Jag blir inte blind
Nej jag var som tur var inte på väg att bli blind.. och det trodde jag ju inte heller. För ovanlighets skull var hypokondrikern i mig lugn och jag hade inga hemska fantasier om vad det kunde vara. Var mer orolig för undersökningarna (som visade sig vara icke smärtsamma). Allt var bra dock och det enda de kunde se var att mina ögon var väldigt torra och att detta gjort att det blivit lite "slitage" på ögat, så nu får jag ta ögondroppar.
Eftersom de droppat massa saker i ögonen på mig så jag såg ut som jag var hög, såg suddigt och mådde rätt illa så kunde jag dock inte åka tillbaka till jobbet efteråt.
Eftersom vi får besök av Hampus syster imorgon så hade vi försökt städa en del på eftermiddagen men det gick väl lite si sådär. Vi var båda rätt trötta idag. Kommer man hem till oss får man ta det lite som det är.
Såg på senaste avsnittet av Trolljägarna också. Förstår inte att det skall vara så många som uttrycker sin ilska i mordhot och andra otrevligheter. Det värsta jag skrivit som jag kan påminna mig om, och som jag i efterhand själv kände var onödigt, var att jag äcklades av någons åsikter. Väldigt okonstruktivt och något jag ångrar i efterhand, även om det var min omedelbara känsla. Alltid bäst att inte skriva i affekt.
Dock störde jag mig lite på att krönikören Karl-Johan Karlsson inte kunde inse vad i hans krönika som blev väldigt snett, utan ville få det till att han missförståtts. Visst, jag förstår att hans avsikter var goda och att han ville lyfta ett viktigt samhällsproblem (och jag anser absolut inte att han förtjänade hot och hat), men det han gjorde var ju inte att försöka krossa idealen och få tjejer att känna att de kan se ut som de själva vill, utan han berättade istället hur han/män tycker att kvinnor skall se ut... och att detta inte stämmer överens med rådande ideal. Så både en diktering av hur man skall se ut och en dubbelbestraffning för dem som försökt anpassa sig till ideal och sedan ändå får höra att de misslyckats.
Det fick mig att tänka på den serie som Supersnippan delade på Facebook idag.
Att det skall vara så svårt att förstå att vad män tycker, eller vad andra tycker i allmänhet, inte är speciellt viktigt... eller att det i alla fall inte borde vara det. Att kvinnors uppgift inte är att behaga mannens öga.
Sedan kan man ju natutligtvis få ha sin personliga preferens, det har ju alla, men den kan man ju antingen hålla för sig själv eller i alla fall inse att det inte är upp till någon annan att anpassa sig efter ditt tycke och smak.
Jag tycker ju t.ex. om vissa attribut hos män.. t.ex. androgyna drag. Men inte går jag och kräver att min man eller andra män skall anpassa sig efter det. Inte heller känner jag behov av att tala om för alla män jag möter att jag minsann tycker att de borde se ut så som jag tycker. Och eftersom samma krav på knullbarhet inte finns hos män så hade nog få män brytt sig om jag hade sagt det heller... Det är något jag märkt i tidigare förhållanden jag haft... Att om jag uttryckt att jag gillar ett visst attribut eller en viss klädstil hos män så har detta tagits just som en åsikt och inget mer, medan de män som meddelat mig sin åsikt om hur kvinnor skall se ut gjorde det väldigt tydligt att det förväntades att jag skulle ta detta på stort allvar och ha en önskan om att anpassa mig efter detta.
