Färjan
Dags att ge omdöme på bok nr 2: Färjan av Mats Strandberg.
Mats Strandberg har tidigare skrivit ungdomsboksserien Cirkeln, varav jag enbart läst första boken och tyckte att den var ok, men lite barnslig... vilket inte är så konstigt då det är en ungdomsbok. Färjan tycker jag har en helt annan klass/tyngd/mognad, eller vad man nu skall kalla det. Den påminner i stil om Ajvide Lindqvists böcker. Är kanske inte en helt originell jämförelse att göra så båda skriver svensk skräck som påminner om Stephen Kings böcker.
Vad jag menar med det är att det egentligen är "vardagsskildringar" med fokus på olika individers liv och personligheter där man liksom smyger in ett övernaturligt eller på annat sätt ovanligt element som dessa personer sedan måste hantera.
Färjan är alltså en berättelse om en Finlandsfärja och personerna som åker med på denna när något ombord börjar gå väldigt väldigt fel och det hela utvecklas till en kamp för överlevnad.
Boken är välskriven och karaktärerna känns levande och realistiska och boken hade varit läsvärd även utan själva skräckelementet då skildringen av "färjekulturen" är underhållande i sig (och lite obehaglig när jag tänker på att maken jobbat på en sådan...:P).
Handlingen byggs upp i ett lagom tempo. Man hinner inte bli uttråkad men förspelet till själva skräckdelen ges tillräckligt med utrymme för att man skall hinna lära känna karaktärerna och börja bry sig om vad som händer med dem.
Författaren har lyckats ta en ganska oorginell grundstory och göra något nytt och originellt av den, och gör det bra. Jag vill verkligen se denna som en påkostad film! Framför allt då författaren inte är rädd för att låta historien ha sin gång och låta oväntade karaktärer dö.
Om man skall titta lite ur ett genusperspektiv så har boken både kvinnliga och manliga huvudkaraktärer och (alla) kvinnorna är inte hjälplösa dock känns det som om huvudfokus ligger på vita män som också är de som är mest handlingskraftiga och "hjältemodiga". Men det finns gott om fega kräk till män i boken också, så det kanske jämnar ut sig.
Även om etniciteterna inte är väldigt blandade så är det kanske inte superkonstigt då vi är på en finlandsfärja (men vad vet jag om vilka som åker en sådan å andra sidan... kanske är ett myller av etniciteter) men det känns som om författaren försökt att se till att det förekommer människor med annan härkomst.
Två av huvudkaraktärerna är också ett manligt homosexuellt par som jag tycker skildras på ett ömsint sätt där författaren inte gör en stor grej av deras sexuella läggning samtidigt som han lyfter fram en del av de saker som man kan behöva brottas med som homosexuell i en miljö som den boken utspelar sig i.
Jag tycker om välskriven skräck och tycker framför allt att det är roligt att det börjar komma alltmer välskriven sådan på svenska, och rekommenderar verkligen denna bok. Sträckläste den och hade svårt att ta pauser då man dras med i handlingen.
