Kommentarer
Postat av: Hans Odeberg
Hittar inte heller länken (dvs är för lat för att googla), men stämmer detta med egna erfarenheter? Jag vet att jag själv sagt saker på nätet som jag verkligen skulle vilja haft en radera-knapp på, utan att därmed se mig som en sadist. Tanklös idiot, ok, men inte sadist; jag ser nuförtiden till att alltid, i de fall jag lyckas tänka först, följa följande devis: vill jag inte att alla skall se det jag skriver, så ge tusan i att skriva det.
Anna Troberg har lagt en del energi på att gå i närkontakt med troll, och ofta har de spruckit till rätt vanliga människor. När jag var ung umgicks jag med både nazister och kommunister, som på gatan skanderade de mest hiskliga saker om de som inte passade in i den egna gruppen (judar, kapitalister, invandrare, osv). Men i soffan med ett par öl på bordet så var de helt normala, vettiga människor. Nu kanske jag var lite 'biased' eftersom jag hade lekt i sandlådan med dessa mänskor en gång i tiden, men min erfarenhet är att det är lätt att vräka ur sig hemskheter utan att riktigt fatta vad det är man säger. Speciellt om man har en ideologi att ursäkta sig med.
Postat av: When Darkness Falls
Jag är nog lite inne på Hans linje här. Fast det kanske beror på vad man menar med troll. jag har ju också tagit i ibland i affekt, som du vet ;) och det ångrar man ju sen när man lär känna personer man varit så arg på. Men sen finns det ju de som BARA skriver spydiga, elaka kommentarer och de kan man ju verkligen fråga sig hur pass "friska" de är. Psykopatisk störning passar onekligen in på en del man har stött på. Totalt utan empati. Hade en sån på min förra blogg, ett känt troll, börjar på wig och slutar på wag ;) Han dök upp med jämna mellanrum och skrev de mest horribla saker. Det gick inte att ta det på allvar ens.
Kram!