Jag tycker om hur du ser ut
Hamnar där igen... kring det där med att vara fin, att få kommentarer kring ens utseende. Någonstans inom mig har jag ju den där gnagande känslan av att mina tankar inte går ihop. Att jag samtidigt som jag inte bryr mig om ifall jag är vacker, smal, snygg och inte vill att utseende skall vara något viktigt har en del av mig som ändå söker en slags bekräftelse som har med detta att göra.
Sedan kände jag att det jag vill är att de som står mig nära (vad andra anser är inte speciellt viktigt för mig) skall tycka om hur jag ser ut. Jag bryr mig inte om ifall de anser att jag är smal eller snygg och så vidare men jag vill att de skall tycka om hur jag ser ut - skall tycka att jag ser ut precis som jag borde se ut.
För min kropp är ju faktiskt också en del av mig, och jag har nog faktiskt en önskan i mig att även del delen av mig skall vara omtyckt av de som står mig nära.
Kanske är det därför jag uppskattar kommentarer som jag tycker om att din hud är så mjuk just här bättre än komplimanger som du har så vackra ögon. Den sistnämnda är bara ett konstaterande om en objektiv skönhet, medan den första kommentaren mer något subjektivt - någon tycker om något som är specifikt för just mig. En del av någon annan uppskattar en del av mig, även om det är en fysisk del.
Är detta resonemang begripligt för någon annan än mig själv? Kanske är det en känsla svår att förklara. Och kanske grundar det i sig allas vår önskan att på riktigt, verkligen, bli sedda.
