Om att komma ut i en relation
Schmenus skrev också detta mycket intressanta inlägg om otrohet och tvåsamhetsnormen. Det påminde mig lite om en föreläsare, vars namn jag glömt, som en gång sa att även heterosexuella har en slags "komma ut"-process varje gång de hamnar i ett förhållande. Alla människor har olika uppfattning om sex, sexualitet och otrohet, alla har olika sexuella preferenser, och i en relation kan det vara en lång process innan man verkligen vågar berätta för den andre vad man tycker om och så vidare. Vissa kanske aldrig riktigt vågar.
Framför allt tror jag att många undviker det när med hur de definierar otrohet. Kanske vill man inte vara den som tar upp ämnet och kanske framstår som om man har planer eller önskningar på att vara med andra?
Själv är jag någon så ovanligt (kanske inte alls ovanligt när jag tänker efter...) som en människa som inte egentligen tror på monogami men som aldrig varit otrogen. För mig är kärlek och sex två helt olika saker och jag tror egentligen inte att det är det mest lyckade för människor att enbart ha sex med en person om man lever i en relation i många år. Människor har olika sexuella behov i olika perioder och det kan vara svårt att alltid vara på samma nivå. Eftersom många kopplar samman sex och kärlek så starkt dock så kan det nog vara svårt att få en relation att fungera om den är "öppen". Och då alla de jag haft relationer med sett monogami som viktigt (och jag själv tidigare var väldigt svartsjuk av mig) så har jag respekterat detta och levt monogamt. Är ju ingenting jag lider av. Har ju inga önskningar kring att ha sex med andra utan för mig handlar det mer om en teoretisk/filosofisk/principiell fråga om individuell frihet och oönskad äganderätt.
Jag och maken pratar dock mycket om sådana frågor. Bollar olika infallsvinklar fram och tillbaka och utbyter funderingar. Det tror jag är något av det viktigaste i en relation. Att man kan vara öppen om alla tankar man har, även de som är "förbjudna".
