Min älskade unge
När man haft världens längsta och stressigaste dag på jobbet är det underbart att komma hem till den sötaste ungen som finns. Även om han är lite tjurig.
Idag när jag kom hem dök han som vanligt på påsen från affären men innan han hann få tag pånågot så hör jag maken ropa: Inget godis, för han vägrar ens smaka på middagsmaten.
Tydligen hade de haft en långvarig strid om detta och Nico blev inte glad när även jag instämde i att han måste smaka på maten.
Han vrålade och tjöt och var ilsk som ett bi. Inte tänkte han ge sig.
Tog en halvtimma innan han kom fram till mig och gapade. Först fattade jag inte vad han ville men sedan tog jag en gaffel med korv och macaroner (nu kalla och säkert inte så goda) och lassade in. Han stod som människorna i Fear Factor när de måste äta koögon, och hoppade upp och ner och frustade tills han lyckades svälja ner det. Sedan log han och sa: Chokela-bit. :)
Resten av stunden innan han skulle sova så har vi mest myst. Har ju bara nån timme med honom innan han skall sova när jag jobbar sent. Han somnade med huvudet i mitt knä i soffan.
Skulle egentligen målat lite nu men jag är så enormt trött att det bara inte fungerar. Jag måste få ligga ner. Måste sova.
