Lite för fet för att bli tagen på allvar?
Jag har jätteont i min ena höft. Verkligen jätteont. Sådär ont man kunde ha när man gravid och man bara får den där känslan av att man verkligen håller på att gå sönder. Men jag är inte gravid.
Jag har haft ont i lederna till och från hela mitt liv och detta med höften har nu dykt upp igen och gradvis förvärrats dag för dag. Nu är det så jag knappt vill gå alls för att det smärtar så.
Varför går jag då inte till läkaren? Hmm... för att jag väger för mycket. Och har man problem med lederna och väger för mycket så vet man att man kommer få stå där och granskas och skämmas medan en läkare, mer eller mindre finkänsligt, påpekar att man kanske borde banta. Det spelar liksom ingen roll om man påpekar att man hade samma problem när man anorektiskt smal. I deras värld kan det inte finnas någon annan anledning till smärtan...
och om man skall basera sin tro om den allmäna åsikten i samhället på de fettfobiska kommentarer man tar del av överallt så finns det ju även en viss risk att läkaren instämmer i kören och i all afall i sitt huvud tänker: "Skyll dig själv fetto".
Så nu får jag la gå och ha ont tills jag tappar ett ben eller något. Bentappande kan ju inte vara vanligt ens hos överviktiga så då kanske man blir tagen på allvar.
