Konflikthantering
Jag skall försöka undvika att benämna de berörda partnerna vid namn då jag egentligen inte tycker om att "hänga ut" människor, men om man läser de bloggar jag gör så fattar man ändå tyvärr. Känner att detta är något som berört mig mycket dock och har väckt mycket tankar då väljer att skriva om det ändå.
Detta hänger samman med tidigare inlägg om att ge sig på andra kvinnor som man anser beter sig fel, men det handlar först och främst om konflikthantering. Som skolkurator som arbetat både i grundskolan och gymnasiet så har en stor del av mitt arbete bestått i att tala med unga om konflikthantering och om att lära sig hantera konflikter på "ett vuxet sätt". Ju mer jag tar del av hur vuxna människor i konflikt beter sig så inser jag ju dock att det är ett stort skämt. Hur skall man kunna lära unga att hantera konflikter på ett vuxet sätt när vuxna själva inte alls beter sig speciellt vuxet i sådana lägen?
De konflikter jag tagit del av här på internet har alltid resulterat i skitsnack, uthängningar, härskartekniker som förlöjligande, utfrysning och rent hat. Inte direkt saker man skulle acceptera bland unga på en skola.
Nej men Maja sa massa saker som vi inte gillade och umgicks med personer vi tycker är vidriga så vi bestämde oss för att tapetsera skolan med dumma citat hon sagt
Eeeh nej, så gör man inte.
För er som läser och känner igen konflikten jag avser så vill jag poängtera att jag inte tar ställning i konflikten i sak, då jag dels inte orkat sätta mig in det in i minsta detalj och dels tycker att båda parter har rätt i en del och fel i en del av det jag faktiskt har läst. Det jag ogillar är hanteringen av konflikten - egentligen från båda håll även om jag här kan tyckas peka fingret mest åt ett håll.
HejBlekk, som jag anser vara en otroligt klok och påläst bloggare, har i många av sina inlägg tagit upp vikten av att inte straffa de kvinnor som faktiskt inte "vågar" eller orkar ta upp kampen mot patriarkatet av olika skäl, och hon skriver även att man inte kan kräva av kvinnor att de skall bryta mot alla normer och göra "allt rätt". Vi har inte full insikt i varje kvinnas levnadssituation, bakgrund, erfarenheter, motiv och så vidare och har ingen rätt att döma ut den som säger eller gör något man tycker är fel.
Tyvärr tycker jag att detta ofta bara går åt ett håll. Det vill säga de som uttalar sig om att de vill mörda alla män håller man bakom ryggen även om man inte håller med och motiverar detta med att denna kvinna kanske har skäl till detta, men om en kvinna lutar sig för mycket åt att vara "mansvänlig" då skall hon puttas bort.
Man tar gärna upp systerskapet men så visar det snabbt att detta systerskap enbart omfattar vissa. Det jävligt vanskliga begreppet "daddy´s girls" börjar användas... man plockar dock bort de man "tycker synd som" som prostituerade... men de man själv har hamnat på kant med... de är inga systrar mer. Jag blir helt ledsen när jag till och med ser ordet "fiende" användas om en annan kvinna.
Detta får mig att tänka två saker.
Dels att man gjort politiken jävligt privat. Det är inga objektiva bedömningar jag ser här. Det är en feminism som smutsas ner genom att man vill ha hämnd i personliga konflikter.
Dels att man plockat med den patriarkala idén att kvinnor skall foga sig i leden och hålla käften in i feminismen. En hierarkisk syn där de med makt och inflytande har rätt att tysta de längre ner på stegen. Jag ser ingen frigörelse i det, jag ser bara ett byte av förtryckare.
När jag läste till socionom var vi en hel del i klassen som tyckte och tänkte mycket. Och en av de sista dagarna på utbildningen då jag sa min syn på något så var det en man i klassen som vänder sig om och säger: Du ska då fan ha en åsikt om allting!! Han hade aldrig kommenterat på liknande sätt mot någon av de andra männen men som kvinna skulle jag tydligen akta mig för vad jag sa och hålla mig till det bestämda paradigmet.
Jag låter mig inte tystas av män, och jag låter mig inte tystas av andra kvinnor. Och jag önskar innerligt att kvinnor kunde försöka sluta att tysta varandra.
För jag köper inte argument som att hon sa först eller hon gjorde ditten och datten som är fel. För jag anser att det faktum att en kvinna gör något fel inte är en bra nog orsak att bilda mob mot den kvinnan. Och jag anser att man skall ha rätten att göra fel ibland och testa sig fram och utvecklas i sin egen takt. Jag tycker inte att hämnd är en bra grej. Och jag anser att man skall ha rätt att ha en vän som är dum i huvudet.
Och jag tycker att alla faktiskt bör ha ödmjukheten nog att inse att även om det tycks som att sannolikheten att man har rätt är oerhört stor, så finns det en minimal möjlighet att man faktiskt har fel ibland. Eller att det inte bara finns ett rätt. Eller att man inte har tillräckliga fakta för att kunna döma en annan människa som agerar på det sätt som är det mest korrekta utifrån dennes världsbild.
För även om jag själv anser att jag är helt jävla awesome, så vet jag att ibland har jag fel... kanske även nu? Man får gärna argumentera emot.
