När hatet blir som tydligast
Jag har nu i flera dagar följt händelseutvecklingen efter det att Lady Dahmer avslöjade att två av grundarna till Maskulint Initiativ dömts för sex med barn. Hur hatet sköljt över henne. Hur det hemska inte alls är att dessa män begått hemska brott, att dessa män med denna bakgrund vill sprida sina sneda värderingar och får massa följare, inte att dessa män och deras anhängare skriver vidriga saker inklusive allvarliga hot till LD... nej... det hemska visar sig vara att Lady Dahmer synliggör detta.
Och plötsligt blir det så extremt tydligt att hon hade helt rätt när hon skrev en krönika om att människor provoceras väldigt mycket mer av feminister än av det hot och det våld kvinnor i dagens samhälle får utstå. För det hemska är tydligen inte att vi utsätts för saker utan när vi har mage att berätta om det.
Nej de stackars stackars männen skall tydligen skyddas... eller vad? Alltså jag önskar jag kunde skriva något klokt om detta. En smart analys som förklarade varför så många män beter sig som jävla rövhattar, men jag är helt nollad i frågan får jag erkänna. Jag står helt frågande inför detta fenomen för jag var faktiskt så naiv att jag inte alls förstod att det fanns så många av dem och att de kände så starkt hat.
Och jag beundrar henne så jävla mycket, Lady Dahmer, som tar striden. Och hoppas att det en dag skall komma den dagen då majoriteten av män börjar reagera på prat om kvinnohat och kvinnoförtryck på samma sätt som jag gör när man talar om vitas förtryck av svarta eller heterosexuellas förtryck av homosexuella... genom att tänka "ja detta är fan förjävligt, och jag gör mig säkerligen skyldig till det också, nu är det bäst att jag utbildar mig, tänker mig för, jobbar mot detta och slutar vara en del av förtrycket"... typ... istället för att bara fokusera på min egen skuld och skam och vråla "men inte JAAG... JAG är snäll!!!".
Men för klokare och mer välformulerade ord så läs följande...
