Vem är rasist?
Jag skriver inte mycket om saker som har med rasism att göra. Jag tar inte ofta upp aspekten etnicitet när jag analyserar saker jag ser eller hör. Anledningen till detta är inte att jag inte bryr mig eller att jag anser frågan vara oviktig utan eftersom jag känner att jag har för lite kunskap och att jag vid många tillfällen saknar tolkningsföreträde.Hur skall jag som vit privilegierad människa kunna veta hur det känns att tillhöra en minoritet som ständigt utsätts för fördomar och diskriminering på grund av detta?
Dock kan jag känna att vi urholkar begreppet rasism och ibland också ger rasisterna vatten på sin kvarn om vi använder det för luddigt. Jag kan ha fel, så rätta mig gärna.
Rasism för mig är när man på något sätt ser ner på någon eller ser dem som mindre värda på grund av deras etnicitet eller hudfärg. Jag tror inte alltid att den är medveten, men det är ändock rasism. Det kan handla om människor av den äldre generationen som faktiskt fick lära sig i skolan att mörkhyade är lite trögare och inte förstått att detta var ren bullshit. Det kan handla om rädsla för det man inte förstår och inte är van vid ("snart kommer alla i hela Sverige vara muslimer..."). Det kan handla om att man klumpar ihop grupper och ger dem gemensamma negativa egenskaper ("en gång slog en alban ner mig så därför måste alla albaner vara våldsamma.."). Oavsett typ av rasism, oavsett orsak, så har den en sak gemensamt och det är att man genom orden som sägs kan tolka ett budskap om att man anser att en slags människor är sämre än en annan slags människor.
Sedan finns det de människor som jag kan anse faktiskt inte är rasister men de gynnar ett rasistiskt beteende hos andra eller de gynnar ett rasistiskt klimat i samhället. Detta kan ske bland annat genom att man just inte ser sin egen privilegierade roll. Man avfärdar diskussioner genom att säga att man själv inte skulle tagit illa upp i liknande situation (bland annat diskussionen negerboll) utan att se att man själv i förhållande till många andra faktiskt sitter i en maktposition, en majoritet, och inte kan jämföra sig på det sättet. Det kan också handla om att man glömmer bort det etniska perspektivet när man analyserar olika fenomen i samhället, men det kan också vara att man fokuserar för mycket på det när man borde se till kringliggande faktorer. Det kan handla om att man använder nedsättande eller fördomsfulla ord i sitt vardagliga tal för att man helt enkelt inte insett att de orden kan ha en negativ innebörd då de normaliserats för oss.
Det kan också handla om att man (här är även jag själv skyldig måste jag erkänna) främst eller enbart tar del av populärkultur, litteratur, konst och så vidare som framställts av människor från den egna etniciteten eller kulturen - att man håller sig inom sin comfort zone men då missar viktiga perspektiv.
Allt detta kan jag anse gynnar ett rasitiskt klimat, vissa mer och vissa mindre omfattande, som sagt var. Men detta anser jag handlar om okunskap och inte om rasism.
Dock anser jag också att det är av allra största vikt att människor börjar se sin egen roll i det hela. Utbildar sig och lämnar den där okunskapen bakom sig. Vågar se saker från ett annat håll än sitt eget. Förstår att det är den i underläge som har tolkningsföreträde och som vi borde lyssna på istället för att se protesterna som en attack mot den egna gruppen. Vi skulle aldrig säga till barn som beter sig illa mot andra barn att det är ok så länge de själv inte skulle ta illa upp av samma sak - så varför beter sig vi vuxna på det sättet?
Dock kan jag känna att vi urholkar begreppet rasism och ibland också ger rasisterna vatten på sin kvarn om vi använder det för luddigt. Jag kan ha fel, så rätta mig gärna.
Rasism för mig är när man på något sätt ser ner på någon eller ser dem som mindre värda på grund av deras etnicitet eller hudfärg. Jag tror inte alltid att den är medveten, men det är ändock rasism. Det kan handla om människor av den äldre generationen som faktiskt fick lära sig i skolan att mörkhyade är lite trögare och inte förstått att detta var ren bullshit. Det kan handla om rädsla för det man inte förstår och inte är van vid ("snart kommer alla i hela Sverige vara muslimer..."). Det kan handla om att man klumpar ihop grupper och ger dem gemensamma negativa egenskaper ("en gång slog en alban ner mig så därför måste alla albaner vara våldsamma.."). Oavsett typ av rasism, oavsett orsak, så har den en sak gemensamt och det är att man genom orden som sägs kan tolka ett budskap om att man anser att en slags människor är sämre än en annan slags människor.
Sedan finns det de människor som jag kan anse faktiskt inte är rasister men de gynnar ett rasistiskt beteende hos andra eller de gynnar ett rasistiskt klimat i samhället. Detta kan ske bland annat genom att man just inte ser sin egen privilegierade roll. Man avfärdar diskussioner genom att säga att man själv inte skulle tagit illa upp i liknande situation (bland annat diskussionen negerboll) utan att se att man själv i förhållande till många andra faktiskt sitter i en maktposition, en majoritet, och inte kan jämföra sig på det sättet. Det kan också handla om att man glömmer bort det etniska perspektivet när man analyserar olika fenomen i samhället, men det kan också vara att man fokuserar för mycket på det när man borde se till kringliggande faktorer. Det kan handla om att man använder nedsättande eller fördomsfulla ord i sitt vardagliga tal för att man helt enkelt inte insett att de orden kan ha en negativ innebörd då de normaliserats för oss.
Det kan också handla om att man (här är även jag själv skyldig måste jag erkänna) främst eller enbart tar del av populärkultur, litteratur, konst och så vidare som framställts av människor från den egna etniciteten eller kulturen - att man håller sig inom sin comfort zone men då missar viktiga perspektiv.
Allt detta kan jag anse gynnar ett rasitiskt klimat, vissa mer och vissa mindre omfattande, som sagt var. Men detta anser jag handlar om okunskap och inte om rasism.
Dock anser jag också att det är av allra största vikt att människor börjar se sin egen roll i det hela. Utbildar sig och lämnar den där okunskapen bakom sig. Vågar se saker från ett annat håll än sitt eget. Förstår att det är den i underläge som har tolkningsföreträde och som vi borde lyssna på istället för att se protesterna som en attack mot den egna gruppen. Vi skulle aldrig säga till barn som beter sig illa mot andra barn att det är ok så länge de själv inte skulle ta illa upp av samma sak - så varför beter sig vi vuxna på det sättet?
