Nico skall få kusin
Nico skall få en kusin och jag skall bli moster (EDIT: Jag skall bli faster och inget annat..hehe)... och jag känner mig alltmer exalterad över detta. Blir bebissjuk och kan känna avund när jag ser hur de boar och planerar. Det är något väldigt speciellt med det där att förbereda för sitt första barn när man är "ovetande" om vad som komma skall.
Och nu menar jag inte sådär nedlåtande "de vet inte vad som väntar"... utan mer att det är en så härlig känsla när man står inför något så stort och helt nytt som man inte upplevt tidigare. Ett litet liv som växer och som kommer förändra allt. Samtidigt som ett barn är det största av allt så är det ändå så mycket mer. Det är skapandet av något gemensamt. Det är framtidsdrömmar.
Jag minns det så himla tydligt. När man läste allt som fanns att läsa och köpte in allt man tänkte att man skulle behöva. Gjorde fint. Var redo. Väntade. <3
Inte utan att man blir lite sugen på ett syskon till Nico.
Nu skall jag bara komma på hur man smidigt fixar ett barn till när man delar säng med sitt barn och är så trött att man lägger sig vid 19 varje kväll....
