Vara, vilja, önska
Ibland skulle jag vilja vara en sådan där pigg, nyttig och utomhusälskande person. En sådan som äter müsli med familjen på morgonen innan de ger sig ut på hajk. Med rosiga kinder och oändlig energi. Eller en sådan som alltid har en bukett färska blommor på bordet. Som har ordning och reda i varje skåp och låda. Där det alltid doftar nystädat. Som spontant tvättar fönster när det finns lite tid över.
Jag önskar också att jag var en sådan där spontan och påhittig förälder som ger verkligheten en magisk känsla där vad som helst kan hända. Som är sådär pedagogisk och lär mitt barn massa saker hela tiden samtidigt som man har skoj. Eller som hux flux bara snickrar ihop värsta lådbilen av saker man hittar i garaget.
Det finns så mycket man vill vara och önskar att man var... men så finns det också den man egentligen är. Och visst, man kan förändras. Jag hade ju kunnat äta äcklig nyttig müsli på morgonen och gå den där skoskavsframkallande hajken, eller städa mer eller spendera nätterna med att planera kunskapsinsamlande aktiviteter för mitt antagligen ointresserade barn. Man kan ju ändra sig, anstränga sig lite till... men kan man verkligen helt bli en annan? Det hade ju aldrig fallit sig naturligt, och hade jag mått så bra? Visst kanske magen hade mått bra av just den satans müslin (vet inte varför jag har denna hang up på just müsli) men allt det andra låter väldigt stressframkallande.
För om man skall se till vad jag är för en person så är jag en människa som behöver planera allt, in i minsta detalj, och som stressar upp mig som sjutton. En promenad på en halvtimma kan jag ha planerat en vecka i förväg och de få gånger det sker spontant känner jag mig så in i helvete wild and crazy..haha. Har helst scheman över min vardag och hinner ändå inte med allt. Min energinivå är ju alltid låg så efter en kraftkrävande aktivitet (som att rensa garaget) behöver jag sitta och ta igen mig. Social samvaro i några timmar och jag behöver sova lika många timmar.
Jag är ganska stökig och ostrukturerad trots mitt kontrollbehov och mitt planerande. Tvättat fönster och dammar bokhyllor görs oftast de gånger jag flyttar.
Jag njuter av lugn och stillsamhet, av att sitta och fundera, av att slappa. Om man skulle få det låta lite mer speciellt och positivt skulle man kunna säga att jag har en väldigt rikt inre liv som underhåller mig utan att jag känner behovet att förflytta mig speciellt mycket.
När Nico föddes tänkte jag dock att nu skall jag ta tag i mig själv. Vi skall vara ute och leka mycket och jag skall minsann uppmuntra till fysisk aktivitet. Och jag försökte verkligen... och gör det än... men lustigt nog är min son som mig. Han är helst inne och skall han vara ute så skall det vara en tydlig planerad aktivtet som man skall ta sig för, och efter en stund vill han in och slappa.
