Mut-mamman
Innan jag fick barn hade jag inte en aning om hur mycket jag skulle använda mig av mutor och hot för att över huvudtaget få vardagen att fungera.
Nico är världens mysunge men han vill inte alltid vad jag vill, och ibland har jag inte riktigt tid för att ha en flera timmar lång debatt om saken.
Bland annat så hade ju något skett på dagis i förra veckan som gjorde att han inte vill dit. Någon form av konflikt med hans "bästis" som lämnat honom med känslan av att hon inte längre ville vara hans vän. Så han vägrade gå hemifrån i morse..... tills jag sa att han kunde få lite choklad om han kom med.
Väl på dagis så var ordinarie personalen tillbaka igen efter sjukfrånvaro, tack och lov, och vi kunde ha samtal om det hela och de skulle kolla läget och så. Dock började han med en gång leka med sin kompis och kom lyckligt och berättade att "Nicholas och Elin vänner nu", så det kändes bra i hjärtat att det ordnat sig igen.
Kan allt vara allvarlig dramatik och stora känslor i en treårings värld.
Nu är det lång dag på jobbet och jag har sovit dåligt på grund av ryggsmärtor och ångest så känner mig helt groggy. Blir nog bra det här.
