Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Lite smått och gott

Publicerad 2013-11-09 22:37:48 i Allmänt,

Nu blir det ett sådant där blogginlägg som man inte skall skriva om folk skall tycka om ens blogg. Jag har förstått att man skall hålla sig till en sak i taget, men här kommer lite av varje i en salig röra.
 
Börjar med att berätta att maken var på AW igår och därför har mått sådär självförvållat dåligt större delen av dagen, vilket resulterade i att jag fick åka och köpa den obligatoriska pizzan. Nico var nöjd då han fick följa med, "hjälpa" mig att tanka bilen samt fick hamburgare från McDonalds. Dock var hans mat inte helt anpassat efter barn som har svårt för förändringar då de för tillfället ger barnen en påse med sin mat istället för den klassiska HappyMeal-boxen och Nico grät hysteriskt ett bra tag över detta. Sedan kom han dock över det hela och förde ett påhittat telefonsamtal med sin morbror där han berättade om pizzaköpet och även att han hade bajsat. Gullunge.
Resten av dagen har han lekt med en flygande ko som han fick av sin gammelmoster och så har han lekt med sin mormor. Själv fick jag målat lite lister i hallen och diskat men det var väl det. Kvällen avslutades med sällskapsspel tillsammans med lillebror med tjej.
 
När jag sammanfattat dagen kan jag gå över till att berätta att jag känner lite glädje över att, ganska lätt visade det sig, hittat ett datorspel jag letat efter i typ 15 år (inte riktigt men nästan). Spelet DarkStone som jag spelade 1999 och älskade och har velat spela sedan dess fanns på Ebay. Tänker gå till historien som kvinnan som enbart ville spela ett enda datorspel i sitt liv.
 
Sedan måste jag bara kommentera diskussionerna som pågått kring hur man debatterar "på rätt sätt" som uppstått bland feministbloggarna. Sanna sammanfattar det hela bra i sitt inlägg så läs gärna det. (och läs gärna hennes flatfilmsfredagsinlägg också för såg den filmen och den var mycket bra). I alla fall.... Nu är det ju lite sådär tabu att kritisera andras sätt att föra feministisk kamp men jag måste säga att jag personligen har svårt för det där gapiga ilskna sättet att debattera. Inte för att jag har något emot själva ilskan, för det kan vara en nyttig och framför allt befogad känsla, men när man låter aggressionerna ta överhanden. Ofta om man säger en sådan sak så blir man beskylld för att ha fallit för det där att kvinnor inte får vara arga, men det är  inte det, för jag ogillar män som är på det sättet exakt lika mycket. För mig handlar det väl dels om att jag inte är sådan som person, att jag har extremt svårt för människor som höjer rösten och att jag inte anser det vara konstruktivt. När jag gick i gymnasiet var det bland annat en del som ifrågasatte att jag kunde sitta och till synes vänskapligt diskutera saker med personer med nynazistiska åsikter. Men det handlade inte ett enda dugg om att jag höll med dem utan för att jag ansåg att det enda sättet för mig att påverka deras åsikter var att etablera en relation och på det sättet kunna påverka deras sätt att tänka. Och samma sak gäller nu. Studier visar ju också att om man bara går in för att säga till någon att de har fel och försöker argumentera mot dem så kommer de enbart stärkas i sin övertygelse. Så det är klart det beror på vad man har för syfte med sina diskussioner eller debatter. Om man bara vill predika för de redan frälsta så är det ju fine att gapa på, men om man faktiskt vill förändra något så kommer man mycket längre med att vänligt men bestämt tala med och inte mot andra.
Vissa skulle kanske uppfatta det som att man är vek och inte vågar stå för det man tycker i alla lägen, men skall jag vara ärlig så handlar det mer om manipulation. Att man vet vad som fungerar för att lura in andra i samma tankebanor som en själv. Vilket aldrig fungerar om man omedelbart försätter andra i försvarsposition.
Sedan är det kanske så att båda typerna av människor behövs. Om de som är mer som Schemnus och Sanna (och jag om jag får vara så fräck att jag nämner mig själv i samma mening som dem) kanske har större framgång med att få icke-feminister att börja tänka i feministiska banor, så har kanske de mer ilskna och burdusa feministerna en stor roll i att få de som redan är feminister att tänka ett steg längre och utvecklas i sina tankar?
 
Nu skall jag se Walking Dead, somna och få mardrömmar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela