Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Min reaktion på Blixas våldtäktstankar

Publicerad 2013-09-11 20:03:13 i Allmänt,

Blixa bloggar skriver ett inlägg med hennes tankar kring våldtäkt och jag känner mig lite splittrad. Inlägget är bra och mycket håller jag med om. Jag instämmer i att man som kvinna inte skall behöva, och i stort inte borde, begränsa sitt livsutrymme i rädsla att bli utsatt för en våldtäkt. Jag tycker inte heller att man skall behöva gå runt och vara rädd, se alla som eventuella förövare, undvika att gå ut på kvällen och så vidare. Naturligtvis är det förövarna man skall komma åt och de som måste förändra sitt beteende och inte kvinnorna som kan falla offer för dessa.
Samtidigt kan jag känna att det är naivt och kanske lite dumdristigt att leva sitt liv som om världen var som man vill att den skall vara istället för hur den är. Nu menar jag INTE att jämställa våldtäkt med stöld, rån eller andra brott men på samma sätt som jag inte skulle gå full, ensam i en mörk gränd så skulle jag inte heller stå ensam och vifta med en sedelbunt i en skum del av stan eller parkera min bil olåst på liknande ställe. Om någon i det läget tar mina pengar eller min bil så är det fortfarande inte mitt fel, jag förtjänar det inte och det är brottslingens fel - men jag väljer ändå att göra vad jag kan inom rimliga gränser för att undvika utsättas för brott.
Jag menar som sagt var inte att man skall leva i rädsla, men man kan ändå kanske ha ett visst mått av försiktighet. Själv har jag dock i mitt liv gjort MASSOR av oförsiktiga saker och hade lätt kunnat råka illa ut mer än en gång, men det ångrar jag idag. 
 
Jag tycker också att hon har absolut rätt när hon säger att en våldtäkt inte förstör någons själ, och det har stört även mig något enormt många gånger att den allmäna inställningen är att om man blir våldtagen är ens liv förstört för alltid, att man då är en trasig människa som skall lida för evigt. När jag hade jour för våldtäktsdrabbade så hörde tjejer av sig och frågade om de var onormala då de ganska lätt kunde gå vidare med sina liv- och det är de såklart inte! Att alla mår jättedåligt för alltid är en myt för alla reagerar olika och det beror på så många olika faktorer som graden av våld, hot, hur närstående förövaren var och så vidare. En kvinnas själ sitter inte mellan hennes ben för övrigt!
MEN samtidigt blir jag lite provocerad av att någon som inte genomlevt en våldtäkt (i alla fall nämner hon inte detta) skriver ord som dessa:
 
Jag tänker också att om jag skulle bli våldtagen, oavsett om det är en överfallsvåldtäkt av en främling eller av någon som jag känner och litar på, så kommer jag klara mig bra. Självklart kommer det vara jobbigt men jag kommer inte på något sätt vara förstörd för livet och jag kommer leva ett lyckligt och fullvärdigt liv efteråt.

För visst kan det vara bra med "positivt tänkande" och visst är det inte alla som mår dåligt i evigheter, men det finns också de som lider enormt efter en våldtäkt och det känns lite som ett hån mot dem att få det att låta "så enkelt". För även om ens själ inte förstörs så kan man som sagt reagera på väldigt många olika sätt och hur lång tid det tar att reparera den psykiska eller fysiska skada man åsamkats är ytterst individuellt.
Jag tror inte att Blixa menar det som att se ner på dem som faktiskt mår dåligt länge, men det känns lite som att det är lätt att säga att man kommer hantera det bra när man själv inte upplevt det.
 
Jag har själv varit med om en våldtäkt. Min själ är intakt och jag lever idag det som Blixa kallar ett lyckligt och fullvärdigt liv. Men det tog sin tid, och det finns spår av det som hände i mig. Precis som alla de erfarenheter, bra och dåliga, vi är med om formar oss så förändrade även våldtäkten mig.
Precis efteråt fanns en period då jag inte kunde sova alls på nätterna och då jag inte klarade av att gå ut. En period då jag kände en stark rädsla hela tiden. Än idag kan jag inte sova i samma rum som andra människor än de i min allra närmaste krets. Jag kan inte heller se våldtäkter på film och kan känna enorm vrede när andra ser på film med våldtäkter om de inte reagerar med synlig och stark avsky. Något väcks i mig som jag inte riktigt kan förklara eller styra.
Våldtäkten har inte förstört mitt liv och på daglig basis påverkar den mig inte längre och jag tänker inte på den speciellt ofta, men det fanns en tid då jag kände mig enormt trasig. Hade jag när jag var i det stadiet läst Blixas inlägg hade jag känt mig kränkt - ungefär som när man säger till en med depression att "rycka upp sig" eller en med stark ångest att "skärpa sig".
 
Samtidigt kan jag känna att det är bra att Blixa känner som hon gör. Det är bra att hon inte känner sig rädd och att hon känner sig stark. Säkert kommer den känslan hjälpa henne igenom svårigheterna om hon råkar ut för dem.
Som sagt var, jag har kluvna känslor inför hennes inlägg.
 

Kommentarer

Postat av: BLIXA - det blir jävligt tyst i skogen om bara de vackraste fåglarna sjunger

Publicerad 2013-09-11 23:24:41

Hej! När jag läste din kommentar hos mig blev jag rädd att du skulle ha skrivit ett jätte argt inlägg till mig men det här är ju jätte bra :)

Jag är ju väl medveten om problematiken i att jag omöjligt kan ha tolkningsföreträde i det här ämnet och att det är vanskligt för mig att skriva om våldtäkt då jag ej blivit utsatt för det själv.

Jag håller ju också med dig i allt du skriver här så är verkligen ett komplext ämne. Tack för din feedback och dina tankar.

Svar: Var ju tur att du tyckte att det var ok skrivet, och förlåt om jag skrämde dig först :)
Knyttet

Postat av: BLIXA - det blir jävligt tyst i skogen om bara de vackraste fåglarna sjunger

Publicerad 2013-09-12 10:32:51

Inte bara okej utan jättebra :D

Jag kan bli lite väl svart/vit emellanåt (ibland med flit) och då är det bra att fler, mer nyanserade, tankar också får plats.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela