Bara när de får döttrar?
Jag läste detta blogginlägg där en man inser det sexistiska i Alfons Åberg när han är på bio med sin lilla dotter. Jag tyckte att blogginlägget var bra, och jag har reagerat starkt på exakt samma episod i Alfons och valde bort att köpa just den filmen som detta avsnitt är med på. Och jag tycker att det är väldigt bra att vissa män kan få detta uppvaknande (och hemskt att det finns de som inte alls får det) och kan försöka förändra sina döttrars tillvaro och uppväxt.
MEN det finns en stor del av mig som blir arg, frustrerad och naivt nog förvånad att det för så många män ändå tycks krävas döttrar för att de skall komma till denna insikt. Vad är det som gör att de plötsligt kan se all den sexism som deras döttrar utsetts för men att de helt kunna blunda i alla år för den sexism deras mödrar, systrar, flickvänner och kvinnliga bekanta får utstå dagligen?
