Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Austismspektrum på film/tv samt i böcker

Publicerad 2015-10-02 19:22:12 i Allmänt,

Det har blivit allt vanligare med karaktärer på film, tv och i böcker som befinner sig inom autismspektrumet (inkluderar här autism, atypisk autism och aspergers-liknande tillstånd). I Millenium-serien har vi Lisbeth som kan tänkas falla inom detta spektrum, vi har Saga i Bron och dottern till den manliga polisen i Jordskott för att nämna några (tydligen finns det någon sådan karaktär även i Modus men denna har jag ännu inte sett och kan ej uttala mig om).
 
Det som jag tycker skiljer de karaktärer som dyker upp nu jämfört med de man sett på film tidigare tycker jag är att man alltmer går mot att försöka normalisera dessa människor. De ges riktiga personligheter och man försöker skapa förståelse och till viss del sympati för deras mer "udda" egenskaper. Man visar upp deras svagheter och hur detta påverkar deras liv men också deras styrkor och vilken tillgång de kan vara i olika sammanhang. (Tyvärr är det ju oftast, antagligen eftersom det är lättare att få till en story kring, högpresterande autism man får se dock).
 
Tidigare användes autism oftare (tyvärr även i den senaste "Millenium"-boken) som en slags exotisk krydda där den autistiska porträtterades stereotypt och ofta som ett vittne utan möjlighet att kommunicera det denne sett. Dessa typer av karaktärer gav ofta den felaktiga bilden att diagnosen inte är en integrerad bild av personligheten utan mer ett skal som "den riktiga" människan gömmer sig inuti, och att man genom att forcera detta skal kan få deb stumme att prata osv. Utan att på något sätt hävda att även autistiska med språkliga handikapp helt saknar förmågan att kommunicera (den som känner en autistisk "utan språk" vet att de flesta har sina egna sätt att kommunicera på) så anser jag att denna stereotypa bild dels skapar fördomar och missuppfattningar samt ibland också ger ett slags hopp till anhöriga att "det finns någon annan, som kan tala, därinne".
 
Givetvis är det väldigt svårt, omöjligt, att säga att en viss karaktär ger "en rättvis bild av någon inom autism spektrumet" så autism är en oerhört bred diagnos som rymmer oändligt antal personlighetstyper, svårigheter och förmågor. En person med autism kanske känner igen sig helt i Saga medan någon annan inte skulle känna igen sig alls.
Jag tycker dock att det är väldigt bra att denna typ av personligheter får mer utrymme i populärlulturen och att detta förhoppningsvis kan sudda ut många fördomar, att personer med dessa diagnoser kan få se individer de kan identifiera sig med och att denna typ av diagnoser blir mer accepterade och inget man skall känna att man måste dölja. Man kan ju hoppas att denna "trend" breddas och att andra typer av diagnoser/funktionshinder/personlighetstyper kan få mer utrymme samt att allmänheten förhoppningsvis kan inse vilken enorm tillgång dessa människor kan vara (är). 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela