Knyttet - kort men tjock

.... och jag insåg sedan att jag egentligen inte alls var på humör att djupdyka i mina egna resonemang, men gör istället ett liten mjuk inflygning över mina tankar och kanske utvecklar någon mer en annan gång. Jag vet att jag någon gång i förhistorien skrivit om mina åsikter om prostitution på bloggen, men denna gång väcktes tankarna av HejBlekks (som alltid kloka och välskrivna) inlägg om dels det ena och dels det andra (kanske i omvänd ordning).

 

Jag vet att det anses vara feministiskt obligatorium att vara mot prostitution, men jag är ju inte det. Inte som principsak i alla fall.

För det första kan det störa mig att man skiljer manlig från kvinnlig prostitution. Jag vet att kvinnlig är mycket mer vanligt förekommande men sälja sex som sälja sex känner jag. Om inte, så anser man ju att kvinnor är mycket mer sårbara sexuellt eller att deras kön är mer heligt eller något, och det går jag inte med på (kvinnors själ sitter som sagt var inte i skrevet).

För det andra kan det störa mig att man ser försäljning av sexuella tjänster som att "man säljer sin kropp" mer än när man sliter och släpar på andra arbeten som sliter på kroppen och kan orsaka fysisk belastning eller skada (eftersom jag som sagt var inte ser det kvinnliga könet som mer heligt än den manliga ryggen eller liknande).

För det tredje kan jag reagera på uttrycket att "man köper en annan människa, och det är fel" då den som säljer sexuella tjänster just säljer en sexuell tjänst - inte hela sin varelse. Personen som köper sex äger inte den prostituerade efteråt. Man köper inte en människa mer än vad man gör när man betalar någon för att gräva en jäkla grop.

För det fjärde kan jag känna att man skall ha rätten att själv bestämma över vad man vill göra med sin kropp och att om man känner att försäljning av sexuella tjänster är ett bra alternativ bland de dåliga (eller bra) andra alternativ man har så skall man ha rätten att själv välja det. Man talar om att den "lyckliga horan" inte finns och att ingen prostitutierad talar om att de älskar sitt jobb - men jag det finsn väl ganska många legitima yrkeskategorier som det kan stämma in på också.

MEN

Jag förnekar inte att prostitution är problematisk då det innebär en enorm stigmatisering, man står utanför den vanliga arbetsmarknaden, som det ser ut idag är det också stor risk för att man råkar ut för övergrepp och våld, det finns de som tvingas direkt eller indirekt till det och det skapar en syn på kvinnan som något man kan köpa just eftersom synen är att man köper en person och inte en tjänst... and so on.

Min tro, som kan vara helt felaktig, är dock att man skulle kunna få bukt med dessa saker bättre om det inte var så dolt som det är så länge sexköp är olagligt.

 

Jaha, och så skulle jag tycka något om surrogatmödraskapet också. Ja en del av argumenten är desamma som ovan. Jag anser inte att man säljer sig själv, jag anser att man skall ha rätt att bestämma själv  och jag kan anse att det är lätt för oss priviligerade som har en miljon andra möjligheter att sitta och moralisera och vilja sätta förbud.

Dock ifrågasätter jag i större utsträckning detta än prostitution av två anledningar. För det första anser inte jag heller att det är en människas rättighet att få barn. Jävligt unket av mig som mamma utan svårigheter att skaffa barn att säga, jag vet, och jag önskar att alla de som är lämpliga föräldrar och som önskar barn skall få möjligheten att få det - men jag ser det inte som en rättighet.

För det andra så känns det olustigt och fel med ett barn som handelsvara. För i det fallet handlar det inte om att man köper enbart en tjänst som har med kroppen att göra utan man köper ett barn, en individ... och jag vet inte.

 

Jag kan inte säga att jag är emot, jag kan inte säga att jag är för. Jag kan bara säga att jag inte tycker att det är solklara frågor. Ni får gärna säga emot, men gör det gärna snällt.