Klokt, tycker jag
Idag läste jag detta inlägg på Barnakuten.nu som handlar om nattning av barn och den otrevliga femminuters metoden.
Jag vill inte trascha de föräldrar som använt sig av denna. Jag vet själv, mycket väl, hur det är att ha ett barn som inte vill sova när man själv är aptrött och hur man kan komma till det stadie att man är beredd att testa nästan vad som helst bara man får sova. Men jag är glad att jag suttit med Nico tills han somnat under hans första år. Och att de gånger vi testat att han skall somna själv så har vi gått dit så fort han ropat.
Det har varit en sak jag känt starkt som förälder och det är att mitt barn skall veta att jag alltid finns där för honom. Att om han behöver mig så finns jag där. Att om han ropar så kommer jag.
