Sherlock och Sapiosexualitet
Råkade på detta klipp på YouTube som jag tyckte var lite intressant då jag faktiskt inte tidigare tänkt på hur open-minded och intressant serien Sherlock är ur ett sexuellt perspektiv - och då ÄLSKAR jag ändå den serien.
Som de tar upp i klippet så finns det ju en hel del spännande karaktärer där man valt att vara väldigt otydlig eller tvetydig beträffande deras sexualitet och öppbar upp för fria tolkningar. De låter även gränserna mellan olika sexualiteter vara lite flytande vilket jag tycker är ett spännande och uppskattat grepp.
För att ta upp en del av de karaktärer som de talar om i klippet så kan man ju börja med Sherlock själv som framstår som närmast asexuell i handling. Om han är heterosexuell eller homosexuell tydliggörs aldrig riktigt. Även om han uppenbarligen blev mycket fäst vid Irene Adler så är det inte uppenbart att detta är på ett sexuellt plan, och han har ju också sin "bromance" med Watson. Redan i början av serien har de ju också scenen då Sherlock nästan blir irriterad på Watson när denne säger att det är ok att vara homosexuell, då Sherlock menar att det är så självklart att det är ok att det inte behövs påpekas.
Jag tror att det rent tittarmässigt också är ett smart drag att vara så vag beträffande hans sexualitet då både heterosexuella kvinnor och homosexuella män kan fantasiera fritt om hur det ligger till :)
Irene Adler som är en av de största kvinnliga karaktärerna i serien, även om egentligen bara medverkar på riktigt i ett avsnitt, är en kvinna som arbetar som dominatrix, som hävdar att hon är homosexuell men ändå tycks bli förälskad i Sherlock. I klippet ovan hyllas hon som en stark kvinna, men jag måste erkänna att jag känner mig lite kluven beträffande hennes karaktär. Jag vet att min initiala känsla när hennes karaktär dök upp var att det kändes trist att när en kvinna äntligen fick ta stor plats i serien så var det en kvinna som får sin makt genom sexualitet och nakenhet - även om det kanske kan sägas vägas upp lite av att hon också framställs som mycket intelligent. Det kan ju också ses som positivt att BDSM får ta plats på ett sätt som varken framställs som komiskt eller underligt på något sätt. Jag kände också att det var lite av en heterosexuell mans våta dröm att en homosexuell kvinna kan förföras av en man om det bara är "rätt man" så att säga. Och även om hon säger att hon är homosexuell så får man i handling aldrig se det, utan det man istället för se är hur hon flirtar med och försöker förföra Sherlock - och jag kan tycka det är lite synd att man inte vill ge kvinnlig homosexuelitet mer plats än att det bara får nämnas med ord.
Sedan har vi ju då Moriaty, Sherlocks ärkefiende, som har ett befriande icke-normativt kroppsspråk som skulle kunna tolkas både som hetero eller homo. Och även om det uppges att han dejtat kvinnor och kanske därför skulle kunna definieras som hetero om man önskar att sätta etikett så är det uppfriskande att i så fall se en heterosexuell man våga gå utanför den vanliga manlighetsstereotypen.
I samband med diskussionen kring Sherlocks och Irene Adlers relation så kom det även upp ett begrepp jag faktiskt inte hört innan - sapiosexuell. Detta är tydligen människor som attraheras sexuellt av intelligens (oavsett kön förstod jag det som). Detta fann jag vädligt spännande och blev kanske extra till mig avd et då jag själv kände att jag kunde identifiera mig så mycket med det. Jag är själv sådan som absolut attraheras av intelligens mer än något annat. Ser jag en film eller serie så spelar kön eller utseende sällan någon roll utan det är den/de mest intelligenta som jag finner intressant. Intelligens är sexigt!
Jag har ju tidigare skrivit lite om att jag tyckt att det är lite synd att det inte finns mycket kvinnor i Sherlock men jag tycker att det går framåt även på den fronten. Skall dock säga att jag kan acceptera att seriens fokus är på Sherlock och Watson då detta var fallet i de ursprungliga böckerna. Nu tycker jag dock att seriens kvinnliga karaktärer växer sig starkare för varje avsnitt. Det har tillkommit ännu en kvinna och de som redan fanns med börjar få ta mer plats. De framställs inte heller som svaga eller handlingsförlamade, och jag tycker inte heller att de är fast i stereotyper. Sedan går ju serien lite ut på att Sherlock saves the day, och så måste det ju få vara lite tycker jag.
