Man vet inte vad man har förrän det är borta
Min telefon... med sprucken skärm och alltid nedkletad med något kladdigt som youghurt eller choklad från en treårings fingrar.. vad jag saknar dig! Kan inte ringa ett snabbt telefonsamtal i affären för att kolla med maken om jag glömt något, inte smidigt kolla saldot på bankkontot, inte skicka ett litet sms, inte surfa när man har dötid och väntar på något... Inte ett dugg. Ingen väckarklocka imorgon. Kan inte ringa och småprata med någon på en rast. Känns som om jag kastats tillbaka till medeltiden... eller ja, mina egna tidiga tonår då det inte heller fanns mobiler. Hur överlevde man då??
Idag har jag grundmålat kök för att sedan ta Nico med till mamma och pappa där jag började gå igenom och ta hem en del av de kartonger med gejer vi förvarat hos dem under renoveringen. Sedan handla.
Hampus har satt ut det sista av gipset och sedan spacklat. Han har satt tak och satt upp taklampa i hallen. Nu kunde han inte hålla sig utan började lägga golv i köket. Får lägga skyddspapp när jag målar det sista helt enkelt, Han sa att det var bra för moralen att se något bli lite finare och det har han nog rätt i.
Nu är det strax dags att laga middag och få ätit lite och sedan försöka röja det värsta innan lillebror och tjej kommer på besök. Inte lätt att få det fint när vi fått flytta runt allt och ställa det i ett hörn i vardagsrummet.
