Tom skola, tomt huvud
Här sitter jag på jobbet, men alla elever och nästan all personal är på friluftsdag och... ja jag tror de promenerar någonstans. Så jag sitter här i tystnad och ensamhet och filosoferar. Gör lite pappersarbete. Planerar lite. Sneglar längtansfullt på solen utanför.
Idag gick min man på semester. Jag vill också ha semester nu. Finns så mycket saker jag hade behövt göra istället för att sitta här och glo. Hatar när det blir ineffektivt.
Dessutom har jag ont i magen och mår illa (vilket jag gjort i flera dagar nu) på grund av att jag inte vet hur min tjänst kommer se ut nästa termin. Mina två chefer kan inte komma överens och nu vet jag inte hur det blir. Sådant har jag svårt att hantera. Så jag känner mig allmänt instabil.
Därför blir det inget vettigt skrivet i bloggen heller. Inte lätt att samla tankarna just nu. Även om jag egentligen har massa tankar angående olika blogginlägg jag läst det sista.... bland annat att hur viktig jag än tycker att feminismen är så anser jag att man inte fåt glömma att det är fasen inte lätt att vara man heller. Världen är inte svart/vit och bara för att en grupp är (mer) utsatt så innebär inte det att de orättvisor som drabbar en annan grupp skall ignoreras. Vi är inte fiender liksom. Det är inte lätt att leva i allmänhet kanske... eller som Strindberg sa: Det är synd om människorna.
Inte för att jag vet om jag håller med, men har alltid gillat den meningen.
