Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

VAB - inte så avkopplande som man kan tro

Publicerad 2013-05-06 13:44:00 i Allmänt,

Det känns just nu som om min hjärna när som helst skall explodera. Att ta hand om ett sjukt barn tänker man ju skall innebära ett litet febrigt knyte i en säng vars panna man kan badda med en våt trasa eller så.
Ja just det.
Det här febriga barnet spenderade hela morgonen med att rusa runt och vråla om att han vill eha på sig skor och åka bil. Om och om igen.
Tillslut tänkte jag att ok, vi tar en sväng till Göksäter då jag ändå behövde handla några småsaker. Köpte också leksaksmat och servis som Nico kan ha till sin spis.
 
Tur att han inte visste att det på servisen han köpte stod med stora bokstäver FOR GIRLS på förpackningen.
 
Nu när vi kom hem så har han absolut ingen förmåga alls att roa sig själv. Han skall bjuda mig på låtsasmat och då MÅSTE jag sitta på en ministol i hans rum. I evigheter. Om jag reser mig vrålar han och ropar KOM DÅ, KOM DÅ!... om och om igen... Och själv har man ju inte sovit på grund av hans hostande i natt så känner mig halvt död.
 
Är det inte meningen att sjuka barn skall vilja sova i alla fall en stund? Kan någon tala om det för honom?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela