Mina förväntningar på 2015
Nytt år... japp.
Jag är ju lite av en morbid människa med extrem rädsla för döden, så när alla andra hurrar för det nya året och dess möjligheter så ser jag nyår som en påminnelse om att döden sakta kommer närmare. En slags ångestframkallande nedräkning.
Inte heller gör jag nyårslöften då jag tycker att jag kan förändra saker i mitt liv när som och de flesta tycks inte följa sina nyårslöften oavsett så... Fan vad negativ jag framstår idag.
Meeen jag har ju dock lite förväntningar på det nya året, saker jag vill ta tag i, saker jag hoppas skall hända... and so on...
Följande dyker spontant upp i mitt huvud just nu:
* Jag hoppas fortsätta att planera inköp bättre och få lite ordning på ekonomin. Inte så att vi har ont om pengar egentligen men vi kan vara extremt slösaktiga och förköper oss till och från.
* Vill fortsätta äta nyttigare och bli lite hälsosammare, men inte gå till överdrift eller så. Chips är livet...
* Jag vill åter ta tag i mitt skrivande som liksom föll platt i och med intågandet av stress och ångest.
* Hoppas kunna ha fler vuxenkvällar med maken så att inte allt bara är vardagsleda hela tiden
* Jag vill också spendera mer kvalitetstid med sonen
* Jag skulle vilja studera lite igen.... nåt kul
* Vill få ordning på min ångest och tuffa till mig lite... det sitter liksom ihop.. Behöver bli mer hårdhudad och bestämd samt sluta ha behovet av att vara så jäkla duktig hela tiden
* Hoppas kunna utveckla ett samarbete som kombineras med att hjälpa folk.. men vill inte gå in på det mer.. så va fan tog jag upp det alls för?
* Jag vill köpa och läsa fler comics... hade velat skapa dem också om jag hade kunnat rita... men jag suger på det.
* Jag skall sluta engagera mig i massa diskussioner på nätet som bara slutar med att jag tar åt mig och blir ledsen
* Jag borde också sluta läsa bloggar som bara gör mig frustrerad och arg.
En liten del av vad jag vill....och få klart huset....och måla om en del möbler... men typ det... och säkert nåt mer.
Jag vet att många, som känner mig, tycker att så stressad som jag är så borde jag kanske varva ner och ta det lugnt istället. Vem fan vill börja plugga vid sidan av jobbet när tiden inte räcker till som det är liksom? Men jag är sådan. Samtidigt som jag har svårt för stress så har jag svårt för känslan att livet bara passerar förbi. jag vill utnyttja tiden... det finns så mycket jag vill göra... och jag vill hela tiden känna att jag utvecklas och rör mig på ett psykologiskt plan.
