lugn och ro. Sonen som pratar konstant och får mindre utbrott för konstiga saker (senast för att han inte vill vara min son utan min storebror för annars är det orättvist) och maken som frågar efter kaffe, om jag kan göra mackor, var hans deo är osv. 
 
Men snart går de ut genom dörren för att åka till Universum och jag skall njuta av tystnaden. Hade stora planer på städning men tror att jag skall utnyttja stor del av tiden till att bara vila vid närmare eftertanke.
 
 
Har en zombiefilm jag vill se, nya böcker och skall tillaga lite falafel med hummus och sockerärtor att äta till. Slumra till, vakna, småplocka hemma och sova ett slag till. Låter utmärkt. Hoppas de har ett långt besök på universeum. 
 
 

Dagens plus och minus

Publicerad 2016-02-27 20:06:00 i Allmänt,

Dagens plus och minus innebär nödvändigtvis inte att det rör just dagen som är idag, utan bara att jag tänker på det just idag. 
 
Plus
 
* Jag har kommit ganska långt med min jätteröjning av huset trots min otymplighet. Idag var jag supermegatrött då sonen ville sova i vår säng i natt vilket innebär minimalt med sömn för oss andra, men fick ändå röjt i köket och sorterat i stora köksskåpet. 
 
* Insikten att kalsonger är sååå mycket mer bekvämt än trosor. Det känns som om trosor görs för att man skall se snygg ut i dem medan kalsonger görs för att sitta skönt (eller så hittar jag bara aldrig bra trosor). Efter att ha snott makens ett tag köpte jag idag mina egna härligt bekvämta kalsonger. 
 
* Att kunna se fram emot att ha lite lugn egentid imorgon då maken tar med sonen till Universeum så jag kan njuta av tystaden och bara vara ett slag. 
 
* Mina inköp på bokrean. Nu skall jag bara ha tiden och orken att läsa. Tyvärr har jag en tendens att bli sömnig så fort jag sitter still någon minut. 
 
* Mina stora kartong grejer från Jollyroom som kom idag. Hade själv helt glömt vad jag beställde på rean så var en överraskning i form av vackra burkar och förvaringslådor, väggkrokar, bebisskallra och poster till barnrummet. 
 
Minus
 
* Sonen kan inte hantera att vara hemma sjuk en vecka från dagis och det är konflikter från morgon till kväll :/ 
 
* Paniken när sonen försvann i affären. Hann tänka mycket katastroftankar innan han kom promenerandes helt oberörd. 
 
 
 
Ja det är i alla fall mycket mer plus än minus vilket är skönt :) 

Dagens boktips!

Publicerad 2016-02-27 10:45:36 i Allmänt,

Ibland händer det att man ser en bok i affären i evigheter, man lyfter den ibland och läser på baksidan men tänker att "äh det verkar inte så intressant" och lägger tillbaka den. Sedan en dag så köper man den trots allt, läser den och tänker "Varför har jag inte köpt denna tidigare!?". 
 
Just det hände mig igår då jag köpte och läste Stefan Ahnhems Offer utan ansikte.
 
Om du tycker om deckare så LÄS DEN! 
 
På vissa sätt är den dock inte så speciell. Huvudkaraktären är en medelålders vit man med familjeproblem. Sedan finns det en del birollskaraktärer som är blandat män och kvinnor, som presenteras men inte pånågot djupare plan (vilket jag inte heller känns behövs). Dock är det ingen mångfald gällande etnicitet, sexualitet eller något annat utan alla är i prinicp heterosexuella vita människor genomgående i boken. 
 
Dock anser jag att själva intrigen är fenomenalt uppbyggd. Kan inte avslöja nästan någonting utan att förstöra spänningsmomentet i boken, men författaren bygger sakta upp en spänning steg för steg där ledtrådar avslöjas efter hand och drar in en i handlingen och gör att man inte kan lägga ifrån sig boken utan bara måste veta vad som kommer hända sedan. 
Kanske kan man inte kalla handlingen helt nytänkande men den är ändå ganska originell och man kan absolut inte lätt lista ut saker och ting.
 
Om jag skulle kritisera så är det egentligen två saker som jag kunde haka upp mig på och det är att jag utan att förklara varför eller peka på vad det är som stör mig så får man en klar känsla av att sexscenerna och våldtäktsscenerna är skrivna av just en man. Även när det skall vara meningen att ses ur kvinnans perspektiv så är det på något sätt skrivet ur en mans synvinkel, med mer fokus på våld och penetrering än på det känslomässiga i händelsen. Fast det är kanske bara jag som känner så när jag läser det?
 
Den andra saken är att jag tycker att epilogen känns lite hastigt ihopskriven och avslutad, men det är egentligen inget som stör boken i sig så sett.
 
Överlag är boken välskriven och enligt mig behöver man inte gå djupare i karaktärerna utan jag kan uppskatta att boken fokuserar mer på den handling som driver intrigen framåt hela tiden. Man får precis den mängd beskrivningar och bakgrundsinformation som man behöver och den spretar inte utan håller samma spår. 
Jag kommer absolut genast vilja läsa fler böcker av författaren och rekommenderar deckarälskare att gotta ner sig i denna boken. 
 
 
 
 

Sjukt barn och städning

Publicerad 2016-02-25 11:52:29 i Allmänt,

Nico har fått någon form av influensa och har varit sjuk sedan i söndags, och är fortfarande inte helt bra. Detta innebär att jag trots att jag sover mycket begränsat på nätterna ändå inte kan sova på dagen = akut sömnbrist. Anledningen till att jag inte sover på natten är alltså att magen nu är så stor och tung att det inte finns en ensa sovställning som inte gör ont. Tillslut gjorde jag ett berg av kuddar i natt och satt upp och sov. 
 
Nico är hyfsat pigg trots att han är sjuk, men mer känslig och ledsen än vanligt. Han har virusutslag i hela ansiktet och feber till och från samt extrem hosta. Just nu är han dock nöjd då hans mormor köpte böcker till honom på bokrean, bland annat en stor kartbok för barn som han sitter och studerar hela tiden.
 
Trots jobbig foglossning och trötthet har jag försökt ta lite varje dag i huset. I förrgår städade jag sovrummet, igår hjälpte mamma mig med Nicos rum och hans garderob och idag skall fokus ligga på badrummet och den enorma högen ren tvätt som måste vikas och läggas in. 
 
Så det är vad jag sysslar med nu för tiden. Sover, städar, vilar, städar.... osv. 
Om mina planer går som beräknat skall jag vara klar med storröjningen i huset (som tar tid eftersom jag rensar lådor och skåp och allt annat sådant) om ungefär en vecka, och då skall jag packa bb-väska och ställa iordning det sista inför bebis ankomst.... Sedan sova hela dagarna.. kanske ? :) 

En dag på IKEA... bland annat

Publicerad 2016-02-19 19:54:07 i Allmänt,

Idag frångick jag min vana att sova hela förmiddagen och åkte tillsammans med mamma till IKEA. Hade med mig fem stycken lampor att lämna in... för såklart hade vi hela fem stycken av de plafonder som IKEA återkallade då glaset kunde falla ner i huvudet på en lite när som.
 
Fick köpt tre nya klotplafonder till badrummet samt en vanlig enklare plafond till skafferiet på IKEA, och till köket köpte jag istället en roligare kristallplafond på Bauhaus. 
Sedan blev det två mattor till sonens rum då golvet är så kallt där att jag ville täcka nästan hela golvet, lådor och kartonger för att sortera gamla barnkläder som antingen skall sparas eller skänkas bort, ett hyllplan jag skall sätta upp med konsoller i köket, överkast till Nicos våningssäng och ett gäng ramar.
 
Sedan åkte vi till Stadium också där jag fick köpt en väska som kan fungera att packa saker i att ha med till BB, och till bokhandeln där jag köpte tre nya böcker till sonen som nu kämpar med att läsa böcker själv. Han har nu hunnit fylla i två böcker på sitt kort från Akademibokhandeln för att kunna få sitt läsborgarmärke - han (och vi) är såå stolta!!
 
Efteråt blev det en snabbsväng till Rotan där jag köpte lite småsaker och fredagsmys, och sedan hem. ÄR HELT SLUT! Släpade mig fram i slutet med foglossning och en höft som gett upp, och nu vill jag bara sova. 
Nöjd med dagen i alla fall så imorgon skall jag börja pyssla och dona hemma igen. 

Serier

Publicerad 2016-02-18 14:28:52 i Allmänt,

Countdown

Beviljat snitt

Publicerad 2016-02-18 13:31:07 i Allmänt,

För några dagar sedan beviljades jag äntligen snitt efter att ha haft möte med läkare på specialistmödravården!
Vilken otrolig lättnad! Och anledningen till att jag inte skrev om det med en gång var att det tog ett bra tag för det att verkligen sjunka in, då det till en början kändes närmast overkligt efter all oro jag känt så länge. 
 
Efter att ha känt mig ganska ignorerad och inte lyssnad på under lång tid så får jag säga att jag verkligen tyckte om den läkaren jag träffade. Hon fick mig att känna mig förstådd och trygg.
 
Jag hade dock lite föör höga förväntningar på hur jag skullemå eftersåt och tänkte att nu kommer jag bli pigg och energisk och kunna städa och greja och pyssla hemma, men det visade sig ju att den enorma magen fortfarande ställer till det en del i planeringen :) Kan ju fortfarande knappt röra mig och sover stor del av dagen eftersom kissandet gör att nattsömnen blir lite fragmentarisk. 
Skillnaden är att när jag sover så sover jag gott utan mardrömmar och när jag är vaken så är jag pigg och glad och får saker gjort (även om det inte är i optimal hastighet). 
 
Nu är jag ju visserligen lite rädd inför snitt också. En operation är en operation och ett sjukhus är ett sjukhus, men skall ha möte med ovan nämnda läkare som skall gå igenom allt med mig om två veckor vilket känns väldigt bra. Nu känner jag mig mycket mer redo och kan för första gången på flera månader verkligen glädjas över den lilla tokiga sparkande ungen som ligger där i min mage och ser fram emot att hon skall komma ut till oss. 
 
Tack alla som stöttat mig genom processen, både irl, på fb och här på bloggen. Alla som orkat lyssna på mitt tjat och min oro, som tagit del av hopp och förtvivlan och som gett råd och peppning <3

 

 

På min önskelista

Publicerad 2016-02-12 22:58:17 i Allmänt,

Nu gäller det att spara pengar så jag har råd att köpa de sommarskor som jag har på min önskelista.
 
Dessa supersöta ballerinor i skinn... och..
 
.. dessa skinn-sneakers... Måste ha! Måste!

Om

Min profilbild

Knyttet

Knyttet är en feministisk socionom som tycker om vänster politiskt med sover på höger sida av sängen (beroende på vart man befinner sig i förhållande till sängen). Hon älskar science fiction och att prata om genus samt män i klänning. Hon är dock gift med en man utan klänning och tillsammans har de en son och bor i ett hus på landet. Hon har även en förkärlek för presentationer skrivna i tredje person, därav denna.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela